Ursäkter och undanflykter i kultiveringen

Under en period har jag känt mig mer skild från än assimilerad till Dafa. Vad var det som hindrade mig? Under Dafa-kultiveringen borde jag vara klartänkt, rationell och klok, varför kände jag mig som jag gjorde? Jag vet att detta är rätt tillfälle att se inåt och att som Läraren säger:

”stärka den upprätta tanken genom att se på dig själv och göra flitiga framsteg i kultiveringen, väl medveten om dina tillkortakommanden” (Hong Yin II, fritt översatt från engelska)

1. Dafa skall vara kultiveringens utgångspunkt än en ursäkt för ett opassande beteende

Som kultiverare borde vi göra saker enligt Dafa. Med andra ord borde vi alltid vara förvissade om att vi är Dafa-utövare, istället för fundera över om vårt beteende samstämde med Dafa eller inte. Om vi misslyckades med det, kan det bero på att vi försökte att hitta en ursäkt i Dafa för vårt beteende, som egentligen hade sitt ursprung i våra fasthållanden.

Ta mig som ett exempel. Jag var för lat för att göra övningarna. Jag visste att det var fel att inte göra övningarna men fann en ursäkt: övningarna omvandlar bara min ursprungliga kropp, till sist kommer jag ju att överge den. Alla utövare kommer iallafall inte att nå fulländning där deras ursprungliga kroppar tas med. Det var den här föreställningen som gjorde att jag att inte gjorde övningarna.

”De onda liven letar specifikt efter dina tankar som du håller fast vid, och förstärker dem, för att uppnå syftet att [du] ska kontrolleras av dem, efter att ha blivit utnyttjad av demonen har [du] fått onda insikter och tycker fortfarande att [du] har rätt, och till och med citerar delar av Fa för att hitta anledningar att ursäkta [dig] själv.” (Fa-föreläsning vid Washington DC:s internationella Fa-konferens 2001)

Det var ingen som sade till mig att det var en felaktig förståelse. Emellertid visste jag att onda element utnyttjade mina kryphål i den här frågan och de kontrollerade mig dessutom under en tidsperiod. Våra upprepade försök att ta reda på om vi gjort rätt angående en viss sak är definitivt en manifestation av det fasthållande som vi försöker dölja. Om vi istället hade haft Dafa som utgångspunkt skulle vi på ett naturligt sätt förstått vad som var rätt. Om vi på ett naturligt sätt förstod frågan, varför måste vi då tänka över de här problemen om och om igen?

2. Att skapa ett fastållande till ytliga saker eller att höja sig genuint?

När vi använder Dafa för att skapa ursäkter för vårt beteende, vill vi bevisa att vi har rätt, men det betyder egentligen bara att vi försöker bevisa att vi har rätt på ytan. Gudar bryr sig inte om rätt och fel. Vad de bryr sig om är vårt Xinxing och hur det manifesteras i allt det vi gör.

”Som jag sade är ytliga förändringar vad andra ser. Huruvida du kan räddas eller inte beror på förändringen och upphöjningen av ditt eget hjärta. Om ingen förändring sker där kan man inte höjas och ingenting kan uppnås.” (”Dafa får inte utnyttjas” ur Det essentiella för flitiga framsteg I)

När någonting händer är vi kanske lugna på ytan men inuti kan vi ha ett fasthållande som löper amok. I vissa fall vet vi att det är ett Xinxing-test, men ändå argumenterar vi med andra samtidigt som vi intalar oss själva, ”jag har inga fasthållanden. Jag argumenterar bara.” Varför argumenterar vi då? Är inte argumentationen ett tecken på att vi har fasthållanden?

3. Att genomskåda fasthållanden och aldrig gå till ytterligheter

Jag var arbetslös under en tid eftersom jag var förföljd. Efter ett tag blev jag inaktiv och ville inte göra någonting alls. Ett jobb blev till sist ganska oviktigt för mig, så jag slutade att söka ett nytt jobb och var ovillig att tala om det med andra. Jag ansåg att de inte förstod sig på kultiverare. Alltså hade jag mer tid att kultivera än tidigare, men jag misslyckades med att göra det flitigt. Istället blev jag mer och mer ovillig att ha att göra med dem som inte var kultiverare. Efter ett tag påpekade några av mina medkultiverare det här för mig. Då tittade jag verkligen inåt och fann ett fasthållande: jag hade ett fasthållande till tiden då Fa-upprätandet tar slut och jag var rädd att arbeta för mycket, jag hade fasthållandet till att göra Dafa-saker och var beroende av andra. När jag insåg mina problem började jag att söka jobb mer aktivt.

”Det ni gör idag är att etablera saker för framtiden och det är på det sättet som den här vägen ska löpa. Det här är den mest upprätta vägen och det som framtidens kultiverare kommer att följa, så ni kan inte alls bete er på ett extremt sätt, eftersom det skulle skapa onödiga hinder och problem för er själva.” (Fa-undervisning vid Fa-konferensen i västra USA 2004)

Faktiskt så vet vi alla mycket väl att när det dyker upp ett problem i vår kultivering är det inget annat än en manifestation av vårt mänskliga tänkande. Vi är kultiverare eftersom vi försöker åtgärda problemen. Om vi istället försöker dölja dem, kommer de i sin tur att blockera vår visdom.

Ovanstående är min förståelse. Vänligen påpeka bristfälligheter.