Barnen

En sommarkväll för ett år sedan satt ganska många vuxna och några barn runt ett stort bord i en trädgård och åt mat. Barnen satt och iakttog de vuxna när de pratade om ditt och datt. När de senare började skruva på sig av trötthet eller uttråkning föll sig en introduktion av Falun Gongs övningar samt meditation naturligt. Vi satt på gräsmattan, blundade, var lugna och kände harmoni. När allt var klart stod alla vuxna helt tysta i en lång rad och tittade på. Med låga röster talade de om sin förundran över vilken effekt övningarna hade haft på barnen och fnittrade över den påverkan det hade på dem. De stod som fastrotade i marken och njöt av lugnet som rådde.

Barnen som bor flera mil bort åkte så småningom hem. Hösten passerade och vintern kom. Ibland skickade barnen budskap om att de ville komma och träna, men tillfälle dök inte upp. De fick istället broschyrer med nätadresser på. Våren kom och slutligen var det sommar igen. Barnen kom tillbaka. En kväll stod de bara där i hallen och i deras ögon lyste stjärnor. - Jag kan bära Falun Gong flaggorna, sade en pojke. - Jag kan ta sittunderlagen, sade en flicka.

Alla ville hjälpa till att bära. Nere vid havet tränade barnen och en mamma än en gång. Folk gick förbi och tittade. Pojken berättade att han hade sett Falun Gongs Lärare på en av internetsidorna och bad om att få lära sig säga namnet rätt. - Falun Gong är bäst!, sade han jublande.

In genom hallen igen för att lasta av flaggor, bandspelare etc då en av flickorna får syn på Lärare Li Hongzhis foto och ropar - Här är han!, och fingrar på det. - Det känns så skönt i kroppen efter träningen, jag känner mig så lätt!, var en av pojkens kommentarer. En flicka påpekade att hon frös. Barnen ville inte åka hem, de ville få svar på alla sina frågor om Falun Gong. Inpå småtimmarna gäspade de, tog adjö och åkte hem.