Hur man förföljde mig – Erfarenheter från en utövare i Kanada

Mitt namn är Wang Hongmin. Jag är en 43 år gammal kvinna. Jag var lycklig nog att få delta i två föreläsningsklasser hållna av Mästare Li. Jag har genom dessa börjat lära mig och förstå Falun Dafas principer – den universella karaktären ”Sanning, Godhet, Tålamod”. Innan dess var jag plågad av olika sjukdomar och krämpor. Inte långt efter att jag började utöva Falun Dafa försvann mina sjukdomar, såsom för högt blodtryck, magsmärtor och blindtarmsinflammation. Mitt synsätt har vidgats och jag är inte lika tempramentsfull längre. Falun Dafa har förändrat mitt liv, både min kropp och mitt hjärta har genomgått stora förändringar.

Efter att Falun Gong började förföljas genom händelserna i Tianjin, då ett dussintal utövare arresterades och misshandlades for jag den 25 april 1999 tillsammans med andra utövare till Peking för att vädja. [Detta var den s.k. Zhongnanhai-incidenten som uppmärksammades av media världen över. Den händelse som ”föranledde” förföljelsen i allmänhetens ögon. I själva verket hade myndigheterna i Tianjin utsatts för påtryckningar av högre myndigheter att inskränka på Falun Gong-utövares konstitutionella rättigheter och förklarade att enda sättet att lösa konflikten var att vädja i Peking. Kontoret för vädjan råkar ligga i närheten av Zhongnanhai. Polisen i Peking ledde avsiktligt utövarna till att samlas i närheten av Zhongnanhai för att det skulle se ut som om de demonstrerade mot regeringen /red.] Men Jiang Zemin svarade med att öppet och utan orsak attackera oss. Den 19 juli hade vi återigen samlats vid kontoret för vädjan, men omringades av insatsstyrkor. Dussintals bussar kördes fram och vi tvingades att gå ombord på dem. Vi försökte förklara fakta för dem, men de ville inte lyssna. Vi fördes till Shijingshan stadium där vi hölls kvar i 12 timmar. Senare slussades vi vidare till Mentougou stadium där vi hölls kvar till middagstid den 20 juli. Alla hundratals gick i timmar för att fortsätta vår vädjan på Changan Street, där vädjanskontoret är beläget. Men vi stoppades av civilklädd polis innan vi kom fram. Vi kördes i polisbilar till Chaoyang stadium. Den 20 juli var alla Pekings stadium fyllda av utövare som kommit för att vädja.

Efter den 20 juli 1999 började Jiangs regim att öppet förfölja Dafa. Jag arresterades fyra gånger och internerades två gånger. Första gången var den 29 juli. Fyra poliser kom hem till mig, sökte igenom mitt hem och konfiskerade mina Dafa böcker och Mästare Lis porträtt. De höll mig kvar på polisstationen i sex timmar. Inte förrän mina släktingar hört vad som hänt och kom till polisstationen släpptes jag. Andra gången var i december 1999. Dussintals utövare gick till en park där vi tidigare tränat. Polisen kom och arresterade oss. Vi fördes till polisstationen för förhör. Vi fick vare sig äta eller dricka, inte heller fick vi ta kontakt med någon. Efteråt sändes vi till ett interneringscenter i Chongwenområdet. I fängelset berättade jag för polisen att det var fel att ställa Falun Gong utanför lagen. Falun Gong är en kultiveringsmetod, ingen ”kult”. Man svarade genom att beordra andra intagna att slå mig, tvingade mig att tvätta toaletterna och golven för hand. Sedan fick jag sova på det blöta golvet. Jag kunde se hur poliserna sparkade och slog utövarna, man slog en utövares huvud mot gallret. På nio dagar gick jag ner fem kilo.

Jag släpptes dagen innan det kinesiska nyåret. På en gång for jag tillsammans med några andra utövare till Himmelska Fridens torg för att berätta för människor om Falun Gong. Men vid Östra Changangatan stoppades vi av en polisman som sade, ”Om ni inte säger att Falun Gong är en ”kult” så kommer ni inte förbi här. Falun Gong är ingen ”kult”, det är en kultiveringsmetod, sade vi till honom allvarligt. Vi knuffades in i en polisbil och kördes till polisstationen vid Himmelska Fridens Torg. Mer än 1,000 utövare hade arresterats där. Jag fördes sedan till arresten i Chaoyang. Där utsattes jag för svår misshandel. Polisen handfängslade mig, förhörde mig och förbjöd mig att utöva. De uppmuntrade andra intagna att slita av mig kläderna. De slog och sparkade mig i ansiktet och i magen. Jag var yr och blödde ur näsan. I protest hungerstrejkade vi i tre dagar. Vi tvångsmatades. Efter fyrtio dagar släpptes vi. Polisen liksom bostads- och gatukommittén höll mig under ständig bevakning. Min telefon avlyssnades, mina brev var redan lästa när jag fick dem. Mina medborgerliga rättigheter togs ifrån mig av Jiang Zemin. Efter det har förföljelsen bara blivit värre.

År 2000 begärde min man att jag skulle få komma till honom i Kanada. Men Pekings polis och 610-Byrån (en instans speciellt skapad för att förfölja Falun Gong och med absolut makt över varje nivå inom partiet och inom alla politiska och rättsliga system) försökte hindra mig. De förbjöd den lokala polisstationen och Bostads- kommitténs kontoret att skriva ett introduktionsbrev åt mig. De satte upp mig på deras svartlista i över ett år och vägrade att utfärda ett pass åt mig. Det var då som min man skrev ett brev till både Kina och Kanadas premiärministrar. Den kanadensiska regeringen var oss till stor hjälp. Därför att Kina vägrade ge mig ett pass, utfärdade de kanadensiska myndigheterna de nödvändiga dokumenten i förväg, vilket tvingade Kina att utfärda ett pass åt mig.

Jag är mycket tacksam för det stöd och den hjälp Kanadas befolkning och regering har gett Falun Gong-utövare. Jag tackar Kanadas regering för att de gett mig och mitt barn ett bättre liv och friheten att utöva Falun Gong.

Källa:
http://clearwisdom.net/emh/articles/2002/9/14/26487.html