Min son dog som följd av förföljelsen

Efter det kinesiska nyåret 2004 hade min son mycket ont, kräktes och skakade. Jag höll hans dotter i min famn och kommenderade honom om och om igen, ”Vår väg är inte slut än! Du måste hålla dig kvar till den!” Det var till ingen nytta. Min son försvann.

Nyheten om mins sons död skakade grannarna. Han var ju så ung. Genom tårar berättade jag hur min som hade förföljts. Grannarna visade medlidande när de fick veta sanningen och deras godhet fick mig att känna en tacksamhet från djupet av mitt hjärta.

Innan förföljelsen av Falun Dafa började den 20 juli 1999, var min son fullt friskt både fysiskt och mentalt. Men efter flera års förföljelse och ”olaglig internering” började han få konstiga symtom. Dagen innan han dog fick han näsblod. Läkaren hade också svårt att förklara vad symtomen berodde på. Vi tänkte inte heller på det så mycket så det finns inga insamlade bevis. Men vad gjorde det onda partiet egentligen med min son?

När min son var mycket svag låstes han ändå in och torterades på ett interneringscenter, trots att hans strafftid var slut. Vakterna hetsade internerna till att slå honom. Han fick otillräckligt med mat och kläder. Förövarna ville tortera honom till döds. Han släpptes inte förrän i maj 2001 när han nästan låg inför döden.

I juni 2002 genomsökte polisen återigen min sons bostad och sade att någon hade rapporterat honom. De arresterade honom och hans dotter. När jag gick för att hämta mitt barnbarn hade min son sänts till ett interneringscenter. Min sondotter grät efter sin pappa.

Året därpå var min son tvungen att skaffa sig ett jobb trots att han var mycket skröplig. Han arbetade bland annat på byggen, på restaurang, delade ut tidningar och arbetade som säkerhetsvakt. Efter några dagar på arbetet avskedades han, bara för att han utövade Falun Gong.

Min son hade en inåtvänd personlighet och talade inte så mycket om vad han utstod. De utdragna fysiska och psykiska påtryckningarna från partiet gjorde att han avled den 9 februari 2004, 34 år gammal. Jag tvingades se min son gå bort på det sättet.

Min sondotter var bara tre år då min son dog. Hon saknade sin pappa varje dag och frågade alla hon mötte, ”Var tog min pappa vägen? Pappa kommer tillbaka.” Hon ringde sin pappa varje dag med sin leksakstelefon, i hopp om att han snart skulle komma hem.

Min son är borta. Nu bor jag tillsammans med mitt barnbarn och min svägerska. Jag vet att det fortfarande kommer att dyka upp svårigheter på kultiveringsvägen. Vi ber inte om någonting. Vi vill bara att förföljelsen ska ta slut. Vi måste sätta stopp för det onda partiets förföljelse av goda och oskyldiga människor.

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/2/12/69872.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2006/1/3/117659.html