Den här delen av den globala SOS-marschen arrangerades att äga rum mellan den 8 och 17 oktober, för att rädda de förföljda Falun Gong-utövarna i Kina. Totalt var det fyra som gick. Två av dessa, Deng Qing (Nederländerna) och Brian Trought (Irland) vandrade hela vägen. Två andra, Wang XiangHe (Nederländerna) och David Ahern (Irland) gick från Amsterdam till Rotterdam respektive Rotterdam till Bryssel.
Aktiviteterna började i Amsterdam i Holland den 8 oktober, vilket gav oss en omedelbar chans att klargöra sanningen för människor, däribland många kineser. Vi lät också människor få veta om marschen och de gav oss sitt stöd. De här aktiviteterna dokumenterades av en fotograf/reporter. Hon tog många bilder och utövarna lät henne i detalj få veta sanningen om förföljelsen.
Den eftermiddagen startade sex utövare marschen. Vi fick ett telefonsamtal från en annan fotograf. Han frågade om det fanns möjlighet att gå med oss och ta bilder. Han följde med oss i mer än tre timmar och tog tiotals bilder. Även till honom klargjorde utövare sanningen i detalj. En irländsk utövare gav också en intervju per telefon medan vi gick.
Vi fick många erkännanden från de som passerade förbi. På banderollen vi höll stod det:
”SLUTA DÖDA
oskyldiga Falun Gong-utövare
i Kina”
Det verkade som om många förbipasserande uttryckte sin erkänsla för oss på grund av att de såg orden ”SLUTA DÖDA”.
Andra dagen nådde vi Utrecht i Holland. På väg till borgmästarens kontor träffade vi en fotograf. Han tog också bilder av oss och vi lät honom få veta om förföljelsen och gav honom en del material. Vi kom till borgmästarens kontor precis i tid för att träffa hans sekreterare. Vi överlämnade vårt brev, en del information och även böckerna ”Kinesisk Falun Gong” och ”Zhuan Falun” till borgmästaren. Hon uttryckte sitt stöd.
Senare den kvällen tillverkade vi två plakat som berättade om syftet med vår marsch, ett på engelska och ett på holländska. Senare gjorde vi ytterligare ett på franska.
I och med detta blev vårt syfte tydligare för förbipasserande bilar, människor etc. Vi lät dessa göra bästa nytta då vi kunde vända dem så att praktiskt taget alla förbipasserande såg dem. Detta ledde till två intervjuer med tidningsreportrar den tredje dagen och många fler människor uttryckte sitt stöd. Vi intervjuades också av en reporter som arbetar för en internet-tidning.
Vid ett tillfälle tog en man på cykel emot ett av våra flygblad. När vi senare satte oss ner för att vila kom mannen tillbaka med lite mat och dryck. Vi berättade för honom om förföljelsen och han uttryckte sitt stöd.
Under den här tiden delades många broschyrer ut. Folk var också mycket berörda av andan och beslutsamheten hos vandrarna. Mot slutet av första veckan deltog vi i gruppaktiviteter i Rotterdam [Holland]. Vi deltog i gruppövningarna och gav också en intervju till en reporter. Tre utövare pratade detaljerat med honom. Vi berättade för honom om Falun Dafa, förföljelsen och om den styrka utövare har genom att leva i enlighet med Sanning-Barmhärtighet-Tålamod.
Efter gruppövningen, började vi vandra på natten, med början i Haag [Holland]. Emellertid hade vi efter mer än sex timmar förflyttat oss 9 km från Haag. Vi hade vandrat i en cirkel i mer än fyra timmar! När vi närmade oss en närliggande tågstation mötte vi tre högskoleelever. De sprang fram till oss och frågade vad vi gjorde. Vi berättade för dem vad Falun Gong är och lät dem få veta om förföljelsen. En av dem sade: ”Jag respekterar er väldigt mycket…” flera gånger. Anledningen till att vi hade gått vilse var uppenbar.
Följande dag mötte vi flera tonåringar. Återigen klargjorde vi sanningen om Falun Gong och förföljelsen i Kina. De uttryckte sympati och stöd och skrev villigt på vårt brev som vädjade om frigivning av Zhao Ming, studenten vid Trinity College, som olagligt fängslats och torteras i Kina. Vi kontaktade också en radiostation i Rotterdam som lovade att rapportera om vår vandring på nyheterna följande dag.
Under vår färd från Breda i Holland till Antwerpen i Belgien, mötte vi ytterligare en journalist som också dokumenterade vår resa. Vi fick också flera chanser att berätta för polisen om vår vandring. Vi utnyttjade varje situation att berätta för människor vad vi gjorde. En gång gick vi på motorvägen eftersom vi trodde att detta var den kortaste vägen. Inom kort stannade en polisbil bredvid oss. Poliserna berättade för oss att det enligt reglerna var bötesbelagt att gå på motorvägen. Eftersom syftet med vår marsch var gott beslöt de emellertid att inte ge oss böter. Det var deras ”bidrag” till Falun Gong. En av utövarna insåg omedelbart att ”det inte finns några genvägar i kultivering”.
I Antwerpen träffade vi media igen samt en assistent till borgmästaren. När vi gick igenom stadens centrum tittade många människor på oss med stort intresse. Det verkade som om de väntade på oss. Broschyrerna delades snabbt ut.
Eftersom vår gånghastighet var väldigt långsam låg vi efter schemat under nästan hela marschen. Detta gav oss dock chansen att dela ut fler flyers och även att prata med fler människor.
I Bryssel träffade vi utövare från USA som genomförde den globala SOS-marschen. Efter att ha hört en del av deras planer insåg vi hur mycket vi behövde planera ytterligare. Genom erfarenhetsutbyte med de som vandrade och utövare i olika länder blev vi helt medvetna om områden där vi måste förbättra oss och vi kände också att vi kunde göra bättre ifrån oss.
Slutligen kom dagen i Bryssel i Belgien då den vackra Falun Gong-musiken ”Pudu Jishi” kunde höras.
Rapporterat av europeiska utövare
23 oktober 2001
Källa: http://www.clearharmony.net/articles/1480.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...