Att mogna under Fa-upprätande kultivering

Artikel från Kinas andra erfarenhetsutbyteskonferens via internet
 

Jag har kultiverat i åtta års tid under Mästarens barmhärtiga beskydd. Jag känner en tacksamhet mot Mästaren som inte kan beskrivas med ord när jag ser tillbaka på kultiveringen. Jag har känt både lycka och sorg under min kultivering. Jag har känt lycka över turen att ha fått Fa under den Fa-upprätande perioden och för att kunna hjälpa Mästaren räta upp Fa och rädda levande varelser. Jag har känt sorg ibland när jag inte har lyckats ge upp mina fasthållanden. Ibland har jag känt att jag svikit Mästaren när jag inte varit tillräcklig flitig under Fa-upprätandet eller inte tagit ansvar.

Jag tackar Mästaren för att vi fått chansen, så att vi alla lugnt kan tänka igenom resan vi har gjort. Under förra året, när jag blev flitigare och mer aktiv i Fa-upprätande aktiviteter, insåg jag gradvis vad det innebär att ha kommit till världen för Fa.

Att lita på Mästaren och Fa: En kultiverare bör inte känna sig ensam

Jag växte upp som yngsta dotter i en rik familj. Mina föräldrar var redan gamla när jag föddes och de behandlade mig som en prinsessa. År 1998 började jag studera på högskolan. Det var första gången jag lämnade hemmet och jag bodde ensam i en främmande stad. Jag anpassade mig till den nya miljön och som tur var fick jag möjlighet att få Fa och jag började kultivera.

Jag hade dessutom turen att få ett eftertraktat arbete efter att jag tagit examen. Jag tog inga genvägar när jag sökte arbete (som människor oftast gör). Det enda jag tänkte på var: om Mästaren har arrangerat att jag ska stanna här och om jag ska räta upp Fa här, så kommer jag att få jobbet. Jag kunde tydligt känna att Mästaren var med mig och hjälpte mig med varje steg när jag råkade ut för svårigheter och när mina tankar inte var upprätta. Jag stärkte mina upprätta tankar genom att studera Fa och utbyta erfarenheter med andra utövare och jag ansåg att jag fattade rätt beslut när jag stannade där. Så jag fick jobbet. Jag visste att det var på grund av Mästarens försorg och Dafas kraft. Jag tänkte: “Tack Mästare. Jag kom hit för Fa. Eftersom du har arrangerat så att jag kan vara här, kommer jag att göra mitt bästa för att harmonisera min omgivning.” Det är precis som Mästaren säger i Zhuan Falun (föreläsning fyra):

“Men vi kultiverare är inte sådana utan raka motsatsen, vi söker inte efter vad vanliga människor vill ha, istället är det vi uppnår något som vanliga människor önskar sig men inte kan få, förutom genom kultivering.”

Ändå kände jag mig ensam ibland. Jag kunde inte släppa denna känsla. Min familj fanns alltid där för mig när jag växte upp. Nu befann jag mig ensam i en främmande stad och mina mänskliga känslor började plåga mig. Så snart jag kände mig plågsamt ensam, studerade jag Fa intensivt. Då läste jag Mästarens ord; “När en utövares sinne avviker från Fa hittar ondskan en väg in.” (“Fa-föreläsning vid Floridas konferens i USA”) Jag visste att jag borde släppa fasthållandet och gå vidare.

Mästaren sade i ”Fa-föreläsning vid internationella Fa-konferensen i västra USA”:

“Under er kultivering upplever ni alla slags mänskliga tankar, alla slags saker som rör era egenintressen, och alla slags föreställningar som kommer över er [för att härda er] i alla avseenden, och sammanflätat därmed är oförnuft som orsakats av känslor och illusioner samt den känsla ni har när ni är oklara i huvudet att det är svårt att bryta de mänskliga fasthållandena. Och i era dagliga liv har ni familj, samhälle, arbete och kultivering, plus den press på er som Dafa-lärjungar som orsakats av förföljelsen och svårigheter i varje hänseende på grund av förföljelsen.”

Precis så upplevde jag min situation. Jag ansträngde mig verkligen för att göra mig av med känslorna som jag utvecklat i det mänskliga samhället, men ibland klarade jag inte av det, vilket gjorde mig frustrerad. Vid sådana tillfällen försökte ondskan alltid vilseleda mig med mänskliga föreställningar och utnyttja mina brister. Så snart det inträffade, använde jag Fa som motmedel. Jag visste att jag, oavsett vad som inträffade, inte fick låta mitt fasthållande störa Fa-upprätande aktiviteter. När mina tankar var upprätta, var störningarna inte så många. En sak som jag känner mig relativt säker på, är:

“Genuint kultivera Dafa, bara detta är stort.” (“Erhålla Fa” i Hong Yin, ej officiell översättning)

Det fantastiska i att förklara sanningen

Min förståelse av Fa blir allt djupare i takt med att Fa-upprätandet skrider framåt. Jag steg gradvis fram för att klargöra sanningen under ledning av Fas principer. Det finns många levande varelser som väntar på att bli räddade. Mästaren har sagt:

“Allting i världen etablerades och skapades för Fa-upprätandet, och Dafa-lärjungarna är dagens stora gestalter. Sedan forntiden och fram till nu har alla varelser i de olika världarna hoppats och väntat.” (”Till den europeiska Fa-konferensen i Stockholm”)

“Många av dagens människor, särskilt kineserna, har inga enkla bakgrunder.” (”Fa-föreläsning i Chicago”)

Jag kände att räddningen av människor brådskade, men jag var inte särskilt aktiv med att klargöra sanningen. De andra utövarna klagade inte; i stället uppmuntrade de mig att följa med till olika platser för att sprida Fa och förklara sanningen.

Vi förklarade flitigt sanningen och trotsade vädrets makter många gånger. På sommaren hade jag svårt med det varma vädret och alla insekterna. På vintern hade jag svårt för kylan och det hände flera gånger att temperaturen var ner mot minus 30 grader. En vinternatt var vi fyra utövare som åkte motorcykel till orter ute på landet där vi förklarade sanningen. Det var mörkt och vi visste inte riktigt hur vi skulle åka, men Mästarens fashen hjälpte oss. Vi såg till att alla hushåll fick informationsmaterial. Efter att vi först trott att vi var klara och skulle åka tillbaka, upptäckte vi ytterligare några hus i utkanten som vi inte hade besökt. Mästaren har berättat att alla i hela världen har förbindelser med Mästaren, så vi visste att vi inte borde utelämna några. Vi åkte tillbaka och lämnade material till dem också. En utövare, vars tredje öga var öppet, berättade att broschyrerna vi lämnade där var lysande och färgrika i andra dimensioner och att varje ord sken som guld. Det var som om kylan var borta och vi var tacksamma mot Mästaren för hans ständiga beskydd. Klockan var 01:00 när vi kom hem. Håret på utövaren som körde motorcykeln var frostigt vitt och stelt av kylan. Vi skämtade och kallade honom för jultomten med sitt frostiga hår och röda hjälm.

Jag insåg den stora vikten av att rädda människor. Jag insåg också att våra tankar hade avgörande betydelse för resultatet. Rädslan för kylan var borta. Tidigare tyckte jag också illa om lukterna på landsbygden, men de problemen var också borta nu. Det var inte så att jag tvingade mig själv att uthärda det, det var för att min kultivering hade nått en ny nivå. Jag insåg att mina känslor inte spelade så stor roll när jag hade andra människors bästa för ögonen.

Att få andra utövare att vakna

Jag var alltid i centrum när jag var hemma hos min familj. Även om jag inte var alltför bortskämd, höll jag alltid hårt fast vid min egen uppfattning och jag ändrade mig inte om jag trodde att jag hade rätt. Det var en föreställning som jag tog med mig in i kultiveringen. När jag kommunicerade med andra utövare, sökte jag mig till de som hade liknande uppfattning som jag själv. Jag ville inte tala med de som hade en avvikande mening. Mästaren har sagt: “Om du inte kan älska din fiende, då kan du inte nå fulländning.” (“Föreläsning vid Australiens Fa-konferens”, ej officiell översättning) Alla utövare är en familj och vi borde värdesätta våra förutbestämda ödesförbindelser. Även om jag redan kände till principen, kände jag mig inte bekväm inför utövarna som sårade mitt mänskliga hjärta.

Jag insåg gradvis under Fa-upprätandet när min förståelse av Mästarens ord fördjupades, att fasthållandet till min egen uppfattning hade stört bekräftandet av Dafa. Det var på grund av att det fanns många Dafa-aktiviteter som krävde att utövarna samarbetade. Vi är ju alla Dafa-partiklar och om en av oss inte är i harmoni med gruppen, befinner sig inte gruppen i harmoni. Jag borde inte bara säga att jag lyssnar på Mästaren utan även visa det med mina handlingar. Därefter försökte jag låta bli att klaga på de utövare som inte hade samma uppfattning som jag och jag lärde mig att se inåt i stället. Vi kultiverade bort våra fasthållanden när vi bekräftade Fa tillsammans och vi förstod bättre vad Mästaren sade: “… uppmuntra varandra och gör flitigt framsteg tillsammans”. (”Till den Andra Dafa-konferensen i Ryssland”, ej officiell översättning)

Numera berättar jag direkt för de andra utövarna om jag känner ett fasthållande till min egen uppfattning, så att vi kan dela kultiveringserfarenheten tillsammans. Jag talar tålmodigt med utövare som sviktar i sin kultivering, så att vi tillsammans kan hitta de grundläggande fasthållandena. Jag förklarar att vi borde värdesätta Mästarens barmhärtighet och att detta är en dyrbar möjlighet till Fa-upprätande kultivering. Ibland när resultaten inte blir så bra, vet jag att det var på grund av att jag behövde förbättra mig. Jag beklagade mig inte inför dem utan bad Mästaren om hjälp. Jag visste att utövarna också behövde räddas och att det var av stor betydelse.

Vid ett tillfälle tänkte jag tala med en utövare som brukade vara med oss och studera Fa i grupp innan förföljelsen inleddes, men sedan slutade kultivera. En annan utövare försökte övertala mig att låta bli. Han sade: ”Bry dig inte om att tala med honom. Han är framgångsrik och tjänar mycket pengar nu, så han kommer inte att lyssna.” Jag trodde inte på honom eftersom jag är övertygad om att en person som en gång fått chansen att kultivera Dafa, aldrig kommer att glömma bort Dafa. Jag fick tag i hans mobilnummer men tänkte att det skulle vara bättre att träffa honom personligen. Det var söndag så jag var inte säker på om han skulle vara på arbetsplatsen. På vägen dit sände jag upprätta tankar för att eliminera ondskan i andra dimensioner. Jag kom ihåg vägen till arbetsplatsen. Däremot gick jag till fel våning i byggnaden. När jag gick omkring i korridorerna, kom han plötsligt ut från sitt kontor och gick fram till mig. Jag blev alldeles rörd när jag tänkte på all hjälp vi fick. Jag tvekade inte längre. (På ytan var jag förstås lugn.) Han kände igen mig och sade förvånat: ”Arbetar du i närheten? Jag var precis på väg härifrån.” Jag sade direkt till honom: ”Jag kom för att träffa dig.” Han såg lite chockad ut och blev sedan allvarlig: ”Jag har väldigt mycket att göra. Har du något särskilt ärende? Nämn bara inte ‘det där’.” Jag förstod att jag inte borde vara för direkt, så jag svarade: ”Min vän, kan jag inte komma bara för att träffa dig?” Atmosfären började bli lite mer avspänd. Han var inte så kylig längre och tog med mig till sitt kontor. Jag var helt lugn när vi talade med varandra. När han talade sände jag upprätta tankar i tysthet och bad Mästaren om hjälp. Sakta men säkert avslöjade han med sina ord att han, djupt i hjärtat, fortfarande trodde på Dafa och hoppades kunna kultivera. Han var för extrem i början av sin kultivering och trodde inte att han skulle kunna kultivera eller nå fulländning om han inte genast gav upp alla sina fasthållanden. Han hade inte rätt förståelse av Dafa och ondskan var överväldigande vid den tiden, så han klarade inte den enorma psykiska pressen och gav upp kultiveringen.

Jag kom ihåg tiden då vi kultiverade tillsammans, men han sade att han inte kom ihåg något från den tiden. Jag sade att det var på grund av att ondskan förföljde honom och förde honom bort från Dafa. Jag sade att jag kom ihåg att han hade ett varmt hjärta och var ansvarsfull när vi studerade Fa tillsammans. Han log. Därefter citerade jag dikten “Väcker upp människorna runt dig.” Han började gråta. Innan jag gick därifrån, gav jag honom Mästarens nya artiklar och sade uppmuntrande: Mästaren väntar på dig och alla levande varelser väntar på dig. Läs Mästarens föreläsningar om Fa-upprätandet så kommer du att förstå hur lyckosam du är. Tro på dig själv så kommer vi alla att tro på dig.”

Lite senare fick jag höra att han hade läst igenom alla Mästarens artiklar under samma kväll. Han grät när han läste dem. Han återupptog därefter kultiveringen och fortsatte med att förbättra sig. Han hann snart ifatt Fa-upprätandet. Han hjälpte dessutom en annan före detta utövare, som studerade Fa tillsammans med oss tidigare, att börja kultivera igen.

Jag insåg att vi inte borde döma så snabbt huruvida någon skulle kunna kultivera eller ej. Vår uppfattning är av begränsad betydelse eftersom varje liv tas omhand av Mästaren, även om personliga faktorer också spelar roll. Vi bör vara tacksamma för Mästarens barmhärtiga arrangemang och uppfylla de löften som vi avgav för länge sedan.

Att fullgöra vårt heliga ansvar med upprätta tankar och upprätta handlingar

En stabil och hög inkomst och ett bekvämt liv gjorde att jag ibland slöade till. Jag kom ihåg löftet jag avgav för ett år sedan när jag studerade Fa. Jag kände hur jag behövde ta ett större ansvar efter att de Nio kommentarerna om kommunistpartiet publicerades. Jag kom hit för Fa, så livet är bara meningsfullt om jag assimilerar mig till Fa. Jag borde därför vara flitigare och mindre tveksam.

Jag hyrde ett hus. Några andra utövare köpte en dator och skrivare och vi startade tillverkning av informationsmaterial i liten skala. Jag visste att jag borde ha höga krav på mig själv. De tekniska frågorna var inga problem för mig. Jag behövde tänka på att höja mitt xinxing under processen. I början var jag full av självförtroende men jag kunde inte få skrivaren att fungera hur jag än bar mig åt. Jag följde instruktionerna steg för steg, men det misslyckades hela tiden. Nu började jag oroa mig för att det skulle orsaka problem för andra utövare om jag inte kunde skriva ut Mästarens nya artiklar och Minghui Weekly. Jag oroade mig för att det skulle störa våra aktiviteter för att rädda människor om jag inte kunde skriva ut materialet. Jag tänkte: “Jag borde väl kunna klara av en så enkel sak. Vad ska jag göra?” Jag var helt slut och förkrossad.

Jag tittade på Mästarens bild och visste att mitt hjärta inte var rent. Jag lade allt åt sidan och tog upp min Dafa-bok. Mästarens ord var som vatten i öknen och det gav näring åt mitt hjärta. Plötsligt förstod jag en sak: Hur skulle jag kunna göra bra ifrån mig om jag hade sådana fasthållanden till mig själv? Jag oroade mig för än det ena och än det andra. Det var i själva verket för att dölja mitt djupa fasthållande till rädslan att bli sårad. Mästarens ord uppmuntrade mig: “Fa-upprätandet kommer definitivt att lyckas, och Dafa-lärjungar kommer definitivt att lyckas.” (“Fa-undervisning vid Fa-konferensen i västra USA 2004”) Så det jag gör kommer definitivt att lyckas, det vill säga, om jag bekräftar Fa och inte mig själv. När jag förstod detta blev jag helt lugn och allt fungerade väl. Jag var inte orolig eller kände mig upprymd för det ena eller andra. Jag insåg klart att detta är mitt ansvar och att allt kommer från Mästaren och Dafa. Allt jag behöver göra är att gå vägen fram, som den har banats av Mästaren, utan att tveka.

Jag har fortfarande många fasthållanden och svårigheter med att sprida de Nio kommentarerna och få andra att ta avstånd från partiet. Jag tror dock att jag kommer att göra bra ifrån mig under Fa-upprätandet och gå resten av min väg väl. Mästaren har gett oss chansen till Fa-upprätande kultivering. Detta har gjort det möjligt för mig, som en gång var en bortskämd flicka, att mogna som Dafa-lärjunge i Fa-upprätandets period. Jag förbättrar mig med andra utövares hjälp och stöd. Tack Mästare och alla utövare!

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.