Efter en hel arbetsdag, vinkar alltid solen hejdå till molnen och berättar att den behöver gå hem. Molnen, å andra sidan, är mycket tveksamma till att solen försvinner. De ändrar färg och reflekterar de sista ljusstrålarna som solen lämnar efter sig innan mörkret.
”Ge dig inte av så snabbt! Var snäll och titta på mig ännu en gång, då du aldrig kommer att se dagens bild av mig efter detta. Jag vandrar runt och förändrar mig i det oändliga, det är förutbestämt att jag skall följa dig endast en gång i mitt liv!”
Då molnen pratar, visar sig den blyga ledsna rosa färgen i deras ansikten.
Solnedgången pratar aldrig! Kanske för att solnedgången vet att den inte kan stanna länge hos molnen, så väljer den tystnaden. Emellertid förändras de färggranna molnen på himlen, från blått till violett, det violetta blandar sig med rosa och förvandlas till slut till orange, som alltid betvingar människorna på jorden att ta in den vackra solnedgången. De hittar på kärlekshistorier för den färggranna himlen, som solnedgången och molnen har målat tillsammans.
Översatt från: http://www.pureinsight.org/pi/index.php?news=5166
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...