31december 2002
HAICHENG, Kina – Med sin djupa basröst, klassiska slips och retroglasögon kan Mo Shaoping liknas vid en kinesisk Perry Mason.
I decennier har Mo som försvarsadvokat inbjudit problem genom att välja sida i några av Kinas mest känsliga fall. Hans klienter har inkluderat grundaren av det bannlysta Kinesiska Demokratiska Partiet, Xu Wenli, som frigavs ur fängelse på julafton och flög till Förenta Staterna. En annan är ledaren för arbetsprotesterna detta år i Liaoningprovinsen, Yso Fuxin, som fortfarande är i fängelse och har nekats sin lagliga rätt till en advokat. Mo har representerat Internet-essäister och kapitalist-omvända-oliktänkande.
Det fall som jagar honom mest är en mordundersökning i en stad kallad Renqiu som tillhör Hebeiprovinsen, där polisen som vill få fram erkännanden, enligt påståenden hänger upp sina klienter i handlederna vid väggarna, föser in elektriska kofösare i deras munnar, klämmer ihop köttet med tänger och slår deras ben då de sitter på huk. "De har absolut inga bevis. Det var rätt och slätt tortyr," sa Mo om fallet som hade pågått i sex år. "De vet det alla där nere."
Varje fall har sina unika utmaningar. Nyligen som exempel, var Mo i Haicheng en smutsig Manchurisk stad 80 mil nordöst om Peking för att försvara en polisofficer anklagad för att ha försummat sin plikt. På hans senaste besök här den 20 november hade åklagaren arresterat alla Mos vittnen för att blockera hans försvar. Oroad över att han också kunde sluta i fängelse så tog Mo med sig en grupp reportrar, bland dem en amerikansk, till rättssal nr. 4, en gammal möteshall i den bakre delen av Haichengs domstol. Som han anat, åklagaren anklagade Mo för att ha illegalt talat om för vittnena hur de skulle vittna, men de arresterade honom inte.
"Jag gissar att han inte vågade" sa Mo " De vågar normalt inte försöka ansätta storstadsadvokater som mig. Vi kan fortfarande kämpa vidare."
Kampen för rättvisa genom processer och mediabevakning av försvarsadvokater som Mo Shaoping talar mycket om hur rättslig makt används i Kina dessa dagar och hur mycket landet har – och inte har – förändrats under två decennier av ekonomisk utveckling. Denna historia den sista av en serie om hur makt fungerar här, ser på konflikten emellan stadsmaktens organ – de nästan allsmäktiga poliserna och åklagarna – och den framträdande influensen av advokater, akademiker, vanliga människor och även vissa tjänstemän som önskar en högre rättsäkerhet.
Ända sedan Kommunistpartiet tog kontrollen över Kina 1949 bakom Mao Zedongs slogan att "politisk makt växer ur pipan på en pistol," så har regimen haft ett problematiskt förhållande med lagen. Advokaterna utrotades effektivt under 50-talet, tusentals arresterades och stämplades som "högerextremister". Med den ekonomiska reformen blev yrket återinfört 1979. Då hade Kina 212 advokater. Idag har det mer än 120,000, och Jiang Zemin har högtidligt lovat att göra Kina till ett land "styrt av lagen [Notering: Det var emellertid Jiang som personligen startade sitt korståg emot de fridfulla Falun Gong-utövarna och beordrade polisen att döda utan nåd]."
Fortfarande så har inte advokater någon plats på maktens topp. Ingen av den stående kommitténs nio medlemmar i Kinas allsmäktiga Politbyrå är advokat, de är alla ingenjörer. Bara sex av Kinas 3,000 lagskrivare har en juridisk bakgrund.
I ett tal som hölls på juldagen så listade Zhou Yongkang [Notering: en stämning angavs mot honom i USA på grund av hans medverkan i att förfölja Falun Gong-utövare], snart antagen som minister för allmän säkerhet, "lojalitet" emot lagen och "medvetenhet" om lagen sist på en lista av prioriteringar för polisen. Zhou förväntas även att bli placerad i en mer inflytelserik position i partikommittén som bestämmer den rättsliga politiken för Kinas högsta domstolar.
Jiang Ping, tidigare president i Universitetet för Politik och Juridik sa att förestående utnämningen förkunnar en oroande trend. "Vi hade hoppats på att domstolsväsendet skulle ges mer makt och ges en position över polisen". "Vissa saker i Kina rör sig framåt och vissa bakåt."
En försvagad yrkeskår
Mo Shaoping var en av de första advokaterna att gå med i en privat praktik när kompanjonskap tilläts 1992. Tre år senare så öppnade han sin egen firma, PekingMo Shaopings Juridiska Byrå, med kontor på en gårdsplan nära den förbjudna staden. Med en dubblerad utbredning och en dotter i den bästa högskolan i Peking han i många avseenden nått framgång.
Men Mos yrkeskår är under attack och hans arbete är svårt. Under de senaste åren har myndigheter manipulerat den nya rättegångsordningen för kriminella och har ändrat brottsbalken för att försvaga advokaternas förmåga att försvara sina klienter. Runtom i Kina har åklagarna funnit en ny teknik att handskas med advokater: arrestera dem.
Sedan brottsbalken ändrades 1997 har mer än 400 försvarsadvokater arresterats för falsk ed i ärenden där staten riskerade att förlora, säger Kinas advokatförening. Mo representerar den mest utstickande av dessa: Zhang Jianzhong huvudman för Pekings advokaters förbundskommitté för advokaters rättigheter. Även i följande nederlag för rättsärenden arresterar polisen rutinmässigt återigen de tilltalade och skickar dem – utan rättegång – till arbetsläger.
Detta hände i oktober i ett högprofilerat fall mot en protestantisk sekt kallad Södra Kinas Kyrka där Mo var involverad som försvarare. Kyrkans huvudman Gong Shenglian dömdes till livstids fängelse anklagad för att ha gett sina följeslagare order om att slå polisen och motståndare till sekten. Men domstolen frigav fyra nunnor som anklagats för överfall. När nunnorna meddelade att de skulle stämma poliserna för påstådd tortyr så arresterades de åter av polisen och sändes till tre års arbetsläger.
I Peking visar statistiken att allt färre advokater tar kriminalfall. 1990 tog advokater i huvudstaden i snitt 2.64 kriminalfall per år. 2000 var medeltalet lägre än ett fall per år. Bara en av 7 nationellt anklagade får en rättslig representant, enligt regeringsstatistik. Här räknas inte svarande som skickats till arbetsläger eftersom de inte har rätt till advokat.
Försvarsadvokater som Mo har svårt att få tillgång till bevis, sina klienter, vittnen och uppmärksamhet av domaren. Rättsliga beslut i viktiga ärenden görs oftare av en liten kommitté inom regimen med kommunistpartiets tjänstemän än av domare. Konceptet av rättsligt oberoende av partiets kontroll har blivit avfärdats av kinesiska tjänstemän, så höga som president Jiang.
1996 års rättegångslag säger att polisen och åklagarna ska lämna över alla "viktiga" bevis som samlats ihop under deras undersökning, men polisen och åklagarna bestämmer själva vad som menas med "viktiga". Försvarsadvokater säger att som ett resultat så lämnar polisen och åklagarna sällan över bevis som skadar staten. Om försvarsadvokaterna misstänker dem för att hålla inne bevis så är det enda stället de kan gå till för upprättelse åklagarna.
Fallen påbörjas eller avslutas ofta på grund av politiska direktiv. I Haicheng-fallet så anklagade åklagarna polistjänstemannen Jiang An för försummande av sin plikt i samband med ett rån som inträffade 1996. En invånare i Jiangs hemstad som hade förlorat 2,500$ klagade för Jiang och pekade ut en man som han misstänkte hade stulit pengarna. Jiang tog kontakt med mannen och mannens familj lämnade tillbaka pengarna. Fallet var avslutat.
I september bestämde sig emellertid Haichengs åklagare för att använda fallet som en del av en kampanj för att demonstrera sin strävan att slå ner på polisiära övergrepp. När ärendet inleddes 20 november var praktiskt taget hela stadens säkerhetssystem där, tillsammans med lokal och statlig TV.
Det enda problemet var att Mo samlade ihop ett modigt försvar.
Vid slutet av morgonens sammanträde så begärde åklagarna en paus och arresterade Mos vittnen. Bland dessa var Ma Kai, rånoffret och hans hustru. "Han är offret inte rånaren!", sa hans son Ma Jingwei. "Vad gör han i fängelset?"
Vid nästa möte den 11 december, efter en vecka i häkte, under vilken enligt lokala källor vittnena upprepade gånger blev nedstänkta med kallt vatten i mitten av den Manchuarianska vintern, hade de tagit tillbaka sina vittnesmål.
Åklagare Mei Xiaoming anklagade Mo för att ha försökt att förfalska bevis. "Vittnena hade en god attityd då de var i häktet och erkände att de av sin advokat hade blivit tillsagda att ljuga" sa han. Mei prisade avsnittet i rättegångslagen som tillät åklagaren att arrestera försvararens vittnen. "Jag tror att vi kommer att ha ännu hårdare bestämmelser i framtiden" sa han.
Oroande bekännelser
Av alla ärenden som Mo har arbetat med så är det dubbelmordet i Renqiu som stör honom mest, eftersom det kombinerar de två mest elakartade problemen i Kinas system: tortyr och brist på rättsligt oberoende.
Någon gång innan gryningen 2 augusti 1996 blev två kvinnliga vaktmästare på ett gästhus i Renqiu, en oljestad 13 mil söder om Pekingbrutalt mördade. En var nerstucken 30 gånger och den andra 36. I Maj följande år hade fallet inte klarats upp. Polischefen Li Yinchi utfärdade, under press av stadens ansvariga en order om att det skulle lösas – oavsett hur – senast i augusti, enligt polistjänstemannen i Renqiu, Gu Kaihes officiella redogörelse om fallet
Sådana order är vanliga bland polisen i Kina och rättsliga experter säger att sådant ofta leder till rättsliga övergrepp.
I juli hade polisen arresterat fem misstänkta och utvecklat en teori: En misstänkt lokal regeringstjänsteman hade ett gräl med en av vaktmästarna och beslutade sig för att döda henne. Han frågade två andra att göra det. En annan misstänkt körde flyktbilen. Den femte misstänkta var med när planen planerades men var inte delaktig i mordet.
Polisen fick erkännanden ifrån alla fem misstänkta. Men det var knapphändigt med fysiska bevis. På brottsplatsen fann inte polisen några fingeravtryck som stämde med de misstänkta och inget blod på de misstänktas kläder. De fann bara ett antal fotavtryck.
Ärendet mot den femte misstänkta Cui Xiaodong var så svagt att han frigavs den 30 december 1997. Men sedan gjorde han ett misstag: Han inlämnade dokument som visade att han var beredd att stämma polisen för att ha arresterat honom. Inom en vecka så arresterades han.
Den följande månaden så sände åklagarna i Cangzhou, en större stad nära Renqiu med administrativt ansvar, två gånger tillbaka ärendet till polisen för mer bevis, enligt Yao Guomin en åklagare där. Men de sade att inget mer bevis fanns tillgängligt. Då blandade sig regeringen in. Efter två möten på hög nivå mellan polis och regeringstjänstemän i Cangzhou under den senare delen av 1998, bestämde sig regeringen hur som helst för att beordra åtal.
"Två frågor var problemet" sa en deltagare som talade under anonymitet. "För det första så hade redan regeringen annonserat ut nyheten om deras arrestering, så vi kunde inte dra oss tillbaka eftersom det skulle se dåligt ut. För det andra så trodde vi att även om vi inte hade något fysiskt bevis så skulle erkännandena tala för sig själva i domstolen."
Tidigt 1999 när rättegången inleddes, minns Mo, stod misstänkt efter misstänkt upp i domstolen och pekade ut polistjänstemän och anklagade dem direkt för tortyr. Strax efteråt slutade polistjänstemännen att delta, sa han.
Cui Bing en 34årig veteran i Renqius polismakt var på tjänst en kväll strax efter att männen hade arresterats. Han sade, "den natten misshandlade utredarna en misstänkt, Xing Jinsong, på polisstationen. Xings skrik "var förfärligt", sa den 58-åriga polistjänstemannen.
"De slog bara dumheter ur de misstänkta," återgav han. "Han tjöt som något slags djur. Det varade i timmar hela natten. De fick honom att erkänna, men vi vet alla att det var framtvingat. Jag slutade att jobba övertid efter det, jag klarade inte av det."
I ett vittnesmål sa Xing att en polistjänsteman "greppade mina fingrar, min bröstkorg och innersidan på mina lår med tänger. Han skar också undersidan på mina fötter med en kniv och hällde salt i såren."
En gång försökte Xing att begå självmord, han hoppade ut från ett fönster på andra våningen, sade Cui.
Cui hade en annan anledning att bli upprörd över vad han hörde. Hans son var Ciu Xiadong den misstänkte som blev återarresterad efter att ha hotat att stämma polisen. Medan hans son var i fängelse sa Cui att han vanvettigt hade försökt stoppa utredare ifrån att tortera honom.
"De gick lättare på honom än de andra," sa Cui. "Men de bröt ner honom på samma sätt." I domstolen så sa Cui Xiaodong till polisen, "de hängde mig ifrån väggen, gjorde så att jag satt på huk, som om jag red på en häst. När jag tvekade så slog de mig. Jag ville dö."
Chen Jianhua, Renqius vice polischef förnekade att hans män torterat de misstänkta. "Sa de det till dig?" sa han. Nå, det låter vettigt. De brukar påstå att de blivit torterade i polishäktet. Men jag säger dig att det gjorde vi inte."
Polisen i Renqiu sa att Cui Bings syn på ärendet inte kan tas på allvar eftersom hans son var inblandad.
Domar utan bevis
Den 29 juli 1999, förklarade en domstol i Cangzhou de fem männen skyldiga till mord. Tre av dem – Cui Hongtao (ingen relation till Cui Bing eller hans son), Xing Jinsong och Xu Wei – dömdes till döden. Hu Bin och Xiaodong gavs korta straff. Myndigheterna i Renqiu anordnade en parad för att hylla poliserna. Medaljer utdelades till sex tjänstemän.
Alla fem av dessa dömda överklagade. Mo och andra advokater från hans kontor representerade Xu wei, Hu Bin och Cui Hongtao. Den 9 juni 2000 skickade Hebeiprovinsens högsta domstol tillbaka fallet till Cangzhou och begärde mer bevis. Under de två närmaste åren åkte fallet fram och tillbaka mellan Cangzhou och domstolen i Hebei, med Cangzhou som dömde dem till döden och Hebeis domstolen som begärde mer bevis. 6 juni i år så fastställde Cangzhous domstol de fällande domarna men inkluderade inga nya bevis. Det domstolsutslaget har överklagats.
Källor uppgav att ett internt brev inifrån Hebeis domstols styre reste frågor angående fallet. Bland dem: Varför nämnde polisens rättsliga rapport tre fotspår, då Cangzhous domstol nämnde sex och senare tog Cangzhous domstol bort varje antydan om några fotspår? Hur kommer det sig att skoaffären som beskrivs i fallet inte öppnades förrän efter att morden hade ägt rum?
Zhao Yuhe, en domare vid Cangzhous domstol, erkände problemen med ärendet men sa att eftersom så lång tid hade gått så skulle det vara nästan omöjligt att hitta någon annan att skylla på.
"Vi håller fast vid vår dom och en anledning är att det skulle vara väldigt svårt att finna mer bevis" sa han. "Fallet löstets av polisen lång tid efter att det hade ägt rum. Man kan bara finna viktiga bevis i början av ett fall. Så det kan hända att vissa brister finns i vårt domslut."
Under tiden, frigavs Cui Xiaodong nyligen från fängelset, efter att ha tjänat sitt 3-åriga straff.
Översatt från: http://en.clearharmony.net/articles/200301/9303.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...