Ger inte upp i förföljelsen

1 december 2002

Jag tillhörde den första omgången studenter efter kulturrevolutionen och jag är lärare på ett av de högst ansedda gymnasierna. Mina prestationer i skolan var utmärkta och jag har mottagit många utmärkelser från olika institutioner. Senare fick jag njurinflammation och mina hjärtproblem blev allt värre. Dessutom hade jag ett fysiskt handikapp på grund av en olycka och kunde inte ta hand om mig själv. Mina symptom förblev oförändrade trots långvarig behandling och jag var i ett så miserabelt tillstånd att jag lika gärna kunde vara död som levande. 1998 var jag lyckosam nog att träffa på Falun Dafa och började utöva. Efter att ha utövat i bara en månad blev min kropp frisk och stark. Ett halvår hade gått när en klasskamrat till min son kom på besök. Han kände inte igen mig utan frågade min son, "Är det där din mor?" "Jag det är det." "Hur kan hon ha blivit 20 år yngre?" Jag sade till honom, "Det är för att jag utövar Falun Dafa."

När Läraren och Falun Dafa förtalades av en ond maktperson ville jag naturligt låta vårt styre få veta att Dafa är bra och att min Lärare är oskyldig. Människorna vid makten höll dock inne mer än 20.000 yuan [mer än tre årslöner för en arbetare i stan] för mig för att jag vädjat om ett stopp på förföljelsen. De tvingade in mig på ett mentalsjukhus två gånger och injicerade samt matade mig med stora doser av droger som används på mentalsjuka. En normal och frisk person som jag blev katatonisk. Mina familjemedlemmars "hjärtan brast".

När jag till fullo återhämtat mig tog jag hem min gamla mor som var närmare 90 år gammal och som var orolig för mig, för att bo hos mig och utöva Falun Dafa. Hon hade varit förlamad i flera år men på mindre än två månader kunde hon gå och ta hand om sig själv. Hennes utseende förändrades också. Hon såg yngre ut och hennes hud blev fräsch och såg friskare ut. Tidigare hade hon nästan ingen energi men efter att ha börjat med Falun Dafa kunde hon stå framför fönstret på andra våningen och prata högt med folk som gick förbi. Hennes hörsel och syn blev också mycket bra. Våra grannar sade att hon såg ut som hon gjorde i 60-årsåldern.

I slutet av 2001 kunde jag emellertid inte komma hem på grund av förföljelsen. Min gamla mor togs hem av hennes son som lurats av Jiang-regimens lögner. Han var rädd att min mor skulle gripas som jag så han vakade över henne och lät henne inte göra övningarna. Under det halvår hon var hemma hos sin son bad hon ofta sin svärdotter, "Snälla, sätt på videobanden med Falun Dafa-föreläsningarna nu." Hennes sons fru sade i hopplöshet, "Jag har inte banden." Min mor tilläts inte göra övningarna eller studera principerna inom Falun Gong och hennes hälsa försämrades gradvis och blev allt sämre. Hon kunde inte längre röra sig utan blev förlamad igen. Hon hade två stora liggsår på kroppen som varade sig. Smärtan var svår att uthärda och hon jämrade sig dag och natt; ingen av de behandlingar hon fick hade någon effekt. Vid den tiden hjälptes jag ut och frigavs från interneringscentrat och jag begav mig omedelbart för att rädda min mor. Det var dock för sent eftersom hon redan hade blivit medvetslös. Hon kunde inte längre lyssna på Falun Gong-föreläsningarna eller göra övningarna. Hon kände heller inte längre igen mig. Men hon mumlade, "Min räddare har kommit." Med visst hopp flyttade jag min mor till ett litet hus för att ta hand om henne. Jag hoppades kunna ta henne tillbaka från dödens gränsland. Men alla mina ansträngningar var förgäves då hon var medvetslös. Påföljande halva månad jämrade hon sig dag och natt och hennes kropp täcktes av rinnande sår. Under den här perioden sov jag i praktiken ingenting. Jag gjorde rent hennes sår och vakade över henne konstant. Utgången blev den motsatta vad den kunde och borde ha blivit; hennes liv rann slutligen ut. Hon var mycket klar i slutskedet av livet. Hon kämpade och utstötte "Falun Dafa är bra" två gånger. Sedan gav hon tecken till familjen att hjälpa henne att sitta upp och göra den sittande övningen. Hon hade inte kraft nog att sitta upp så jag använde min rygg för att stödja hennes rygg så att hon kunde sitta. Hon använde all sin energi till att förena sina händer till Jieyin [en handgest i Falun Gong-övningarna]. Min gamla mor lämnade motvilligt denna värld.

Min familj splittrades också. Under den period då jag led av förföljelsen kunde min man inte uthärda den psykiska tortyren. Han lämnade mig och gifte sig med en annan kvinna. Han skickade min 15-årige son till en skola i ett annat område. Under denna ett år långa period berättade min son ofta för sina lärare och klasskamrater att hans mor gripits för att hon utövade Falun Gong (eftersom de onda människorna inte vågade låta min familj få veta var jag förvarades var det svårt för min familj att hitta mig). När jag kom tillbaka ägde jag inte längre mitt tidigare hem och hade inga saker. För att ta hand om min gamla mor och få min son tillbaka hyrde jag ett litet hus. Nu har jag bara min son kvar. Jag tog ut mina begränsade besparingar för att tillverka material som avslöjade sanningen om förföljelsen och fortsatte beslutsamt att utöva Falun Dafa.

Jag hoppas uppriktigt att människor snabbt vaknar upp och stoppar Jiang-regimens förföljelse av Falun Dafa och Falun Dafa-utövare. Dessa tragedier kan inte få fortsätta längre. Kinesiska medborgare, snälla vakna.


http://en.clearharmony.net/articles/200212/9058.html