När kommer jag att kunna glömma jaget?
När kommer jag att kunna glömma det förgångna, min kärlek, mina uppfattningar, min trötthet, och till och med min existens?
När kommer mitt hjärta vara fyllt med Buddha Fa och kännande varelser?
Varför är det så svårt att göra sig av med mänskliga tankar? Därför mitt hjärta är fyllt med "jaget." Vilka anledningar eller förklaringar man än har på ytan, så är det "jaget" som hindrar.
"Hur kommer andra att se på mig, tänka om mig och säga om mig?" Allt handlar om "jaget."
Varför inte "Hur kan jag hjälpa andra? Hur känner sig andra? Hur borde jag säga eller skriva det bättre för att hjälpa eller rädda andra? Hur andra än ser på mig, om de förstår mig eller uppskattar mig, jag kommer obevekligen och konstant fortsätta med det jag gör. För att min existens är för de kännande varelser, inte för det lilla jaget."
Jämfört med det väldiga kosmos, vad räknas "jaget" som? Även om man gjort något, vad räknas det som? Utan Lärarens stärkande och Dafas mäktiga kraft, vad kan det lilla "jaget" göra?
Jag kollar tillbaks och ser att nästan varje svårighet i min kultivering var min konfrontation och kamp med "jaget."
En av mina medutövare har avancerat snabbt i sin kultivering, därför att hon har länge glömt bort sig själv. För att klargöra fakta, glömmer hon ofta att äta måltider eller att sova. Hon har glömt alla hennes känslor, även livet och döden. Därför att hon förenat sig "själv" med den gränslösa Buddha Fa. Hennes hjärta är fyllt med medkänsla och upprätta tankar.
En fullständig frihet från jaget är vad som verkligen kvalificerar en som en upplyst varelse, och det är vad vår vördade Lärare vill.
Engelsk version: http://www.pureinsight.org/pi/index.php?news=5070
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...