Berättelsen om: ”Värden för de två skopornas hus”

När jag var mycket ung talde min mor om för oss att vi måste vara goda människor, ha barmhärtiga hjärtan och alltid tänka på andra först. Hon brukade alltid berätta en sann historia som utspelade sig i min gammel-mormors hemby, i vilken en godhjärtad person var belönad för sin godhet.

Det fanns en rik familj med efternamnet Yang. Gammelfar Yang var en generös person till att börja med, men herr Yang var t.o.m. ännu mer generös än gammelfar. När helst det kom en Buddist munk eller Taoist och tiggde mat, försedde han dem med en stor skål mat. Om någon fattig frågade honom om hjälp, svarade han alltid ja med ett leende. Om människor kom för att returnera en tjänst avböjde han alltid, men på grund av att han hade räddat dem i besvärliga situationer ville folk alltid betala tillbaka, hur skulle de kunna låta bli?

Herr Yang tänkte; ”När folk kommer och ber om hjälp visar det att de har svårigheter. Om jag tar emot deras återbetalning i samma omfattning som jag gav till dem kommer det fortfarande att vara svårt för dem att klara sig". Han kom på en idé. Han gjorde två kalebass-skopor, den ena dubbelt så stor som den andra. Han använde den stora skopan för att låna ut säd och använde den lilla till att mäta återbetalningen. I början märkte ingen någonting men efter en lång tid kom alla på hans omtänksamhet och kallade honom respektfullt för "Liang Piao Jia” (”Värden för de två skopornas hus”). Hans namn gjorde honom snart berömd.

En sommar under tiden för veteskörden när han var 80 år gammal, vandrade han på sitt vetefält och tog en titt. Plötsligt åskade det med annalkande blixtar men "Liang Piao Jia" var mycket lugn. Han lade sig ner på marken och allting i hans liv visades tydligt framför hans ögon. Just då nådde en åsklik röst hans öron. ”Åskans Gudar, blixten och vattnets, Lyssna! "Liang Piao Jia" är i sitt vetefält. Passera över detta fält och låt inte en enda droppe falla på honom!”. Direkt efter att han hört denna röst hörde han hur stormen bedarrade kring honom på marken. Efter en lång tid slutade regnet. "Liang Piao Jia" reste sig från marken och såg att hans vetefält var torrt utan en enda droppe vatten, medan andras fält var översvämmade med lerigt regnvatten och böjda veteax. Alla hans släktingar kom för att söka efter honom och han berättade upphetsat historien för dem…

Jag skulle vilja tala om för alla genom denna personliga redogörelse om "Liang Piao Jia" att gott är återgäldat med gott --- det är den absoluta sanningen. Gudar observerar varje god eller dålig handling utförd av människor i denna världen. Att behandla Falun Gong-utövare med vänlighet är att utföra den största och godaste handlingen man kan utföra i denna världen och kommer att möjliggöra att du får en underbar framtid

Översatt från
http://clearwisdom.net/emh/articles/2002/5/28/22525.html