Sedan det kinesiska kommunistpartiets (KKP) hemliga koncentrationsläger avslöjades har jag fått en djupare förståelse av hur ont KKP är. Bara genom att exponera förföljelsen på djupet, väcka upp allmänheten och klargöra sanningen kan vi eliminera ondskan. Målet är att rädda fler kännande varelser. Jag skulle vilja återberätta hur polisen, som vägletts av KKP, "arbetar".
Jag är en Dafa-utövare i sextioårsåldern. Jag började att utöva Falun Gong 1996. Från att ha varit mycket sjuk återfick jag både den fysiska och mental hälsan. Jag erfor den övernaturliga kraft i Dafa som sann kultivering innebär. När förföljelsen började i april 1999 åkte jag för att vädja om rättvisa för Dafa. Jag blev stoppad och fördes tillbaka av den lokala polisen. Konstapel Ma från Peiyins polisstation åkte hem till mig för att försöka tvinga mig att skriva ett ångeruttalande om att ge upp utövningen och sluta att studera Fa. Den 27 september samma år såg polisen Zhao Wenfeng från Peiyings polisstation mig när jag hälsade på hos en medutövare. Han insisterade på att det var en "sammankomst" och anklagade mig för att störa allmän ordning. Jag internerades i 62 dagar.
Den 25 februari 2000 anhölls jag när jag gjorde övningarna i en park och togs till ett interneringscenter. Det var många Dafa-utövare på centret och de utsattes för bestraffning genom att tvingas stå utomhus på gården i den iskalla vinden. Några av dem hade vara bomullströjor på sig, några hade långkalsonger och en del tvingades att ligga på betongen med benen i luften. Polisen hällde till och med kallt vatten på några av utövarnas byxor för att frysa dem. En del utövare blev alldeles blå-lila av slagen från polismännens plaströr.
Polisen försökte att få mig att skriva under ett garantiuttalande om att sluta utöva Falun Gong flera gånger. De fick inte som de ville. Då ljög de för min familj och påstod att jag redan hade skrivit på och ville att min familj skulle ge dem 1000 yuan så att jag kunde släppas. Jag var internerad i 62 dagar. När det var helg kom konstapeln Li Mingchao från Peiyings polisstation till min bostad för att trakassera mig. Han ville veta om jag hade begett mig till Peking för att vädja.
Den 26 december 2000 åkte jag till Peking. På vägen dit frågade konduktörerna: "Varifrån kommer du och vart ska du?" De upprepade frågorna tills jag var framme. Jag gick till Himmelska Fridens torg där jag stoppades av en civilklädd polis. Han försökte få mig att säga några respektlösa ord om Läraren och Fa. Jag tvingades in i en polisbil när jag vägrade att upprepa orden, jag höll upp en banderoll i bilen och ropade "Falun Dafa är bra!" Tre poliser tog ifrån mig banderollen samt de två andra banderollerna i mina skjortärmar. De körde mig till polisstationen på Himmelska Fridens torg. Senare fördes jag till Shunyis polisstation i en av de många polisbilarna som var fullpackade med Dafa-utövare på den tiden. Jag togs till Ligezhuang polisstation.
En polis som hette Zhang i efternamn frågade hela tiden vad jag hette och varifrån jag kom. Jag vägrade att svara och var tvungen att stå mitt i rummet; Jag var hemskt trött och kunde inte stå still. Poliserna ville att jag skulle ta av mig vinterkläderna och strumporna tills dess jag stod i bara underkläderna. Därefter fördes jag till en mörk och kall gårdsplan. jag handfängslades bakom ryggen till en metallstolpe och fick sitta på den kalla betongen. Jag var tvungen att sitta med benen raka. En man som kallade sig "utropare" spelade skenheligt snäll mot mig. Han ville veta mitt namn och adress och påstod att han skulle bjuda hem mig på middag när jag släpptes. Han påstod att hans mamma utövade Falun Gong. Jag brydde mig inte om honom och fortsatte att sända upprätta tankar.
På dag två handfängslades jag till armstödet på en soffa. Jag var jättetrött på natten, men bara jag slöt ögonen så skakade utroparen på mitt huvud. Jag sade allvarligt. Gör inte så, du måste respektera gränsen mellan män och kvinnor." Jag sände upprätta tankar för att kväva ondskan. De unga poliserna använde olika sätt för att få mig att berätta min adress men jag svarade dem inte. Jag togs till Shunyi interneringscenter där jag inledde en hungerstrejk i protest mot förföljelsen. Jag släpptes efter sju dagar.
Den 5 mars när Falun Dafa-utövare sände fakta om förföljelsen via Changchuns TV-station bodde jag i en bungalow. Polisen Li Mingchao hoppade in över min familjs staket och slog på fönstren och dörrarna, men vi öppnade inte. Efter ett par dagar kom han och officer Wang hem till mig. De försökte få mitt fingeravtryck utan framgång. Jag tog mig loss ur deras grepp och bad dem stiga på så att jag kunde berätta om Fa för dem. De sade inte ett ord och lämnade platsen. När de kom igen en gång senare fick de en av familjemedlemmarna att ge ut mitt fingeravtryck på ett ifyllt formulär som följd av deras hala lögner.
Den 29 december 2004 åkte jag till byn Chengfa för att dela ut sanningsklargörande material. En av invånarna som inte kände till sanningen anmälde mig och jag fördes till polisstationen av polisen. De genomsökte mitt hem och beslagtog Lärarens porträtt, Falun Gong-böcker och kassetband. De undrade vem jag hade haft kontakt med och nämnde medutövares namn. Jag sade att jag inte kände dem. De visste inte vad de skulle ta sig till med en gammal tant som mig. De stampade på Lärarens foto och jag bad dem att sluta göra så eftersom de begick ett brott mot Dafa.
Den 31 december tog Shi Hailin bilder på mig och stoppade ner mina fingrar i bläck och tryckte dem mot ett blankt pappersark så att de skulle kunna skriva vad de ville för att få in mig på ett arbetsläger.
Den 18 januari öppnade Chai Wenge dörren innan soluppgången och ville att jag skulle skynda mig att packa ihop mina tillhörigheter. Han berättade inte vart vi skulle. Jag föll vid dörren och de fick släpa in mig i bilen.
När vi kom fram till Changchun Heizuizi tvångsarbetsläger kunde jag inte tas in på grund av mitt hälsotillstånd. De sade att någon annan i mitt tillstånd hade avlidit på arbetslägret efter bara fem dagar. Poliserna blev tysta och släpade mig tillbaka med sådan kraft att knapparna lossnade och jag fick blåmärken på armarna. Chai Wenge svor, "Åt helvete med dig gamla gumma. Det här är en lyckodag för dig. Jag kan gräva ner dig utan att någon skulle veta om det." Vi åkte tillbaka till ststionen. De pressade min familj på 3000 yuan och släppte mig,
Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/7/30/76120.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2006/6/27/131339.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...