Onda gärningar vid Masanjia arbetsläger

Avslöjande av de onda gärningarna vid Masanjia arbetsläger

Jag är en kvinnlig Falun Gong-utövare. Min fysiska och mentala hälsa har förbättrats oerhört sedan jag börjat kultivera. Efter det olagliga förbudet av Falun Gong den 22 juli 1999, for jag i januari 2001 till Beijing. Jag hade inte väntat mig att bli arresterad då jag frågade en polis om vägen till överklagan- och vädjanskontoret. Jag togs till en polisstation i Beijing och fördes senare tillbaka till polisstationen i min hemstad.
Under min sex månader långa vistelse vid Zhuanghe-fängelset vägrade jag att skriva under några som helst garantier att ge upp min kultivering. Jag hade placerats under ”administrativ bevakning”. Detta medförde att mitt straff förlängdes med en halv månad var femtonde dag.
Vid det Kinesiska nyåret, beordrade vakterna oss att gå ut.
Det var sex Falun Gong-utövare till att börja med (fem kvinnliga och en manlig). Vakterna beordrade oss att ta av våra tjocka tröjor. Vi stod uppradade i korridoren, iförda tunna tröjor.
Vi fick sedan varsitt par stela sandaler, som inte ens passade.
Så snart vi satt på oss sandalerna, fördes vi ut till gården, som var belägen på taket på byggnaden.
Det var kallt, -20 grader Celcius. Det kalla vinden kändes som en kniv som grävde sig in i mina ben. Vakterna sade att vi skulle få vara med om något som kunde liknas vid militära disciplin-övningar. Vi såg att den beväpnade polisen hade format en linje. De bar alla tjocka militär-uniformer och tjocka mössor och höll elektriska batonger i sina händer. Vi blev tillsagda att stå i ett led, med raka ben.
Klockan var 8 på morgonen då vi fördes ut till gården. Vi skulle stå där tills en utövare gick med på att skriva under ett brev där han/hon lovade att ge upp kultiveringen. Vi tilläts inte att äta någon lunch den dagen. Senare kom fler utövare och gjorde oss sällskap. Vi var då sexton stycken. En äldre kvinna var nära att förlora medvetandet. Jag frös kraftigt. Till och med min hjärna kändes bedövad. Mina läppar var lilasvarta. Jag hörde att ”högre myndigheter” beordrat att vi skulle stå här tills brevet var underskrivet. Men ledaren bland vakterna såg att våra ansikten började skifta i lila och att några av oss var nära att svimma. Han gav då ordern att föra in oss igen. Klockan var då 17. Våra kroppar var så frusna att det var svårt att gå. Vi var tvungna att hålla hårt i ledstången för att ta oss nedför trapporna.
Nästa morgon fick vi gå ut igen. Denna gången fördes vi till ett öppet område utanför fängelset.
Marken var täckt av is. Vi blev tillsagda att göra armhävningar på isen. Det gjorde mycket ont i händerna. Det dröjde inte länge förrän flera av oss hade blåsor på händerna pga. kylan.
Senare, fördes vi igen till gården på taket. Vi tilläts inte att gå omkring, istället skulle vi hoppa och huka oss, med båda händerna bakom våra nackar. Halvvägs ner skulle vi stanna och förbli i denna position. Den som misslyckades slogs med elektriska batonger.
Ljudet av batongerna som slogs mot utövarnas kroppar blandades med ljudet av jämmer. Vakterna stod runtomkring oss och tittade roat på det hela. Den beväpnade polisen hånskrattade åt oss. Dessa poliser och deras överordnade sparkade alla som inte stod i korrekt position.
En kvinnlig utövare föll flera gånger till följd av att ha sparkats. Polisernas överordnade tog mig åt sidan. Han sade att om jag inte lydde och skrev under breven så skulle vi alla låsas in med de manliga fångarna. Eftersom jag motsatte mig detta, drog han mig i håret och sparkade mig hårt.
Under tiden som jag misshandlades såg jag en manlig utövare slås av flera poliser. Hans armar hölls i samtidigt som han slogs i ansiktet, nacken och könsorganen med elektriska batonger. Blodet rann från hans huvud. Några poliser slog utövare med en slags stum piska, något som orsakade mycket smärta, men inte bröt några ben. Många sådana ”piskor” bröts av, och många klagorop hördes från de manliga utövarna.
Jiang Zemin och hans supporters tror att man kan tvinga Falun Dafa-utövare att ge upp genom tortyr. Men det fungerar inte alls! Senare tvingades vi till straffarbete. Varje person tilldelades ett arbete som var tvunget att slutföras. Man tilläts inte sova förrän man var klar. Det fanns tillfällen då vi arbetade till långt in på natten, tills våra fingrar var täckta av blåsor. På sommaren var värmen nästan puthärdlig. Tjugo, upp till trettio personer i samma cell. Det fanns inte tillräckligt med sängar, människor sov på golvet. Cellen var varm, smutsig och luktade illa. Det var fullt av flugor. Till och med i maten fanns det insekter och lort.
Gradvis fördes den ena gruppen av Falun Gong-utövare efter den andra till fängelset.
Den 23 juli, 2001, hörde vi vakterna piska någon i korridoren. Vakterna skrek under tiden de piskade. Vi var alla chockade av ljudet från pisksnärtarna. Flera av utövarna skrek, ”Varför slår ni honom? Vi är alla oskyldiga!” De ignorerade oss. Senare hörde vi en vakt säga, ”Ni kan slå honom så länge han inte skriver under.” Vakten hade sagt detta till de andra fängslade i cellen.
Tidigt nästa morgon väcktes vi av att någon skrek, ”De har slagit ihjäl en Falun Gong-utöavre!”
Vi chockerades av nyheten. Vi frågade vem det var. Det visade sig vara utövaren som misshandlats dagen innan. Hans namn var Shao Shisheng. (Hans fall har rapporterats på Clearwisdom.net)
Enligt utövare som känner till denna händelse, misshandlades han av poliserna Gao Haitao och Jiang Tangfa under hela eftermiddagen och under natten den 23e. Vi frågade vakterna hur man kan misshandla någon till döds utan tillsynes någon anledning och hur lagen kunde tillåta vakterna utföra sådana illdåd. De svarade inte. De var inte medvetna om att deras gärningar var kända av himlen. Allt ses mycket klart.