Minnen av Mästarens föreläsning i Taiwan 1997

Falun Dafa spreds till Taiwan i April 1995. Mer än 10 år har gått och det finns nu över 1000 övningsplatser i Taiwan. Utövare där är allt från universitetsprofessorer till doktorer, advokater, ingenjörer, statstjänstemän, poliser, bönder, affärsmän, studenter och hemmafruar. Falun Dafa (Falun Gong) åtnjuter stor aktning hos Taiwans regering och olika sällskap.

I maj 1997 började Lin Fusheng, en före detta skräddare som hade gått i pension sex år tidigare, lära sig Falun Gong. Inte långt efter att han börjat försvann åkommor som smärtor i kroppen och stelhet i ryggen. Hans hy blev rosig. Han blev av med sitt nikotinberoende. Svart hår växte till och med tillbaka på hans kala huvud. I 40 år hade han tagit mediciner, men nu var det äntligen över.

Ett halvår senare, i november 1997, besökte Mästare Li Hongzhi Taiwan och höll föreläsningar på Sanxing-skolan i Taipei City, och Wufeng-gården i Taizhong City. De två föreläsningarna varade i tio timmar. Omkring 1000 utövare från Taiwan hade förmånen att delta. Det som gjorde djupast intryck på Lin var att Mästaren inte tog någon paus under den fem till sex timmar långa föreläsningen. Några utövare bad Mästaren att ta en paus, men Mästaren bara vinkade avvärjande och sade att han inte behövde vila.

Lin Fusheng berättade, "Det var väldigt varmt den dagen då Mästaren föreläste. Många utövare hade inte tagit med sig något vatten. Vi var mycket törstiga. Efter den mer än fem timmar långa föreläsningen skyndade alla för att få tag i vatten under pausen."

Efter att ha lyssnat till Mästarens föreläsning funderade Lin på varför Mästaren inte vilade för att sedan fortsätta. Han upplystes senare till att det var på grund av Mästarens enorma medkänsla för alla, att de skulle få höra mer Fa. För att låta alla varelser lyssna på Buddha Fa var inte Mästaren villig att ta en paus ens en minut.

Lin kände personligen Mästarens värdighet och barmhärtighet. Han sade, "Jag minns att Mästaren sade att under varje föreläsning han gav, behövde han sända ut en stor mängd energi. Jag kände verkligen hur högtidligt och dyrbart det var. I föreläsningssalen kände jag faktiskt energin som Mästaren sände ut. Jag satt från början i första raden. men flyttade sedan till den tredje raden, för det kändes genant att sitta längst fram. Jag var ändå mycket nära scenen."

Nu när han tänker tillbaka på det känner Lin sig översköljd av en överväldigande lycka. Minnet av den dyrbara erfarenheten värmer alltid hans hjärta.