Guan Ning nonchalerade guldet på risfältet

Guan Ning och Hua Xin var klasskamrater under perioden De tre kungadömena (220-280 e.Kr.). De studerade och brukade jorden tillsammans. En dag medan Guan Ning rensade ogräs på risfältet stötte han på en sten som visade sig vara en guldklimp. Han kastade bort guldet utanför risfältet och fortsatte rensa. Hua Xin såg Guan Ning kasta bort guldklimpen och plockade upp den. Han höll guldklimpen i sin hand och undersökte den från alla vinklar och tittade sedan länge på sin klasskamrat innan han också bestämde sig för att kasta tillbaka klimpen på fältet.

Vad var skillnaden mellan Guan Ning och Hua Xin? Guan Ning betraktade verkligen sig själv som kultiverare. Han försörjde sig själv genom lantbruk och var mycket nöjd med sitt liv som lantbrukare. Samtidigt behandlade han lantbruket som en del av sin kultivering och såg med glädje på svårigheterna inom lantbruket. Han hade en livsstil som en gång beskrevs av den störste kinesiske pastoralpoeten Tao Yuanming: ”Att plocka upp en krysantemum vid foten av det östra staketet, vilket skänker en vacker utsikt över berget Zhongnan.” Om det hade varit en vanlig person som hittade en stor guldklimp när han brukade jorden skulle han troligtvis tänka: ”Åh vad underbart. Adjö, lantbruk. Nu ska jag leva ett bekvämt liv.” Emellertid skulle man behöva ge mycket dygd i utbyte mot guldklimpen som man inte hade lagt ner något arbete för. Dessutom skulle det bekväma livet uppmuntra ens fasthållande till komfort, vilket en kultiverare bör eliminera.

Hua Xin gick å andra sidan direkt fram till guldklimpen när han såg den. Sedan kom han plötsligt på: ”Varför kastade Guan Ning bort guldklimpen? Naturligtvis kan alla se att det är en bit guld.” Sedan insåg han plötsligt att Guan Ning inte hade något fasthållande till välstånd och att det fanns en stor skillnad mellan dem båda. Han kände sig skamsen och bestämde sig till slut för att kasta bort guldklimpen inför Guan Ning.

Läraren har sagt:
”Att människan ska återvända till ursprunget och det sanna, det är det sanna syftet med att vara människa.” Ur Att genuint bringa människor mot höga nivåer i första kapitlet av Zhuan Falun.

Tao Yuanming skrev i en av sina dikter: ”Min lärare har lärt mig att ’jag ska oroa mig över om jag har erhållit Tao istället för att oroa mig om jag har tillräckligt med pengar.’”

Läraren har sagt:
”Vi säger att när du står inför en konflikt, ta ett steg tillbaka och du finner att havet och himlen är gränslösa och det visar sig säkert en annan vy.” (Ur Upplysning i nionde kapitlet av Zhuan Falun.)

Dagens människor är fullständigt förlorade i konventionella föreställningar. Om de bara kunde ta ett steg tillbaka och reflektera över sin livsstil kanske de skulle finna ett alternativ med gränslösa himlar och hav, bortom det ändlösa sökandet efter välstånd.