Ett äktenskap arrangerat av Himlen

Min man och jag har varit gifta i 16 år. Mina känslor för honom ändrades många gånger under årens lopp. De övergick från djup kärlek till sårade känslor, följt av klaganden och bråk på gränsen till skilsmässa.

När jag ser tillbaka på mitt äktenskap inser jag att jag har fått en djupare förståelse om hur mänskliga känslor baseras på själviskhet. Det spelar ingen roll hur rörande och vackra uttrycken är mellan förälskade i brev, i slutändan är den typ av kärlek som gör att man ger upp allting för sin käresta, utan att vänta sig något tillbaka, bara något som bara finns i romaner eller skönlitterära verk.

En vårafton för sjutton år sedan, satt jag i ett vidsträckt laboratorium och skrev i min drömlika dagbok, ”Hur stort är egentligen universum? Stort eller litet, det måste finnas en Herre som är absolut ärlig och rättvis. Jag vill följa hans vilja och agera i enlighet med universums lagar.” Under tiden jag skrev, verkade det som att min själ följde universums Herre och flög ut i den gränslösa rymden. Efter att jag avslutat det stycket i drömdagboken gick jag för att hämta min post. Jag fick faktiskt ett brev från världen utanför – ett brev skrivet på engelska av en ung läkare som önskade att vi skulle bli vänner.

Vid den tiden kände jag inte alls den unge mannen. Det krävdes lite undersökning för att komma fram till att läkaren hade fått information om mig från en av hans rumskamrater. Jag hade blivit presenterad för rumskamraten och vi hade träffats några gånger. Han hade givit informationen till läkaren, med vilken jag gifte mig med två år senare. Denna ovanliga kärlekshistoria spred sig bland våra vänner.

Då jag kände att äktenskapet var arrangerat av himlen, förväntade jag mig aldrig några meningsskiljaktigheter mellan oss. Jag trodde att mitt äktenskap var annorlunda jämfört med andras, att min man och jag skulle älska varandra och vara med varandra för evigt. Kort efter att vi gifte oss började jag klaga då jag inte kände att han älskade eller brydde sig om mig tillräckligt. Jag fann att han var mycket självisk. Allteftersom tiden gick, intensifierades de obehagliga känslorna. I synnerhet, kände jag att jag hade offrat så mycket för honom under tiden han var sjuk. Min förbittring ökade för varje dag och jag var ett kärl fyllt med negativa känslor. Ofta kunde en liten sak komma att utlösa all min förbittring och jag skulle då klaga på honom om saker i det förflutna. Jag blev tärd av alla negativa känslor. Jag kände mig miserabel och ledsen. Ibland kändes det som om mitt hjärta blödde.

När jag började utöva Falun Gong, kom jag att förstå kosmos principer, “Sanning, Godhet och Tålamod”, och principen för karmiska relationer. Jag lärde mig att skulder måste bli betalda. Icke desto mindre, kunde jag fortfarande inte hålla tillbaka min ilska när det uppstod konflikter mellan oss. En gång, efter att ha lyssnat på mina klagomål, log en utövare och sa, ”Fastän du talar om att betala tillbaka den skuld du är skyldig honom, är du i ditt hjärta ovillig att göra det.” Jag kände att de orden pekade på mitt problem. I mitt hjärta vägrade jag att erkänna det faktum att jag kunde vara skyldig honom någonting. Om man inte tror på tidigare liv, kan man inte acceptera det faktum att allt i denna livstid är blott vedergällningar och belöningar från tidigare liv. Faktiskt, tror jag att alla liv naturligt har blivit arrangerade och att universums lagar är absolut ärliga och rättvisa.

Efter att inte ha klarat av många tester, började jag sakta men säkert tro på kraften i Dafa. Jag började att förstå varför Läraren bad oss att studera Fa mycket. Fa är som ett klart ljus i mörkret, sprider ljus över vår kultiveringsväg och löser upp vår förvirring. Så länge man studerar Fa, kommer alla de saker som stör dig att försvinna.

Jag kunde se på saker i det förgångna med ett lugnt sinne efter att ha studerat Fa. När jag kunde höja mig över omständigheterna och se på dem som om jag höll på att titta på film, blev jag överraskad att se att jag hade varit så självisk, precis som min man. Jag kände plötsligen att jag var väldigt ömklig, där jag bad om känslomässiga belöningar och andra mänskliga saker. Om jag vore min man, skulle jag vilja ha en kvinna som klagade hela tiden? Kanske skulle jag till och med säga till henne, ”Om du vill vara god mot mig, klaga då inte så mycket. Annars var inte god mot mig och se hur mycket besvär du skapar för dig själv!”

Jag förstod att när jag såg en annan människas problem, såg den människan mig med samma problem. Om jag inte kan se inåt när konflikter uppstår, gör jag inte rätt. Om jag inte kan höja mig över situationen och bli mer kontrollerad, kommer problemen aldrig att bli lösta. Det är mycket svårt att stå ansikte mot ansikte med ens egna problem, och detta är min största brist i min kultivering.

När mitt hjärta verkligen förändrades, förändrade sig allt omkring mig. Jag kan se på saker rationellt, med ett lugnt sinne. Förnuftighet leder till visdom.

Jag känner glädje inom mig och jag kan ge andra lycka när jag verkligen söker efter mina egna brister. När jag fortsatte att eliminera mitt fasthållande till sentimentalitet, reducerade jag bellastningen på andra runtomkring mig. Då förmågan hos mitt hjärta ökar, kan jag förlåta andra människors misstag. Då jag fortsätter att kräva av mig själv att tänka på andra först, tycker andra människor om att vara med mig, eftersom de känner sig avslappnade och glada omkring mig.

Känslorna mellan min man och mig har övergått från en självisk kärlek till ett högre tillstånd av långvarighet, då det utgår från Godhet, Tålamod och Förståelse. Kärlek är självisk och leder lätt till avundsjuka. Godhet är osjälvisk och leder aldrig till avundsjuka.

Jag drömmer inte om en overklig kärlek mer. Istället, längs vägen av att kontinuerligt eliminera själviskhet, har jag lärt mig att förstå och bry mig om andra. Jag har lärt mig hur man ska tolerera andra människors sätt att vara, vilket jag kände var oacceptabelt tidigare. När jag gav upp min jakt efter ett lyckligt äktenskap fyllt av kärlek, välsignades jag med evig glädje och fridfull, evig lycksalighet.