Det är lätt att skilja gott från ont

För över tio år sedan berättade en gammal gentleman, som jag bara träffade en gång, för en vän till mig att jag måste vara en god person utifrån hur jag tog mig ut och att det var riskfritt att vara min vän. När min vän berättade dessa ord skrattade jag bara, tänkte att det var absurt. Man kan se om en persons utseende är vackert eller fult, men hur kan du bedöma huruvida han eller hon är god eller ond på basis av hans eller hennes utseende? Ett gammalt kinesiskt talesätt lyder, ”Du kan måla ett porträtt av en person eller en tiger, men det är svårt att måla deras skelett; du känner en person genom hans ansikte, men du kan inte känna hans hjärta”. Hur kan en person särskilja genom att bara bedöma utifrån utseendet, då gott eller ont är gömt i ens hjärta?

I början av 1990-talet när alla sorters qigong-metoder var väldigt populära i Kina, var marknaden fylld med böcker om zhouyi, bagua, fengshui, spådom och så vidare. Jag köpte också flera böcker om fysionomi och kiromanti (konsten att spå i händer) och studerade dem en tid. Bortsett från en del principer som de flesta visste, gav dessa böcker mig emellertid inga insikter. Jag var verkligen inte övertygad om innehållet i dessa böcker.

I mitten av 1990-talet började jag utöva Falun Dafa. Snart kände jag mig friskare och mycket mer energisk än tidigare. Cirka ett halvår senare insåg jag plötsligt att ens ansiktsutseende kan uppvisa vissa spår av godhet och ondhet. Denna slags känsla som jag upplevde kan bara förstås från hjärtat och kan inte beskrivas i ord. Det ser ut som det är en annan skepnad gömd bakom en persons ansikte. Skepnaden hos en god person är rättrådig och glänsande, medan den hos en ovänlig person uppvisar lite rättrådighet. Den mest direkta kanalen för att överföra den här informationen är genom någons ögon. Goda människors ögon uppvisar renhet, fridfullhet och barmhärtighet. Tvärtom kan du i en ond persons ögon finna jämmer, bedräglighet och ondsinthet. Det sägs att ”ögonen är själens spegel”. Endast då insåg jag hur sant det var.

Under min kultivering av Dafa har jag bara uppmärksammat höjningen av min xinxingnivå och har sällan brytt mig om de speciella känslor som jag ofta hade. Sådan känslosamhet kommer och går allteftersom tiden går, mycket av det känner jag inte längre, men förnimmelsen av godhet och ondhet har funnits där hela tiden och verkar ha blivit en intuition. När jag såg utövare runtomkring mig kultivera flitigt i Fa-upprättandet, kan jag varje gång känna rättfärdigheten oavbrutet stärkas i dem. Ibland kan jag se skillnaden från dag till dag. När jag ser allt detta känner jag mig verkligen lycklig för mina medutövares skull.

I kontrast till detta, i dessa onda som varit involverade i att förfölja Dafa och de vanliga människorna som har blivit lurade av den ondskefulla propagandan, har rättfärdigheten krympt i en oroväckande hastighet, ibland till den grad av ingenting alls. När jag ser överhuvudet för den kinesiska regeringen, utstrålar hans varje rörelse och beteende ondska och illvilja. Dessa ondsintas förföljelse av Dafa har förstört rättfärdigheten i vår tradition och kultur som har varat i tusentals år och har dömt vårt land till stor katastrof. I denna kamp mellan det rättfärdiga och det onda, är det onda dömt att misslyckas därför att det finns en beständig kosmisk princip att ondskan aldrig kan besegra rättskaffenhet. All godhet och ondska kommer att möta den rättmätiga återgäldning som den förtjänar.

Översatt från:
http://pureinsight.org/sci/sci/eng/newscontent.asp?ID=14879