Min förståelse av att se inåt och att hysa tolerans gentemot andra

När två utövare är i konflikt med varandra behöver båda två söka inom sig själva. Om en av dem ser en brist eller ett fasthållande hos den andre, behöver han leta efter samma brist eller fasthållande inom sig själv. Vi, andra medutövare och jag, påminner ofta varandra om att göra det. Även fast vi alla känner till betydelsen av att se inåt ur perspektivet av Falun Gongs principer, Fa, så är det fortfarande en utmaning att verkligen titta inåt när vi står inför ett test. Att ta bort fasthållanden är en hjärtslitande och kvalfull process eftersom man vill skydda sig själv ifrån skada. Ibland, när en medutövare pekar ut mina brister, så lovar jag att se inåt, men i själva verket befinner jag mig i försvarsposition och klargör de objektiva kriterierna för att rättfärdiga mitt kritiserade beteende.

Ibland lyckas jag lugna ner mig och söka efter mina fasthållanden. Varenda mänsklig föreställning är ett hinder för en kultiverare. Varje mänskligt fasthållande fjättrar en och hindrar en från att göra framsteg. Med det i åtanke så jämför jag mig själv ofta i förhållande till Fa. När jag ställs inför ett problem så vet jag att jag bör studera Fa med ett lugnt sinne och eliminera de identifierade fasthållandena med Fa. Det är dock inte alltid enkelt att urskilja mina dolda fasthållanden. Ofta är jag inte medveten om att jag är fullständigt uppslukad av dem eller att jag fortfarande ger näring åt mina gömda fasthållanden. Inte förrän mina konflikter med medutövare når en återvändsgränd kan jag slutligen identifiera min själviskhet.

Jag insåg att jag hade hyst stolthet över min förståelse av Fa och att göra de tre sakerna bra. Med andra ord så hade jag blivit självgod. På grund av det började jag bedöma medutövare utefter min egen personliga standard och jag förväntade mig att de skulle uppnå min standard. Om en utövare misslyckades med att motsvara min standard så såg jag honom som totalt misslyckad utan några meriter överhuvudtaget. Jag beordrade honom till och med att göra än det ena, än det andra, för att uppnå min kvalitet. När detta hände, glömde jag fullständigt bort meningen med att se inåt, att förlåta och att hysa tolerans.

Nu när jag tänker på det igen med ett mer fridfullt sinnelag så inser jag att varje Falun Gong-utövare är en kultiverare, och att alla har brister. Varje medutövare gör vad han eller hon bör göra på sina respektive kultiveringsvägar. Vi vägleds alla av Lärarens Fa och inte av någon medutövares personliga standard. Jag kände mig oerhört skamsen när jag upptäckte mitt själviska hjärta, speciellt när jag kom ihåg att Läraren vill att vi ska ta Fa som vår Lärare.

Vi måste vara enormt förlåtande och toleranta gentemot varandra. Jag har lovat mig själv att lära mig att beundra medutövarnas meriter och att tolerera deras brister. Det finns ingen förebild längs kultiveringsvägen – vi har Fa att följa. Från och med nu vill jag tillämpa den mest strikta standard för mig själv och verkligen kultivera mig själv väl.