Min upplevelse av Falun Dafa

Jag introducerades till Falun Gong under Hela Livet-mässan i slutet av oktober 1998 i Chicago. Jag gick till mässan för att titta efter någon chi gong-grupp som jag kunde öva med. Jag led av kroniska hälsoproblem, inkluderat ett stort antal mat- och andra allergier, kemisk överkänslighet, kronisk trötthet, kroniska myalgier och kronisk sinuit. Min akupunktör hade lärt mig en form av chi gong, men jag gjorde inga imponerande framsteg. Jag hade en förhoppning att om jag kunde hitta en grupp att öva med så skulle jag jag klara mig bättre. Där var flera chi gong-metoder på mässan och jag besökte dom alla. Den sista gruppen jag mötte var Falun Gong. Efter att ha talat med dess assistenter under endast några minuter, visste jag att detta var den metod jag ville prova, men jag kunde verkligen inte säga varför den talade till mig mer än de andra.

Nästa vecka jag gick till övningsplatsen. Jag kände direkt respons till detta även om jag då inte alls visste om vilka svårigheter jag skulle få möta genom att utöva Falun Gong. Mästare Li Hongzhi säjer, att för väckas till Falun Dafa, måste man göra en fundamental förändring i hur man förstår saker. I mitt fall, skulle en förändring i hur jag tänker komma sakta, eftersom en del av mig hade motstånd mot Falun Gong. Hela livet jag har velat vara smart och detta har resulterat i ett skeptiskt och kanske även ett "slugt" sätt att tänka. Liksom den sorts människa som Mästare Li diskuterar om som har dålig upplysningsförmåga, tenderade även jag till att inte tro på det jag kunde inte se. Fastän jag hela livet sökt vad jag ansåg vara visdom, hade jag aldrig tänkt på att söka inom det andliga. Jag hade rent av ansett att andliga saker var något som dom, som inte ville möta sanningen behövde som stöd. Eller ändå värre - att det andliga var något som cyniska människor använde för att kontrollera och utnyttja de med lite mindre förstånd. Jag hade ingen önskan att vara en sådan, som utnyttjade, utan ville hellre undvika att bli lurad av andra. Med denna invanda mentalitet tror jag att jag hellre riskerade att inget veta än att uppfattas som dum. Så som hos många som vill framstå som duktiga och begåvade finner man i botten ofta ett mått av fåfänga och någon form av försiktighet. Så när jag gick till min första Falun Gong-träning var jag på min vakt.

Medan vi gjorde övningarna, kunde jag känna energi flöda genom mig och jag kände mig mycket avslappnad och sömnig, så som jag var van vid efter en kraftfull akupunktur-behandling. Jag tänkte för mig själv, "oj, jag har bara börjat att lära mig övningarna och jag får en sådan stark reaktion, detta måste vara ett mycket kraftfullt system". Efter att ha blivit introducerad till övningarna, satte jag mig med de andra för att läsa Kinesisk Falun Gong. Jag tänkte för mig själv medan vi läste tillsammans, "aha, jag har ramlat in i någon kult". Även om jag inte trodde det så fanns tanken där. Fast man hade sagt mej att detta var en andlig metod, kände jag mej inte redo att läsa någon andlig undervisning. Jag var medveten om att jag inte hade behövt betala någon avgift för de lektioner som jag deltagit i och böckerna som erbjöds mig var löjligt billiga. Med andra ord, denna grupp agerade inte alls som en kult. Medan jag köpte böckerna tänkte jag, "detta måste vara en mycket listig kult". De frågar inte efter pengar nu, men senare vill dom få mig att betala mycket för medlemskap". När det hela var över och jag lämnade dessa generösa människor, som hade gett mig så mycket, insåg jag att dom inte ens hade frågat efter mitt telefon-nummer eller adress. Nu var min stolthet sårad. "Vad, anser inte denna sekt att jag är tillräckligt betydelsefull för att ta reda på hur man får kontakt med mig"?

När jag nu ser tillbaks, så ter sig detta mycket löjligt. Jag tänkte dessa förolämpande tankar, fastän jag mycket väl jag insåg att jag hade råkat på några riktigt bra människor som helt fritt hade givit mig något som var häpnadsväckande. Hur som helst, när jag kommit hem, gick jag omedelbart till sängs och sov i flera timmar, gick upp helt kort för att sen sova natten igenom. Hur kunde något som mer var en demonstration av övningar än en övningsomgång ha en sådan djupgående inverkan? Jag kunde inte förstå det. Vad jag var inte var klar att acceptera var att någonting övernaturligt inverkade och att Mästaren hade börjat rena min kropp i grunden.

Jag började direkt att regelbundet delta i träningen en gång per vecka. I början gjorde jag knappast någon mer träning än detta - en gång per vecka. Under tre till fyra dagar efter att ha deltagit i dessa träningar, sov jag 12 timmar/dygn, och var så trött resten av tiden att jag inte dög mycket till. Under veckans senare del fick jag arbeta hårt för att hinna i fatt med det vanliga arbetet och sedan gick jag till nästa gruppövning. Vid träningarna hade jag svårt att göra övningarna på ett korrekt sätt. Jag kunde bara hålla hjulet [en återkommande position i andra övningen /editor] i en eller två minuter, satte mig ner mellan dom stående övningarna och lutade mig mot väggen när jag satt i meditation. Förutom att delta i veckoträningen så läste jag Kinesisk Falun Gong och sedan även Zhuan Falun och Lärarens andra skrifter. Jag läste varje bok på det sätt som jag var van att läsa filosofisk litteratur. Jag försökte att analysera Mästarens ord och till slut hade jag anmärkningar mot nästan allt han sagt. Likväl kunde jag notera en anmärkningsvärd sak. När jag var trött, hade jag energi till att läsa om jag valde en bok av Mästaren, men inte om jag valde andra böcker. Om jag var pigg och läste hans böcker, kunde jag bli sömnig. Jag fick medge att dessa böcker hade energi. Jag kunde inte förklara det, inte heller förneka det. Hur kunde en bok ha energi? Mitt sinne började öppnas lite till vad Falun Gong kanske kunde vara.

Fastän jag knappast var en typisk utövare, började jag att notera förändringar. Några veckor efter starten med Falun Gong försvann några myalgier som hade besvärat mig i månader. Jag hade provat så många saker för att avlägsna mina allergier och överkänsligheter. En del av dem hade jag fått bukt med, men ej flertalet, inte på något vis. Efter några månaders Falun Gong-utövning, fann jag att jag kunde äta vad som helst, precis vad som helst och inte få någon reaktion. Inte bara det, jag kunde även gå in i ett med oljefärg nymålat rum och inte få någon reaktion. Innan jag började med Falun Gong skulle en sådan exponering i blott några få sekunder, få mig sängliggande i tre dagar och nu jag hade ingen reaktion alls. Detsamma gällde för min övriga kemiska överkänslighet. Jag var förvånad och överlycklig över dessa förändringar.

I mars var det en konferens för erfarenhetsutbyte i New York och det ryktades att Mästaren skulle närvara. Jag visste att jag måste vara med, men en liten omständighet oroade mig. P.g.a. kronisk öroninflammation och sinusis hade jag slutat att flyga. När jag flög fick jag svår smärta i mina öron och ofta svindelanfall, så att vid flygturens slut, när alla andra passagerare hade lämnat planet, låg jag utsträckt i sätet, som en berusad, med alltför ostadiga ben för att kunna stå upp. När planet till New York lyfte från O'Hare, kände jag endast en liten smärta i mina öron. Jag tänkte att, "det var lustigt". Då nedstigningar alltid var värst, förberedde jag mig för nedstigningen till La Guardia. Men på nedstigningen hade jag ingen smärta alls. Detta trots att jag inte hade tagit någon medicin, eller gjort något speciellt för mina öron. Jag fick tillstå för mig själv; Mästaren hade tagit bort denna inflammation.

Upplevelsen i New York förändrade saker och ting för mig. På något sätt visste jag nu att Falun Gong var en sann andlig utövningsmetod, och att jag ville praktisera detta seriöst. I New York insåg jag betydelsen av att läsa Zhuan Falun, vilket jag inte hade förstått innan. Jag förstod nu att en av nycklarna för kultivering var att studera Fa och jag började att kontinuerligt läsa boken, som jag brukade använda för att gräla och tvista med så mycket. Jag började även att göra övningarna mycket mer regelbundet än vad jag gjort tidigare. Vid denna tid började bekanta att hejda mig på gatan och fråga vad jag hade gjort. Om och om igen fick jag höra, "Stephen, så "välmående" har jag aldrig sett dig". Efter New York, fick jag en djupare förståelse av vad Falun Gong verkligen var, men då började en ny sorts tankar anfäkta mig. Att nu när jag börjat inse det verkligt kraftfulla i Falun Gong, så skulle jag kunna dra nytta av den i mitt dagliga liv. T ex, jag skulle på en anställningsintervju några månader efter att jag återvänt från New York-konferensen. Denna intervju erbjöd vad som tycktes vara en stor möjlighet, och jag var mycket angelägen om att få jobbet. Flera veckor innan intervjun kom jag på mig med att tänka; "kanske om jag övar riktigt bra, så kanske dom som intevjuar mig kommer att känna mitt energifält och få en bra känsla för mig, utan att ens förstå varför". Så snart som denna löjliga tanke kom, insåg jag även att den verkligen var hädisk och jag förebrådde mig själv. Icke desto mindre återkom den och även andra liknande tankar, alla med förslag om sätt att använda mig av Falun Dafa för att bli en bättre vanlig människa.

Jag försökte bekämpa dessa tankar och i vissa avseenden så fortsatte jag att förbättra mig som utövare. Jag praktiserade oftare och jag fortsatte att studera boken regelbundet. Men att göra övningar och att studera Fa är inte tillräckligt, inte alls tillräckligt. Mästaren säger att i utövning så kommer man att falla ned och att förstå varför man man föll. Inte sagt som ett skämt, men i mitt fall, så föll jag verkligen. I mitten av april, när jag beskärde ett träd så föll jag ned från en stege, med en krossad ryggkota som följd. Mästaren säger att det finns inga tillfälligheter. Allting som händer oss har en anledning. Efter att jag kom till sjukhuset, frågade jag mig själv gång på gång varför detta hade hänt. Mästaren säger om och om igen, att kultivering är en seriös och allvarlig sak. Det är ingen lek, inte heller någon hobby man skaffar för att berika sitt liv med. Vad gäller mig, så hade jag i flera månader före olyckan kommit in i olika konflikter, vilka jag inte hanterade som en Falun Dafa-utövare. Jag var argsint, konkurrerade om små fördelar och kände agg till människor. Även om jag hela tiden ville agera utifrån min förståelse av Fa så insåg jag att mitt uppförande var otillräckligt, om och om igen gjorde jag om samma misstag. Det verkade som om jag inte hade gjort av med ett enda fasthållande sen jag började att praktisera. Så kunde det inte inte få forsätta för evigt.

Jag förväntar mig inte att flertalet ska förstå vad jag nu säjer, men jag vet att dessa åhörare kommer att förstå. Jag är glad att jag bröt ryggkotan. Denna händelse tvingade mig att ärligt titta på mig själv. Under den tid som jag känt till Falun Gong, har jag varit som en kluven person. Jag har hela tiden sett Falun Gong som något underbart och djupt och samtidigt ville jag i mitt sinne "avslöja" vad jag i mitt hjärta visste var så värdefullt. Det var ofta skrattretande när jag betraktade mitt uppförande. Om jag inte trodde på sanningen i Falun Gong, varför var jag så djupt berörd de gånger jag såg Mästaren, och varför läste jag Zhuan Falun så regelbundet och varför satt jag i timmar efter arbetet för att läsa erfarenhetsberättelser på internet och varför fylldes mina ögon med tårar när jag läste om de lidanden som utövare i Kina utstod, samtidigt som andras lidanden inte berörde mig på samma sätt? Jag kunde bara skaka på huvudet när jag tänkte på hur barnslig jag var när jag såg på mina tvivel om Falun Gong, men samtidigt kunde jag inte helhjärtat ägna mig åt att kultivera i Falun Dafa. Jag hade inte inom mig hittat förmågan att ge upp vanliga människors fasthållanden.

På engelska finns det ett ordspråk som säjer att man kan vara för listig, om man försöker överlista alla andra så slutar det bara med att man har lurat sig själv. Jag hade blivit en utövare som inte kände till hur man skulle kultivera. Nya utövare vill alltid veta, "hur länge har du praktiserat"? Underförstått ligger då också att om man har kultiverat en tid, då måste man ju vara en bra människa. Jag har alltid ryggat inför denna fråga, för jag har känt hur långt från en verklig utövningsstandard jag har varit. Jag tycker att jag jag nu börjar att bete mig mer som en utövare, men framtiden blir det stora testet om det är så. Med hjälp av mina vänner här i Chicago, hoppas jag att min förståelse kan fördjupas och att mitt uppförande mer fullständigt kan assimileras till Fa. Jag hoppas att i framtiden, när jag får frågan om när jag började, så kommer det riktiga svaret att vara, "jag började att öva i november 1998, men jag började att kultivera i april 2000".

Tack.