Medkänsla löser upp en mur av isolering

Efter att ha läst artikeln ”Vad en ung utövare såg i en annan dimension: En mur hindrar utövare från att kommunicera med varandra” (http://se.clearharmony.net/articles/200704/19728.html), kändes det väldigt tungt. I området där jag bor går vi antingen direkt hem eller byter bara några ord som hastigast efter att ha studerat Fa i grupp. Vi hade inga erfarenhetsutbyten som öppnade våra sinnen och hjälpte oss att förbättras tillsammans. Så hade det fungerat under flera år.

För en tid sedan flyttade vi Fa-studierna i grupp till min bostad. Jag var fast besluten att hjälpa utövare i området att bilda en gemensam kropp. Under de första två månaderna syntes dock inga förändringar alls till det bättre. Alla kom punktligt med sina väskor och nickade till varandra som hälsning. Så snart vi hade läst färdigt gick alla därifrån, leende och med en nick för att säga hej då. Det brukade vara ganska livligt i hallen innan alla hade gått iväg. Det var ganska rörigt. Till och med de som ville stanna en stund och diskutera blev störda och kunde inte sitta stilla. De gick också därifrån. Jag funderade en del, försökte göra vad jag kunde för att förändra situationen och ansträngde mig för att kultivera mig själv väl, men lyckades inte ändra på tillståndet i gruppen. Det plågade mig. Den unge utövaren i artikeln som jag nämnde ovan såg sanningen som Fa visade honom på hans nivå, “Muren är så kraftig att det inte räcker med en hammare för att bryta igenom, själva hammaren skulle gå sönder om den träffade muren”. Nu upplevde jag personligen det som han beskrev och det demonstrerades genom utövares handlande.

Under hela processen när jag studerade Fa och försökta ändra på tillståndet, förstod jag att jag måste kultivera min medkänsla. Det var mina egna brister som påverkade hela fältet. Isoleringen arrangerades av de gamla krafterna i syfte att hindra oss från att bilda en hel kropp och för att hindra oss från att rädda levande varelser. Vi måste eliminera det fullständigt.

Efter att jag hade läst den här artikeln bestämde jag mig för att bryta igenom muren och jag måste börja med att kultivera mig själv. Dagen därpå när jag studerade Fa, läste jag:

“Buddhor är goda, det är säkert. Men deras medkänsla är en manifestation av Buddha Fas storslagna kraft. Oavsett hur dålig en person må vara eller hur ont någonting må vara, kommer saker som är starka som järn och stål att smälta inför Buddha Fas mäktiga kraft och medkänsla. Det är därför demoner är rädda när de ser den – de är verkligen rädda. De kommer att smälta bort och försvinna. Det här är absolut annorlunda mot vad människan föreställer sig.” (Falun Buddha Fa – Fa-undervisning vid Fa-konferensen i västra USA) [Ej officiell översättning]

Det här fick mig att inse att jag måste kultivera en sådan storslagen medkänsla för att smälta den här separationen. Jag måste bara kultivera mig! Jag slutade tänka på hur tjock muren var och fokuserade på att kultivera bort separationen.

Jag tillbringade därför mer tid på att sända upprätta tankar för att eliminera separationen. Under en timma när jag sände upprätta tankar var det många störande bilder som blixtrade förbi i mitt sinne. En del utövare sade elaka saker till mig på grund av missförstånd; andra frågade ut mig på ett aggressivt sätt; några var rädda för att deras ”positioner” skulle hotas om jag tog på mig fler uppgifter; somliga ställde till med problem när de inte gjort vad de hade lovat, medan jag gjorde färdigt deras uppgifter; någon ignorerade mig fullständigt efter att jag hade föreslagit att vi skulle dela med oss mer av våra tankar och synpunkter. Plötsligt kom alla dessa upplevelser tillbaka till mig.

Jag hade emellertid redan upplysts till en ny Fa-princip. Jag hade bestämt mig för att kultivera fram stor medkänsla så att alla ondskans hinder skulle elimineras fullständigt. Jag tänkte: “Oavsett hur andra behandlar mig, ska jag behandla dem med stor medkänsla. Oavsett hur andra behandlar mig, ska jag öppna mitt sinne för dem. Oavsett hur andra behandlar mig, ska jag alltid följa Fa.” Så snart bilderna kom och störde mina upprätta tankar igen, kände jag en ojämförlig beslutsamhet och medkänsla i sinnet. Det var inte bara på grund av mina tio års kultivering eller de miljontals år av prövningar som jag gått igenom i olika livstider. Det var Fas storslagna kraft. Jag var verkligen stadig som en klippa och kunde inte rubbas. När bilderna dök upp igen, skingrades de som tunna molnslöjor. Ju mer jag sände upprätta tankar, desto klarare blev sinnet och mina upprätta tankar.

På kvällen efter Fa-studierna i grupp, berättade alla på ett naturligt sätt om sina upplevelser av Fa-konferensen i New York och ett viktigt projekt som vi skulle inrikta oss på just då. Det fanns inga besvärande tysta stunder eller personer som skyndade iväg direkt efter Fa-studierna. Jag hade faktiskt inget särskilt mål med diskussionen. Jag hade inga sådana föreställningar. Jag ville bara att vi skulle studera Fa tillsammans och dela med oss av tankar och erfarenheter. De flesta utövarna berättade öppet om sina synpunkter. De var uppriktiga och direkta och såg saker ur Fas synvinkel. Vi hade inte upplevt en sådan renhet och värme tidigare. Det berörde verkligen. Ju mer vi förbättrade vår förståelse av Fa och ju mer vi utbytte tankar och erfarenheter, desto klarare i våra sinnen blev vi. Nu när jag själv fick bevittna en sådan stor förändring, blev jag väldigt klar i sinnet och djupt berörd. Min tacksamhet gentemot Mästaren är bortom vad ord kan uttrycka.