Vad jag fick utstå i Huhehaote

Inre Mongoliet

(Clearwisdom.net) Jag är en kvinnlig Falun Gong-utövare. Jag arresterades olagligen den 6 mars, 2001. Jag fördes till polisstationen Xincheng i Huhehaote. De konfiskerade följande föremål: 3200 Yuan [medelinkomsten per månad är 500 Yuan], min mobiltelefon och personsökare, min PC och en skrivare. Jag fick inget kvitto. Hon som skötte detta var en polis som heter Li Ping.

Vid slutet av september 2001, förflyttades jag tillsammans med Lu Changnu (57), Zhang Guilan (61), Li Xinhua och Kong Qiaoyun till fängelset i Wuchuan. En dag misshandlades vi av ett polisbefäl. Inte ens den gamla kvinnan undslapp.

Under min årslånga vistelse i fängelset tvingades jag bära fångkedjor under olika perioder – allt ifrån ett par dagar upp till en månad. Dessa kedjor gör det mycket svårt att röra sig, man kan inte stå, ligga eller sitta bekvämt. Det gjorde det mycket svårt att sova.

I fängelset fanns det en kvinna (en icke-utövare) som efter att ha fått höra sanningen om Falun Gong, insåg att utövarna förföljdes. Hon hjälpte därför till med att förmedla en av Lärarens artiklar, nedskriven ur minnet av en utövare. Efter att ha upptäckts tvingades även hon att, iförd de tyngsta kedjorna (som normalt inte används på kvinnor) gå längs mittgången medans fångvaktarna uppmanade de intagna att förolämpa henne. De som vägrade misshandlades. Polisens uppgift är att upprätthålla lagen, men istället slår, förolämpar och torterar man.

Den 25 mars 2002, inledde vi en hungerstrejk. På den tredje dagen tvångsmatades Zhang Guilan. Jag tvångsmatades två gånger tillsammans med en annan utövare, som vägrade att identifiera sig. Efter att ha tvångsmatats några gånger hade några av mina tänder börjat att lossna, mina läppar spruckit och min näsa var svullen. När de insåg att jag var skadad sände de mig till sjukhuset för behandling. Detta kostade mig 810 Yuan.

På sjukhuset fick jag förutom dropp även en tub insatt i näsan, avsedd för flytande föda. Även fastän jag blödde ur näsan fortsatte de att tvångsmata mig på det här viset. Inte förrän på eftermiddagen, efter att ha tvångsmatat mig fyra gånger, slutade de. Sista gången satte de in den fel, vilket medförde att jag nästan kvävdes. För att kunna tvångsmata mig på det här viset var de tvungna att binda fast mig vid sängen. När man insåg att det inte fungerade höll man för min näsa och bröt isär mina käkar och använde en stor spruta för att få i mig lite mjölk. Man försökte även tvångsmata mig med antibiotika. När inte det fungerade använde man sprutor. Jag hade nålstick överallt.

Efter 20 dagars hungerstrejk började jag att spy. Inte förrän efter en månad släpptes jag under förutsättningen att min familj betalade borgen och tog hem mig. Vid tiden för mitt frisläppande vägde jag endast 35 kilo. Jag hade tidigare vägt det dubbla. Man kunde knappt känna igen mig.

Översatt från
http://clearwisdom.net/emh/articles/2002/6/7/22879.html