Personliga reflektioner efter Hallandsturnén

Hallandsturnén 2-7 augusti 2002

Karl, Thomas och Magdalena visar övningarna i Laholm

I ljuset av den ljumma respons som vi fått från samhällsetablissemanget, då framförallt media, var vi några utövare som kände att det var dags att ge folk i närområdet en chans att lära känna Falun Gong, på ett enkelt och avskalat sätt, vi ville helt enkelt visa upp övningarna för människorna i Halland och skapa en möjlighet att tala med dem om frågor som de har om Falun Gong och förföljelsen. Det är ju så att nästan alla som bor i Sverige någon gång har hört talas om Falun Gong, och det allra största flertalet vet också att Falun Gong är någonting bra, likväl som att de känner till den kinesiska regimens onda natur och den orättfärdiga förföljelsen samt undrar vad det egentligen är som ligger bakom den. Men trots all information som allmänhet, media och politiker fått om förföljelsen är det något som inte har gått fram. Vad? Vårt försök till svar på den frågan var att de helt enkelt inte vet tillräckligt om Falun Gongs goda natur. Om folk får se rörelserna och principerna Zhen Shan Ren manifesterade i ett lokalt forum så borde själva se de absurda i det som pågår i förföljelsen: att det onda faktiskt försöker förgöra det goda. Vi ville helt enkelt presentera Falun Gong för Halland och skingra den okunskap som lätt går över i rädsla och misstänksamhet när folk försöker skaffa sig ett svar utan att ha erforderlig kunskap och personlig erfarenhet, för sådan är ju människan att den vill ha svar på sina frågor, och får den inga bra svar från dem som vet, så skapar den sina egna på basen av vad de vet förut…

Enkelt upplägg

Turnén var enkelt upplagd. Vi reste helt enkelt ut till en kommun varje dag. Där ställde vi oss och gjorde övningarna på en central plats, (det föll sig så att det oftast var vid en vacker fontän). För att hålla det enkelt och ekonomiskt hade vi inte några stora banderoller eller skyltar, och vi var (vanligtvis) inte fler än fem personer, detta innebar att vi inte behövde söka polistillstånd för begagnande av offentlig plats, på det viset sparade vi tretusen kronor. I en stad var vi några fler, men då löste vi det genom att fem personer visade övningarna på torget och två personer gick runt på stan och delade ut information. Vi var som sagt inte så många, men i de småstadsmiljöer som vi befann oss kändes det helt rätt att inte bli ett för dominerande inslag i stadsbilden, vi smälte helt enkelt bättre in när vi bara var några få. Vi genomförde också Hong Fan mycket odramatiskt, vi gjorde helt enkelt vårt dagliga övningspass där mitt på torget, på detta viset blev vi själva lugna och harmoniska under mötet med allmänheten och jag tror att folk som såg oss kände av de vibrationerna. När vi stod och blundade vågade sig folk nära och läste informationen som vi lagt på marken framför oss. Särskilt påtagligt var detta under Fa Zheng Nian.

Kultiveringsmiljö

Hong Fa aktiviteter i all ära, men det viktigaste vi gjorde under veckan var att vi skapade en god kultiveringsmiljö, vi byggde upp en trygg gemenskap där vi allt eftersom veckan löpte vågade öppna oss allt mer för varandra och på så sätt hjälpa varandra att förbättra oss själva. En miljö som präglades mer av förståelse och hjälpsamhet än av pekpinnar och hämmande ambitioner att vara en god utövare. Vi läste ett till två kapitel i Zhuan Falun varje förmiddag innan vi reste ut och gjorde Hong Fa, och vi diskuterade varje kväll vad det varit bra och dåligt under Hong Fan och hur vi skulle kunna förbättra oss. Efter diskussionen satt vi sedan på videon och tittade på föreläsningar som vi läst i boken tidigare på dagen. Dessa intensiva studier och de djupa diskussioner de ledde till, förde oss alla till nya insikter i Fa som var en viktig bas för mötet med allmänheten i de olika städerna. Detta märktes inte minst i skillnaden på det bemötande vi fick allt eftersom turnén rullade fram genom länet. Misstagen vi gjorde i de första städerna kunde vi eliminera genom att titta inåt och avslöja fasthållanden, dolda avsikter och oklara syften. Vilket ledde till att turnén blev en mycket nyttig kultiveringserfarenhet samt en positiv sak vad gällde såväl kontakten med allmänheten som responsen från media.

Mediarapportering

Syftet med Hallandsturnén var i första hand att ge hallänningarna en ökad förståelse för vad Falun Gong är för något, genom att låta dem komma nära och se med egna ögon och ställa sina egna frågor. Det var först klockan 2 på måndagskvällen samma vecka som vi skulle resa ut som jag kom att tänka på att kontakta media, och jag skicka då ut en enkel pressinbjudan med resrutten och en kort beskrivning av vad som skulle hända till tidningar, radio och tv i länet. Tre tidningar kom och gjorde reportage. Det första, som var i Hallands Nyheter, var inte så lysande, det hade rubriken ”Rörelser ska locka fler till rörelsen”, vilket fick oss att känna oss lite illa till mods. Artikel innehöll heller inte ett ord om förföljelsen. Under diskussionen om detta kom vi fram till att jag som talde med journalisten, inte var helt klar över syftet med att tala med journalisten om turnén. Jag hade i hög grad fokuserat på att informera om Falun Gong för att ge allmänheten en större förståelse av kultiveringsmetoden för att med den som grund sedan naturligt reagera mot förföljelsen, visst talade jag om förföljelsen, men bara sekundärt. I tidningen skrevs sålunda klart ut att syftet var att locka fler till rörelsen. Med den lärdomen i ryggen var det betydligt lättare att hålla fokus på förföljelsen av Falun Gong i ljuset av kultiveringsmetodens ljusa och positiva karaktär, vilket ju var det egentliga syftet med informationsturnén. Jag valde att inte kontaktat journalisten och korrigera det som skrivits, vi bär själva ansvaret för det som händer och om vi bara själva lär oss något och förbättrar oss i framtiden blir inte skadan i folks medvetande så märkbar, och jag tror att effekten i andra dimensioner är betydligt större om vi tittar inåt och förbättrar oss själva när vi möter dåliga tidningsskriverier än om vi vänder oss mot tidningen och begär att de ska förändra sig. Ord som rörelse kan klinga lite illavarslande i en utövares öron, men jag frågade några människor, bla min mamma, och hon tyckte inte att det var något negativt alls i skrivningen, och att locka medlemmar är ju något mycket naturligt för de flesta föreningar så det berör nog inte människor lika mycket som en utövare att läsa något sådant. Vi bör ju också ha Ren och inte vara som prinsessan på ärten så fort något skrivs. I övrigt var artikeln ganska ok, men som sagt en nyttig läxa, man måste veta det egentliga syftet med det som görs, och för att alla ska kunna komma fram till det är öppen diskussion viktig. När vi två dagar senare var i Laholm och blev intervjuade av en mycket intresserad journalist från Laholms Tidning fick vi bekräftat att vi hade ökat klarheten om vad det var vi ville få fram. Hon skrev en mycket bra och välbalanserad artikel som tog upp både förföljelsen och Falun Gong som kultiveringsmetod och vilka positiva effekter den kan ge en utövare. Även i Halmstad dagen efter skrevs det en bra artikel. Utan intensiva studier av Dafa hade vi säkert inte sett de fasthållanden som låg till grund för den första något sämre artikeln. Studierna är grunden till allt.

Erfarenheter från de olika orterna

Dag 1, Kungsbacka: Första anhalten på turnén. Tog plats vid fontänen på stortorget och började göra övningarna. Några torghandlare hade ställt upp sina vagnar där de sålde frukt ost och bröd i ena hörnet av torget, där gick några kunder och handlade men i övrigt var det ganska glest med folk på torget. En liten ström av människor passerade dock förbi oss hela tiden och vissa av dem visade ett ärligt intresse för Falun Gong, dock inte alla; när vi stod i andra övningen, ”Falun stå som en pelare”, kom det fram en medelålders man, till synes nykter, som pekade över axeln och sade, ”Akuten ligger där borta, jag kan köra dit er om ni vill.” Ingen av oss sade något till svar och han upprepade sitt erbjudande, han ombads då ta informationsmaterial, men han sade sig redan veta allt. Ytterligare en gång upprepade han sitt erbjudande, denna gången gick han fram och riktade sig direkt till en av oss, och efter det lomade han iväg bort över torget. Detta berörde oss alla fyra på olika sätt, en blev arg, en blev rädd, en blev ledsen och en fick utpekat för sig fasthållandet att vara rädd för att folk ska tycka vi är lite knäppa.

Dag 2, Falkenberg: Denna dagen var vi sju stycken, så två personer gick och runt på stan delade ut lappar medan resten visade övningarna på Rörbäckstorget. En strid ström av människor gick förbi och många stannade och läste informationen, och en och annan blev riktigt intresserad av att prova själv. Folk visade att de förstod ganska väl vad Falun Gong är, men att de skulle vilja veta mer, utöver de korta nyhetstelegram om förföljelsen de läst i tidningen. Och nästan alla man pratade med undrade varför får de inte göra Falun Gong i Kina.

Dag 3, Hyltebruk: Hyltebruk är en mindre stad, eller bruksort, i Hallands inland. Denna torsdagseftermiddag var det inte så mycket folk i rörelse i centrum, men de som befanns sig där blev säkert nyfikna på de det som hände vid fontänen i parken - vad var det egentligen som de gulklädda personerna gjorde? Några personer stannade till och läste informationen och tog med sig foldrar, men många tyckte nog att det kändes lite märkligt att få en del av Kinas uråldriga kultur rakt in i sin egen stadspark. Däremot när vi gjort klart övningarna lät vi informationsmaterialet stå kvar och gick och tog en fika på ett närbeläget café, var det flera personer som gick fram och läste på skyltarna och plockade till sig av information, det verkade som det kändes bekvämare för dem att stå kvar och läsa en stund när vi inte stod alldeles nära. Det är viktigt att tänka på att människor har olika stora integritetszoner beroende på hur många det är på samma plats och hur stor platsen är. En person som står ensam mitt på ett folktomt torg upplever det sannolikt ganska obehagligt om en främling kommer fram och ställer sig på bara en armlängds avstånd, men om torget däremot varit fullt av människor skulle det inte alls kännas särskilt märkligt att ha en annan person så nära inpå sig. Man förändrar storleken på sin personliga integritetszon beroende på situationen. I Hylte kändes det som att människor behövde en ganska stor zon, dels för att det inte var så mycket folk på platsen, vilket innebar att vi kom väldigt nära även om vi var på flera meters avstånd, dels för att vi sannolikt uppfattades som ett ganska främmande och exotiskt inslag i stadsbilden, vilket kan verka skrämmande om människor inte får tid att vänja sig vid det nya i sin egen takt.

Innan vi skulle åka hem gick en av oss in på biblioteket för att lägga några foldrar, och där pågick en fotoutställning från det besök som Hyltes kommunledningen gjorde i sin kinesiska vänort Panzihua i Sichuanprovinsen i april år. Vi fick lägga ut informationsmaterial i anslutning till utställningen, vilket kändes som ett bra sätt att klargöra sanningen om förföljelsen för människorna i Hyltebruk.

Var det då meningsfullt att åka till Hyltebruk? Hade det kanske varit bättre att vara på en plats där fler människor befann sig? Jag tror efter lite funderande att det var väl använd tid, av flera olika skäl: Alla har rätt att få veta sanningen om Falun Gong, oavsett var de bor, och jag tror att graden av nyfikenheten och intresset räknat per person kan vara större i en liten ort än i en stor där informations- och händelseflödet är betydligt intensivare. De som såg oss göra övningarna vid fontänen i Hyltebruk den torsdagen kommer med all säkerhet ihåg det och bär förhoppningsvis det minnet som ett frö för sin framtida räddning. [Här åsyftas erhållande av Fa, inte något förtäckt hot om vad som ska hända om man inte tränar Falun Gong, något som den kinesiska regimen använder sig av i sin propaganda. /red.] Hyltebruk har dessutom en kinesisk vänort och ett antal invånare inom såväl kommun som privat näringsliv har sannolikt regelbunden kontakt med Kina och kan ta upp frågan om Falun Gong med sina kinesiska kontakter. Mästaren lär dessutom ha sagt inför en kurs i Uddevalla 1995 (rätta mig om jag har fel), som arrangörerna var oroliga inte skulle bli så välbesökt, att kommer det bara en enda person så är det honom mödan värt. Jag tror helt enkelt att om finns det ett tillfälle att klargöra sanningen ska man ta det, oavsett om det gäller stort eller smått, få eller många, stad eller landsbygd.

Magdalena diskuterar med en intresserad kvinna i Laholm

Dag 4, Laholm: En bra dag. Fint väder, mycket folk, intresserad reporter från Laholms Tidning skev en mycket bra artikel.

Lärdom: ”Efter regn kommer solsken”, samt att kultivering och Fa-studier är en nödvändig grund för alla Dafa-aktiviteter, inte minst mediakontakter.

Dag 5, Halmstad: Regning, lite motstånd mot att komma iväg. Vi fick hjälpas åt att skapa motivation och komma förbi fasthållanden.

Hinder för Hong Fa: personlig strävan hos mig att sprida Fa av egoistiska skäl, har alltid haft det lite kärvt med Halmstad, och eftersom mina barn numera bor där ville jag gärna att Fa skulle mildra de spänningar som jag förnimmer i staden så att mina barn kan få bo i en bättre miljö. När väl den insikten kommit fram lättade det en aning.

Dag 6, Varberg: Åter en strålande vacker dag. Visade övningarna utmed Strandpromenaden mellan fästningen och det blå havet. Många stannade och läste den fina utställningen. Avslutade med att diskutera vad som hänt och vilka lärdomar vi gjort under veckan, och det var på det faktiskt en hel del!

Varma hälsningar

Hans