Europeiska Fa-konferensen 2007: Orubbad tillit till Falun Dafa

Hälsningar till Mästaren. Hälsningar till medutövare.

1. Prolog

Jag är 22 år. Första gången som jag hörde talas om Falun Dafa var i början av december 2003. Jag stod med ett Falun Dafa-flygblad i min hand och var djupt i mitt hjärta säker på att detta var det som jag alltid hade sökt efter.

Förra juli hade jag sommarpraktik i närheten av min hemstad i norra Polen, och då blev jag tillfrågad om att hjälpa till att korrigera den polska översättningen av Zhuan Falun. Två utövare frågade om de kunde komma och bo i samma korridor som jag, så att vi kunde arbeta med Zhuan Falun tillsammans på kvällarna. Självklart lät jag dem göra det, men samma dag minns jag att jag kände mig mycket svag, sömnig och jag hade magont och huvudvärk. Det var som om hela min kropp rensades före jag skulle fatta rätt beslut. Jag visste inte vad mina kollegor skulle tycka om detta, men jag visste att Zhuan Falun är mycket viktig och jag kände mig hedrad av att få hjälpa till, oavsett allt annat.

En dag när jag besökte min familj visade jag dem bilder från mitt sommarjobb, även många bilder på oss tre som gjorde Falun Dafas övningar utomhus. Min mamma blev omedelbart arg. Hon sa att jag hade gjort henne besviken och att hon inte visste vad hon skulle göra med mig. Dagen då jag reste iväg för att återvända till Warszawa för universitetsstudier, frågade min mamma mig om jag hade funderat på att sluta utöva Falun Dafa. Jag svarade att Falun Dafa är mycket viktigt för mig och att jag inte hade tänkt sluta.

Jag var mycket upptagen under denna tid med mitt skolarbete och med att hjälpa till att förbereda för paraden och Falun Dafa-konferensen i Warszawa, samt med att fortfarande korrigera översättningen av Zhuan Falun. Jag hade ofta ont om pengar och bad min mamma om hjälp. Till slut sa hon att eftersom jag gjorde som jag ville, skulle jag skaffa ett arbete om jag behövde pengar.

En dag besökte min mamma min och min systers lägenhet i Warszawa. Min mamma behandlade mig med avsky och min syster, som vanligen är medlaren mellan oss, grät och sa att jag skulle be min mamma om ursäkt. Jag var lite förvirrad. Hur skulle jag kunna be om ursäkt för att vara intresserad av Falun Dafa? Det var omöjligt. Så jag bad bara om ursäkt för mitt uppförande och för vad som hade hänt, men det tillfredställde inte mina föräldrar - de ville att jag omedelbart skulle sluta med Falun Dafa. Min mamma sa att hon var orolig för min syster också och ljög när hon sa att min syster gick till psykolog på grund av mig. Min mamma sa att så fort jag avslutat min kandidatexamen, vilket var mycket snart, skulle jag inte få mer pengar och skulle behöva bo hemma, under tiden som mina föräldrar skulle bestämma vad de skulle göra med mig. Min syster rådde mig till att hålla upp med Falun Dafa under ett år, och bestämma om jag skulle fortsätta studera, åka utomlands och se om jag fortfarande var intresserad av Falun Dafa. Jag svarade att jag snarare skulle göra mer för Falun Dafa, och sedan skulle allt bli bra. Vid den tiden hade jag Mästarens ord ur Zhuan Falun framför mina ögon:

Någon säger: Jag ska tjäna lite mer pengar för att ordna det bra för familjen, sedan bryr jag mig inte om någonting och då ska jag kultivera Dao. Jag säger att du drömmer, du kan inte blanda dig i andras liv, inte heller kan du kontrollera andras öden, inräknat din frus, dina söners, döttrars, föräldrars och bröders, är det saker som ska bestämmas av dig? Dessutom, hur kan du kultivera om det inte finns några hämmande orosmoment och om du inte har några bekymmer? Hur kan du utöva bekvämt? Hur kan något sådant finnas? Det är vad du tänker ur den vanliga människans perspektiv.

Zhuan Falun, Föreläsning fyra, "Att höja Xinxing" (svensk version 1999)

Min kandidatexamen blev uppskjuten vilket gav mig tid att tjäna lite pengar. Under tiden var det snart Falun Dafa konferens i St Petersburg. Jag bestämde mig för att inte berätta för mina föräldrar förrän i sista minuten. Sedan fullgjorde jag min examen och registrerade mig för att ta en magisterexamen nästa år. Min mamma ringde för att frågade om min examen och när jag skulle komma hem. Jag berättade för henne om konferensen. Hon tappade hakan och sa att jag hade lovat att komma hem efter min examen och att min far precis hade kommit tillbaka från att ha arbetat utomlands och ville träffa mig. Hon sa att jag inte kunde åka och jag svarade: "Vad kan du göra för att stoppa mig?". Jag visste att dessa ord inte var upprätta i samma ögonblick som jag sade dem. Hon ringde tillbaka och sa att om jag åkte skulle hon inte kännas vid mig mer. Jag talade med min pappa också. Han var inte glad, men hursomhelst önskade han mig en bra resa och bad mig vara försiktig.

I St Petersburgs tunnelbana blev jag rånad. Jag förlorade min kamera, plånbok med mina sista slantar och andra dokument. Som tur var hade jag mitt pass och min returbiljett på ett annat ställe. Andra utövare hjälpte mig, men hur skulle jag förklara hur jag förlorat kameran för mina föräldrar? Å andra sidan, jag var upplyft av den vänliga atomsfären bland utövare och beslöt att kultivera ännu bättre när jag kom hem till Polen.

Det kommer att finnas konflikter och problem mellan människor. Vad som är viktigt är hur du hanterar dem.
(Fa-föreläsning i Washington D.C., 2006 inofficiell översättning)

2. Prövad- om hur min tillit till godheten i Falun Dafa sattes på prov

Efter St Petersburg spenderade jag en del tid i Warszawa innan jag åkte hem. Då, sista dagen hemma, sattes min tillit till Falun Dafa på prov.

Under lunch med familjen frågade min pappa mig om jag hade beslutat mig för att sluta utöva Falun Dafa. Min mat fastnade i halsen. Jag svarade att jag skulle fortsätta att utöva och planerade att åka till Warszawa för att börja i skolan följande dag. Min pappa gav mamma en menande blick och sade sedan: "Om du ej slutar utöva Falun Dafa, kommer du inte att få bo med din syster i Warszawa. Var ska du bo då?" Jag svarade att jag kunde hitta plats i en studentkorridor eller bo med utövare. Jag informerades om att jag inte skulle åka någonstans. Jag skulle stanna hemma, skaffa ett jobb och glömma Falun Dafa. Jag förbjöds att göra övningarna och de sade åt mig att göra mig av med alla Falun Dafa-böcker, flygblad och Mästarens foto, annars skulle min mamma riva det i bitar. När jag hörde dessa förolämpande ord kunde jag inte utstå de inre påtryckningarna men försökta att behålla lugnet. Jag visste att de hade gått för långt och jag började bli mer vaksam. Därefter, stod min mamma över mig och fräste att jag skulle ge henne min mobiltelefon. Jag svarade att jag inte skulle göra det. Då sade min syster: "Åh! Det här är orsaken; han är så motsträvig eftersom han alltid använder den för hålla kontakten med dem."

Min mamma slog mig och försökte ta mobilen ur byxfickan. Sedan anslöt pappa sig och de tvingade mobilen ifrån mig. Så fort min mamma hade fått tag på den, började hon skrika att vi har en tjuv i huset. Alla uppmanades att gömma sina telefoner för att förhindra mig från att använda dem till att kontakta Falun Dafa-utövare. Dessutom låste mamma dörren till vardagsrummet där den fasta telefonen är. Just då, tog min mycket nervösa far tag i mig och började slå mitt huvud mot väggen med mycket kraft, och skrek att om jag inte slutade utöva Falun Dafa, skulle han troligen döda mig. Min syster började gråta och min mamma försökte få bort henne ur rummet. Min syster skrek åt mig: "Varför ville du inte släppa ifrån dig din mobiltelefon?" Under hela tiden sände jag upprätta tankar och försökte att inte bli galen eller bli provocerad. Min mamma sa att telefonen inte var min eftersom jag inte hade köpt den och hon kunde ta den för jag behövde den inte mer. De sa att jag inte tilläts lämna huset och beordrades att gå till mitt rum. Så här gick det till när jag började leva i husarrest.

Vår Mästare säger i Zhuan Falun:

Vi har dock nämnt att en utövare bör ställa höga krav på sig själv och inte bör ge igen när han blir slagen eller förolämpad. Han tänker: Läraren har sagt att vi utövare inte beter oss som andra, utan bör uppföra oss själva på ett bättre sätt.

Omvandling av karma, Zhuan Falun, föreläsning fyra

3. Stärkt - om hur min tro på Falun Dafa stärktes

Det finns ett talesätt som säger att det som inte dödar oss gör oss starkare. Genom att bryta igenom många tester, att pröva min vilja att vara en Falun Dafa-utövare, blev jag mer och mer medveten om vad jag hade valt. Jag fortsatte att påminna mig själv om alla orsaker till varför jag valt att kultivera mig i Falun Dafa. Jag lyssnade ofta på Mästarens föreläsningar från Guangzhou när jag gick promenader, för det var en av de bästa tillfällena för mig att studera Fa utan att bli kontrollerad av mina föräldrar. Min förståelse höjdes. Jag visste att styrkan i min vilja, tro och inre övertygelse att fortsätta kultivera var viktigare än enkla argument.

Från den dag då mina föräldrar använde våld mot mig, frågade de mig nästan varje dag om jag var redo för att ge upp Falun Dafa. Varje gång jag vägrade, härdade jag min viljestyrka. Jag kände ett större ansvar för att vara en upprätt utövare och jag insåg oavbrutet att jag skulle uppföra mig enligt en moralstandard på hög nivå, så jag blev mer och mer ansvarig för vad jag gjorde. Jag visste aldrig när mina föräldrar åter skulle kalla mig det ena eller det andra. De såg att jag inte kunde åstadkomma mycket utan deras finansiella stöd, och vad jag än åstadkom var ändå inte viktigt, för jag använde min fritid till att utöva Falun Dafa.

Sådana incidenter med mina föräldrar inträffade många fler gånger. Lyckligtvis, under denna tid hittade jag ett arbete och jag kunde lämna huset och ta kontakt med världen utanför (inklusive utövare). Jag visste dock inte vad som skulle kunna hända när jag återvände hem. Allting annat runt omkring mig verkade vara vänligt och bara hemma var atomsfären ansträngd. Ibland lättade det på trycket och jag kunde till och med skämta med mina föräldrar. Oturligt nog, vid andra tillfällen, som när jag var tvungen att gå till universitetet för att visa den polska armén att jag är student, vågade min mamma säga att det skulle vara lätt för henne att skicka mig till armén där de skulle tvinga mig att bli den militär de ville. Min födelsedag passerade obemärkt förbi. Julhögtiden började med att vi delade den traditionella oblaten, med min mamma och min syster, vilka båda önskade att jag skulle lämna Falun Dafa. Det slutade den 1 januari när jag blev slagen av mamma när jag sände upprätta tankar. Vid ett annat tillfälle när min mamma körde mig till tågstationen och frågade när jag skulle komma tillbaka från Warszawa, sade jag att jag kanske inte skulle komma tillbaka. Hon slog mig genast i ansiktet. Det är värt att komma ihåg Mästarens mening från Zhuan Falun:

Som en genuint beslutsam kultiverare kan man uthärda (…)

Zhuan Falun , Föreläsning 9, "En människa med utmärkta medfödda kvaliteter"

Efter en tid sade jag till mina föräldrar: "Se hur jag uthärdar. Jag går två gånger i veckan till universitetet som ligger 300 km bort och jag går mycket för att spara pengar; jag tjänar pengar och är frisk som en nötkärna – det är vinter nu och många är sjuka, men inte jag." Min mamma bara tittade på mig och sade ingenting. Jag visste att min beslutsamhet inte kunde gå obemärkt förbi, för det var obegripligt i mina föräldrars ögon, som var så vana vid att se mig vara förkyld, vara obeslutsam, eller inte tjäna pengar. Men jag klarade mig bra. Alla dessa situationer stärkte min kultivering i Falun Dafa.

4. Eftertanke och slutsats

När det finns konflikter föreslår Mästaren att vi ska se inåt för att hitta kryphål inom oss själva. Jag förstod att jag kanske var för oförskämd när jag berättade för folk om Falun Dafa, så bestämde mig för att från och med nu använda alla sorters sofistikerade medel för att informera folk om Falun Dafa, och detta skulle öka deras chanser att förstå och kommer att rädda fler kännande varelser.

Jag är till min natur väldigt öppen och när jag lär mig någonting vill jag dela det med andra. Så när jag blev intresserad av Falun Dafa, berättade jag mycket kuriositeter om vad jag läste i Mästarens skifter. Till slut ville inte min syster höra dem, och mina föräldrar dömde ut dessa berättelser till att vara sagor. Det är ett typiskt exempel på hur vanlig människa reagerar när de hör någonting från en något högre nivå. De kan bara komma till den ytliga förståelsen. Jag visste att jag hade kryphålet fanatism, jag kunde inte hitta balansen mellan denna utövning med dess häpnadsväckande visdom, och visdomen i den vanliga mänskliga världen. Jag hade inte tillräcklig med medkänsla och rättfärdighet. Jag visste att jag var tvungen att förändra något inom mig själv, eftersom mina föräldrar dömde Falun Dafa genom att observera mig. På grund av detta behövde jag arbeta med mig själv.

I takt med att oupphörligen få nya förståelser, upptäckte jag andra kryphål, vilka jag försökte eliminera. Jag förstod att en stark tro på Mästaren är väldigt viktig, eftersom det var på denna tro som mina föräldrars attacker var fokuserade. Ibland föreställde jag mig hur det skulle vara om jag gav upp inför mina föräldrar och gav upp Falun Dafa. Jag tänkte inte i termer av att göra ett val att utöva eller inte. Jag visste att Falun Dafa är vad jag vill. Tanken på att ge upp Falun Dafa var så skrämmande att det hjälpte mig att upprätthålla en upprätt väg. På liknande sätt existerar gott och ont och det finns en medvetenhet om existensen av gott och ont. Alla har givits ett fritt val och kan välja en god eller dålig väg. Att föreställa sig att välja en dålig väg kan övertyga en att välja en god väg. Jag kände att jag kanske inte hade tillräckligt med tillit till Falun Dafa, så jag antog en utmaning att utveckla en gigantisk viljestyrka och beslutsamhet inombords. Jag var tvungen att bryta igenom rädslan för mina föräldrar genom att tänka på vad jag skulle göra om mina torterare var de kinesiska poliser som torterar utövare i Kina.

När jag såg "Sandstorm" igen hade jag en annorlunda upplevelse jämfört med när jag såg den tidigare. Jag la märke till de moment när utövaren fattar beslut, eftersom hon tvingades att skriva under ett dokument där hon tar avstånd från Falun Dafa. Heroiskt och med en upprätt persons värdighet, lade hon undan dokumentet och sade att hon aldrig skulle skriva under det. Det var vändpunkten för mig. Det var uppenbart för mig att jag hade rädsla gömd djupt inom mig innan jag skulle fatta ett avgörande beslut. Scenen gjorde att mycket stort intryck på mig, tog omedelbart bort mina tvivel och fick mig att skämmas över att jag hade haft dem varpå jag ställde mig upp i mitten av rummet och sa högt att jag aldrig ger upp utövningen av Falun Dafa. Det hade ett fullständigt annat värde än bara ett enkelt löfte som man ger till någon, eftersom det var mitt personliga ställningstagande som var effekten av en upprätt tanke, som jag så väl behövde under dessa kaotiska stunder.

Från och med nu visste jag att vad än mina föräldrar gör så kommer jag aldrig att ge upp det. Även om alla är emot mig och jag inte har någonting, kommer jag att ha denna tanke djupt i mitt medvetande som ingen kan röra: Jag är en utövare av Falun Dafa.

Tack.