Kinas människor lever i ett bottenlöst lidande

Redaktörens anmärkning: Följande är en sann historia som kommer från Kina. Vad det 11-åriga barnet gick igenom visar vilken hemsk kontroll Jiang Zemins regering har på Fastlandskineser och att folks samveten fortfarande är vid liv. Vi, utlandskineser, är oroliga för våra kära släktingar och vänner som lever bland lögnerna och vi hoppas de kommer att få reda på sanningen så fort som möjligt och bryta sig loss från den hemska kontrollen av deras sinnen.

Min brorsdotter på 11 år vet att Falun Dafa är bra. I oktober 2001 hade hennes skola, på order från högre myndighet, en s k ”tiotusenpersoners namninsamlingskampanj” vars mål var att smutskasta Falun Dafa. När det blev hennes tur att skriva på, vägrade hon. Klassens ledare frågade henne varför? Hon sade, ”Det är vettlöst! Jag vill inte göra det”. När klassens ledare fick höra det blev hon förstummad och sade inte någonting efter det.

I slutet av november, 2001, när min brorsdotter och hennes tre klasskamrater åt middag tillsammans på en restaurang i den västra delen av Beijing, kom det några poliser till restaurangen och förhörde varje gäst om han eller hon höll på med Falun Gong. Om svaret var negativt blev gästen ombedd att svära över lärare Li eller Falun Dafa.

När förhöret kom till en man på ca 40 år, sade han att han inte utövade Falun Gong. En polis ville få honom att svära, men mannen svarade honom, ”Är ni inte alla civila poliser? Varför vill ni få mig att svära? Dessutom ser jag inte att Falun Gong gjort något dåligt, varför skulle jag svära?” En polis sade. ”Om du inte vill svära så har du definitivt samröre med Falun Gong. Gå! Kom med oss.” Två polismän sköt mannen framför sig till polisbilen som parkerats utanför restaurangen.

De andra polismännen gick mot barnen och en av polismännen sade. ”Nu så barn, svara på frågan!” För att undvika att hennes klasskamrater skulle säga något icke önskvärt, tog min brorsdotter en titt på sin klocka och sade, ”Oj ledsen! Det börjar bli sent. Skynda er, annars kommer vi inte hinna ikapp vår klass.” Oavsett vad de andra skulle säga tog min brorsdotter sina klasskamrater i händerna och gick ut från restaurangen. Innan polisen förstod vad som hänt, hade de redan försvunnit.