Falun Gong, det är på riktigt

(Utdrag från Epoch Times, 21 maj). Så tidigt som 1997 hade jag läst Falun Gong-böcker. Efter att jag läst ut dem, skickade jag tillbaka dem till min Falun Gong-vän med en oartig kommentar, "Hur kommer det sig att de fortfarande talar om dessa saker när vi utvecklats till ett så avancerat tidevarv?". På grund av ett pressat tidsschema, förlorade jag gradvis kontakten med min vän. Men utan någon särskild anledning, har jag noga följt nyheterna om Falun Gong, särskilt efter juli 1999. När jag följde det ständiga förtalet och de fysiska övergreppen mot Falun Gong, började jag förstå att det representerar en mycket stor fråga: Hur kan en världsmakt behandla sina egna oskyldiga medborgare som utövar kultivering som mål för en sådan ”klasskamp”? Är inte detta ett storskaligt grymt skämt?

Med detta tvivel i mitt sinne, skrev jag ut några utländska rapporter om Falun Gong från Internet och läste dem för att få ledtrådar till dessa frågor. I slutet av 1999, när jag reste tillbaka till Kina för att återförenas med min familj, tog jag upp Falun Gong som samtalsämne vid ett tillfälle och upptäckte att min mor var så rädd att hennes ansikte med en gång blev askgrått. Hon sade med stor bävan, "Bara på grund av detta kan du spärras in och då skulle vår familj aldrig bli lämnad i fred". Inte bara min gamla mor, utan vart jag än gick, varje släkting och vän jag mötte i Kina fick i stort sett samma reaktion när jag nämnde Falun Gong. Detta var den första gången jag upplevde den så kallade "röda terrorn”. I själva verket var det inte själva Falun Gong som gjorde folk oroliga; i stället var det människors rädsla för att bli förföljda som så hårt hade satt sig i deras sinnen.

Den här resan hemåt gav mig tillfälle att noga tänka efter vad gäller Falun Gong, liksom motivet hos vissa inom regeringen att förfölja det. Låt oss börja med den där rädslan. Varje person som bor i Kina är dödsförskräckt över varje slags politisk kampanj. De är rädda för vad redaktionen hos Xinhua Nyhetsbyrå, regeringens språkrör, ska tycka och vad nästa mål för regeringens förföljelse kan bli. Partiets historia är full av förgörandet av politiska rivaler och bittra närkamper. Det här har stegvis och på djupet ingjutit en stor rädsla i människors sinnen. En återblick på Partiets historia av intriger och närkamper visar att de som ärligt uttryckte sina åsikter verkligen är svåra att finna, eftersom de gjorde så på bekostnad av sina liv. Det är också därför deras namn har framträtt och inkluderats i historien - alla de andra har begravt sin värdighet och sitt samvete under rädsla och svek. Idag har Partiet tagit till allt grymmare metoder för att tortera folk. Endast Falun Gong fortsätter ännu med sitt fredliga motstånd. Detta motstånd är enbart baserat på en utgångspunkt, det vill säga att inte ge upp ”Sanning-Godhet-Tålamod”. Deras lugna oförskräckthet har verkligen skakat mig. Jag är övertygad om att de verkligen är uppriktiga i sitt utövande av ”Sanning-Godhet-Tålamod”. Jag rannsakade mig själv och upptäckte att jag inte kunde lova att låta bli att ljuga när mitt arbete, vardagsliv och min personliga säkerhet var i fara, inte heller kan jag säga att jag skulle hålla tyst om mina personliga intressen hotades. Om en bild på Falun Gongs grundare placerades på trappstegen i en buss, antar jag att jag inte hade annat val än att kliva på det för att inte någon skulle flytta på mig. Falun Gong-lärjungar kan emellertid offra allting, bara för ett enda ords skull - ”Sanning”. Deras ”dåraktighet” gjorde att jag blev rörd och jag skämdes. Jag kunde inte låta bli att beundra Falun Gong för dess lärjungar, dessa vanliga medborgare som en efter en har övervunnit sin rädsla, mitt i detta skräckvälde. Jag tvingades tänka om hur Falun Gong kan omforma dessa liv.

Är det på grund av att de tror på gudar? Det är sant att de människor som tror på gudar, tror att en människa aldrig riktigt dör. Men jag själv tror också på gudar, så varför kan jag inte vara som dem när det gäller att välja döden hellre än att ge upp? För att vara ärlig så är det verkligen bortom min förmåga att inte frukta döden, eller att ljuga när det är klart att konsekvenserna annars skulle innebära fängelse eller tortyr. För att uttrycka det enkelt, principen ”Sanning-Godhet-Tålamod” har fullständigt förnyat dessa annars vanliga människor, efter att de verkligen försöker att leva efter den principen. Flera personer har dragit slutsatsen att det är meningslöst att försöka resonera med Falun Gong-utövare, då de är både dumma och envisa. Så långt tillbaka som innan förföljelsen mot Falun Gong startade i Kina, berättade en vän för mig, ”De där Falun Gong-utövarna betraktar verkligen pengar som skräp. Vare sig det handlar om befordringar eller bonusar, bryr de sig inte alls". Nu när de utsätts för brutal tortyr och förföljelsens fasor, säger de fortfarande inte ett ord mot sitt samvete, även om det kostar dem livet. Några kanske anser att de inte går att resonera med - och jag kanske höll med om det förut - men nu har jag börjat omvärdera Falun Gong. Jag respekterar dem sannerligen. Jag respekterar deras värdighet, deras mod att försvara sin övertygelse, deras orubblighet och deras förmåga att till och med ta lätt på liv och död. Det här är verkligen inte en nivå som en vanlig person kan förväntas uppnå.

Några kanske invänder att dessa utövare väljer att göra så eftersom de blivit beroende och besatta. Med andra ord har de börjat lida av någon slags mentalsjukdom. Till exempel, trots att de fullt förstod konsekvenserna av att veckla ut en banderoll på Himmelska Fridens Torg, som innebär långa fängelsestraff eller deportering till arbetsläger, går de ändå dit trots regeringens policy mot det. Är det inte att be om problem?. I själva verket är inte bara min vän som utövar Falun Gong mentalt frisk, varje Falun Gong-utövare jag har träffat har varit mentalt frisk. Ni kanske har sett hur det fungerar på ett mentalsjukhus. Alla patienterna där är fogliga tack vare rädsla för elektriska batonger och droger - vi har aldrig hört talas om ett fall där elektriska batonger har misslyckats med att kuva en psykotisk person. Om ni tror att Falun Gong-utövare är mentalsjuka, hur kommer det sig då att de fortsätter trots alla högspännings-chocker? Nu när det står klart att dessa personerna inte är psykotiska, finns det bara en möjlighet kvar, att de sannerligen är anmärkningsvärda! Deras livsstil är inte lik någon annan, då de inte strävar efter vare sig pengar eller status. Det som allra mest får mig att respektera dem är att de står över den djupt rotade kinesiska föreställningen om självbevarelsedrift till varje pris.

När Jiang valde ut Falun Gong som vägen till att stärka sin egen politiska makt, tror jag att han gjorde ett dåligt val. Han vet bättre än någon annan, att Falun Gong inte vill ha hans makt och han vet vilka personer det är. Kanske tänker Jiang nu för sig själv att, i vilket fall som helst, skulle jag inte ha gett mig på Falun Gong. Han kunde aldrig föreställa sig att Falun Gong-utövare hade så mycket beslutsamhet och mod. Han vet att Falun Gong-utövare inte kan vilseledas; nu ger han sig på personer som dig och mig. Så länge vi kan fortsätta att fogligt acceptera allt han föder oss med, kommer vi för alltid att vara i hans händer.

Jag skickade ett email till min vän: Jag stöder dig fullständigt, oavsett hur orädd du är för döden, när det är nödvändigt, snälla du var ändå försiktig!

Källa: http://clearwisdom.net/emh/articles/2002/5/28/22528.html