Ytliga rädslor och grundläggande rädslor

Jag är en av de tusentals utövare som kom i kontakt med Falun Dafa tidigt. Jag började utöva i december 1994, bara två år efter att Läraren introducerat Falun Dafa till allmänheten. Att få lära sig en sådan fantastisk utövning och att bli skyddad av Läraren kändes som en välsignelse. Emellertid förstod jag inte vid den tiden hur mycket rädsla jag hade gömt inom mig.

Mitt liv och min kultivering förändrades efter att förföljelsen av Falun Gong började den 20 juli 1999. Jag började erfara rädsla. Jag var rädd att polisen skulle kalla mig till polisstationen eller arrestera mig eller att jag skulle bli arresterad om jag åkte till Peking. Jag var också rädd för att bli arresterad om jag skulle gå ut och distribuera material, prata med människor om förföljelsen eller ladda ner Dafa-material från Internet.

Eftersom jag visste att det inte var rätt att ha dessa rädslor försökte jag att samla mig. Emellertid fick det som resultat att jag behandlade det som jag gjorde med mänsklig mentalitet, och såg på det som något jag var tvungen att göra och var rädd för att komma efter om jag inte gjorde det. När jag var ute och satte upp affischer eller delade ut flygblad var jag alltid rädd.

Istället för tejp använde jag lim när jag satte upp affischerna. Efter att jag kommit hem tog jag snabbt av mig jackan för att undersöka så att det inte fanns några rester av lim på den. Om det var det så tvättade jag den omedelbart, då jag var rädd för att polisen skulle ha följt efter mig hem och hittat min jacka med limresterna på. Min fantasi skenade fritt.

Allt eftersom Fa-upprätande fortskred och jag studerade Fa allt mer, skingrades min rädsla sakta med säkert. Läraren skrev:

"...utan rädsla existerar inte faktorer för att göra dig rädd."

Från Eliminera det sista fasthållandet

Efter att “Nio kommentarer om kommunistpartiet” publicerades tittade jag på VCDn en gång och läste kommentarerna tre gånger. Jag insåg att min rädsla kommer från rädslan för kommunistspöket. Efter denna insikt förminskades min rädsla mycket.

Emellertid har jag nyligen bevittnat hur många utövare arresteras illegalt och hur några utövare dött på grund av att de inte kunde släppa sin rädsla för sjukdom. Andra har blivit utblottade. Jag blev återigen rädd när jag blev vittne till dessa saker. Ibland slog mitt hjärta så hysteriskt att jag var tvungen att trycka mot mitt bröst för att kontrollera det. När detta skedde frågade jag mig själv, har jag hjärtproblem?

Jag läste artiklar från medutövare som skrev om sina grundläggande fasthållanden och jag studerade Lärarens artikel, Mot fullbordan. Efter att ha talat med en medutövare om min rädsla insåg jag att den kom från mitt grundläggande fasthållande till själviskhet, som i sin tur ger upphov till andra fasthållanden. Precis som Läraren säger i Mot fullbordan:

”En av de största ursäkterna som används av de gamla onda krafterna för att angripa Dafa nuförtiden, är att säga att era grundläggande fasthållanden fortfarande är dolda, så svårigheten ökas, dessa människor bör pekas ut.

[...]

...med motsvarigheten till alla hjärtan hos människor och till alla fasthållanden, styr dessa de onda människorna att heltäckande utan undantag, och upplösande, testa Dafa och lärjungarna. Om ni genuint i kultiveringen kan avlägsna dessa mänskliga grundläggande fasthållanden, kommer denna slutprövning inte att vara så heretisk och ond.”

Jag tittade inåt och jag visste att min rädsla existerade på grund av min bristande tillit till Läraren och att inte vara klar över syftet och meningen med att bekräfta Dafa, vilket skapade en separation mellan mig själv, Dafa och Läraren. Således misslyckades jag med att smälta in i Fa. Jag trodde jag kultiverade men det finns också element av att bekräfta mig själv. Några rädslor är mänskliga rädslor; jag är fortfarande i den vanliga människans rike. Den senare rädslan relaterar till kultivering och det har sitt ursprung från själviskhet. Jag hade inte frigjort mig från det fundamentala fasthållandet till att vara människa.

Jag uppskattade att skriva innan jag började utöva och skrev till och med en del litterära verk, men jag slutade att skriva efter att jag börjat utöva. Jag trodde att skrivandet endast var att nära fasthållandet till människors saker. Emellertid märkte jag att jag sällan skrev om min kultivering. Eftersom jag inte kultiverat väl kan jag inte skriva bra. Ni lade kanske märke till att jag inte citerade Läraren speciellt mycket. Det är inte det att jag inte vill citera Läraren; utan det är för att jag inte minns citaten, eller inte kan minnas var de finns.

Kanske är inte det jag upplysts till vid den här punkten mitt grundläggande fasthållande. Avsikten med att skriva den här artikeln är att dela med utövare som kanske har liknande erfarenheter så att vi kan komma ikapp med Fa-upprätandet, göra oss av med våra grundläggande fasthållanden och vandra våra vägar väl och upprätt.

Vänligen peka ut det ni finner oriktigt.