Precis så chockerande som det låter, dvs att Liu Zhimei, Falun Gong utövare och före detta student på Tsinghuauniversitetet, drevs till mental kollaps i händerna på kommunistpartiets fångvaktare, så är hon säkerligen inte den enda. En reporter från Minghui intervjuade nyligen Zeng Zheng, en utövare som bor i Sidney i Australien, som berättar om en liknande incident som hon blev vittne till i fångenskap.
Zeng Zheng har en mastersgrad i geokemi vid Pekings universitet. Hon började kultivera när hon fann svar på sina frågor om livet och universum genom Falun Gongs undervisning. Efter att förföljelsen startade så blev hon fängslad på Pekings tvångsarbetsläger för kvinnor i ett år och blev brutalt torterad.
När hon pratar med människor i Sidney om Falun Dafa och förföljelsen, så nämner ofta Zheng vad hon såg med sina egna ögon: En utövare drevs till mental kollaps i ett arbetsläger. Hon sade till reporten, ”Information om studenten Liu Zhimei från Tsinghuauniversitetet, som drevs till mental kollaps, påminner mig om den verkliga anledningen varför en del fängslade utövare som led av brutal tortyr hade allvarliga mentala problem. Jag blev vittne till en utövares mentala kollaps.”
Zeng fortsatte, “Med mig i arbetslägret fanns det en ung kvinna i tjugoårsåldern från Gansuprovinsen, som hade arresterats för att ha vädjat för Falun Gong. Hon var från början bestämd i sin tro. Efter fem dagar och nätter av tortyr non-stop så bröts hennes sinne ner. Jag var där den natten då hon fick ett nervsammanbrott. Hon var helt normal en minut, men nästa minut märkte jag en förvirrad och blank blick i hennes ögon. Blicken såg på något sätt dum ut. Sedan brast hon ut i en högljutt och dumt skratt. Jag förstod precis och att det inte längre var hennes sanna jag. Vid detta ögonblick så kände jag en kyla längs ryggen och förstod att vad jag hade sett var den mest skrämmande saken i världen. Ingenting kan jämföras med rädslan man upplever av att se att en glad person blir fråntagen den grundläggande rätten att tänka och plötsligt blir mentalt onormal. Jag hade ingen aning om vilket tortyr som hon utsattes för fram till det ögonblicket, eller om hon fick någon form av injektion, men jag kommer aldrig glömma det ögonblicket.”
Zeng återger att hon en gång fick en spruta som innehöll en okänd substans. ”Det var under min hungerstrejk när vakterna tog mig till en klinik för att ge mig en spruta på den fjärde dagen. På något sätt kunde läkarna inte få drogen i mig, så de bad en intagen kriminell att göra det. Direkt när den fången började med injicera drogen i mig, så kände jag mig oerhört obekväm och frånvarande. Jag kände det som jag flöt i luften utan någon styrka överhuvudtaget. Jag var tvungen att luta mig mot en sjukvårdare i kliniken. Jag kunde inte ens höra vad de pratade om. De på något sätt ”fasade ut” min syn precis som på en film.
Zeng nämnde en mycket ondskefull tortyr som handlade om att använda elektriska nålar på akupunkturpunkter som orsakade en olidlig smärta och som ledde till och med till en mental kollaps. Hon sa, ”Mellan 2000 och 2001 så skickades jag och en annan utövare till två platser på samma gång.: Pekings tvångsarbetsläger för snabb expediering och Pekings tvångsarbetsläger för kvinnor. Hon hade just fyllt 20 år och var en vacker ung kvinna med stora ögon.
“Innan hon skickades till divisionen där fall expedieras snabbt så hölls hon på Dongchengs interneringscenter, där vakterna använde alla tillgängliga sätt att tortera henne. Trots deras försökt att få henne att ge upp Falun Gong så var hon alltid bestämd i sin tro. Senare använde sig vakterna av den ovan nämnda elektriska tortyren med en elektrisk nål i akupunkturpunkter. Hon förlorade medvetandet omedelbart. Hon var mentalt disorienterad när hon fick tillbaka medvetandet och hade tappat sitt minne. Hon kunde inte ta hand om sig själv överhuvudtaget. Vakterna manipulerade henne hur de än ville. När hon bads göra det, så transkriberade hon allt förtalande material som de gav till henne utan motstånd. När det inte fanns något att göra så var hon precis som en levande död. Eftersom hennes ögon var mycket stora, så var hennes blanka blick ännu mer framträdande. Hon blev smalare och smalare och senare blev hon extremt skör.
När hon var på divisionen där fångar expedieras snabbt för att spärras in på tvångsarbetsläger, såg jag hur ansträngande det var för henne att bara ta ett litet steg. Efter att hon svajade under en lång stund så ”kastade” hon sin vänstra fot framåt, eftersom den foten inte verkade tillhöra henne. Hon tappade nästan sin balans och gungade riskabelt. Hon hittade sin balans efter att ha gungat bak och fram under ganska lång tid. Medan hon fortfarande skakade böjde hon sig ner med svårigheter och pressade händerna mot marken. Efter att ha flåsat en stund tryckte hon upp sig och slängde fram sin högra fot. Hon behövde ofta stå på alla fyra under en ganska lång stund innan hon kunde få tillräckligt med styrka och sträcka sig på ryggen och sedan fortsätta.”
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2010/2/21/218477.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...