2001-11-20
Jag kom in på det Himmelska Fridens Torg i Peking, Kina. Jag gick i riktning i mot dom västerlänningar som redan var samlade där på mötesplatsen. Dom hade redan hunnit få up banderollen där det stod Sanning-Barmhärtighet-Tålamod på innan jag kom fram till platsen. Polisbilar och polisskåpbilar passerade mig i hög fart. De började formera en ring runt omkring alla utövarna så att inte åskådarna på torget skulle kunna se vad som hände. Det fanns många turister och andra Kineser närvarande på torget. Andra poliser var utanför ringen och skrek åt åskådarna för att hålla dom borta så att dom inte skulle kunna se vad som pågick innanför ringen av polisbilarna. Jag gick rakt in i ringen av utövarna. Poliserna släpade, drog fysiskt och aggressivt hårt i dom passiva utövarna. Inte en enda utövare gjorde något våldsamt motstånd från vad jag kunde se.
Jag satte mig ner på marken med dom andra i meditationsställning. Jag hann kanske sitta där en halv minut när ett helt gäng av poliser kom och försökte mer eller mindre slita mig upp från marken. Två poliser tog tag i armarna, en bakifrån i jackan och en framifrån. Jag repeterande på engelska att det finns ingen anledning till våld och dom svarade mig tillbaks på engelska att "det här är Kina", "gör som jag säger". Dom var aggressiva, tillät inget tal och forcerade sig på mig. Dom försökte bryta bak mina armar, handleder bakom min rygg med större våld. Jag sa repeterande lugnt att jag kan gå själv. Dom ignorerade mig och fortsatte deras våldstaktik istället. Efter upprepade försök så lyckades dom låsa fast mig rejält och jag kunde inte komma ur greppet utan att bruka samma eller mer våld än vad dom gjorde mot mig. Jag gjorde dock inget fysiskt eller våldsamt motstånd. Dom lät mig inte stiga in i bussen utan det var mer liknande att man kastades in i ingången var av dom utanför tacklade och tryckte på medan dom poliser som redan fanns inne i polis skåpbilen försökte slita in en längre bak in i polisskåpbilen.
Andra utövare blev behandlade på liknande sätt som mig själv. Poliserna skrek, det fanns inget lugn vare sig i deras tal, kommandon eller tillvägagångssätt som dom behandlade folket. Polisen fortsatte att filma hela tillställningen. Dom försökte hela tiden att filma och ta foton på alla utövarna. Det var säkert tre gånger så många poliser, militärer och civilpoliser som det fanns utövare på torget medverkande i gripandet, kanske fler. I polisskåpbilarna tog poliserna efterhand alltid platsen vid fönsterna så att ingen kunde se in i bussen vad som hände och samtidigt skymma sikten för oss som satt i bilen för att inte kunna se vad som pågick utanför. Jag hörde att andra utövare hade blivit slagna, sparkade i ansiktet och över hela kroppen på torget och i bussarna fastän att dom låg ner på marken utan att göra något motstånd. Andra hade blivit släpade i håret. Detta gällde både för män och kvinnor.
Dom körde oss till en närbelägen polisstation av Tianan Men Square- Det Himmelska Fridens Torg med full eskortering av fordon. Väl framkommen blev vi igen aggressivt utförda ur skåpbilarna till ett samlingsrum på polisstationen. Dom fortsatte att filma och ta foton på oss under hela händelsen. Ingen av utövarna gjorde något fysiskt eller våldsamt motstånd vad jag kunde se.
Väl inne i rummet så vill dom ta ifrån oss alla kameror och telefoner. Poliserna tillät inga samtal till någon av ambassaderna och inga telefoner fick användas. Vi förklarade lugnt att vi hade rättighet till ett samtal till ambassaden för att tala om vad som hade hänt. Vi var dock nekade alla dessa rättigheter flera gånger. Någon försökte ringa en ambassad, polisen såg det och gick till angrepp för att inga samtal skulle kunna göras. Dom fortsatte att filma och ta foton av oss fastän vi sa att vi inte ville medverka.
Dom försökte separera oss ett flertal gånger. Dom försökte också separera en del av dom kvinnliga utövarna från den resterande delen av gruppen. Inga toalettbesök var tillåtna för ett ganska bra tag. Om man gick på toaletten följde dom efter tätt in på. Dom var tre stycken som följde med mig in på toaletten. Dom lyckades senare att separera delar av gruppen och föra in oss en och en i olika förhörsrum. Dom gjorde det genom att slita hårt tag i den personen som stod närmast dom och längst i från den resterande delen av utövarna. Det var med större våld som dom lyckades separera oss. Vi gjorde inget motstånd utan höll bara tag i varandras armar, armkrok, för att försöka hålla i hop. Vi visste att Kinesiska utövare blev separerade från andra utövare på polisstationen och därefter många gånger väldigt illa behandlade, till och med dödade.
Jag blev separerad från gruppen. Poliserna höll hårt tag i mina armar. Jag fick sitta ner på en stol i korridoren i väntan på att bli förhörd. Poliserna filmade och tog foton av händelserna igen fastän vi sa att vi inte ville medverka. Dom eskorterade mig in i ett förhörsrum. En ställde frågor, en tog anteckningar och en annan vaktade innanför dörren. Jag svarade lugnt och fridsamt på dom frågor som var relevanta. Dom började ställa väldigt personliga frågor och jag sa att jag inte behövde svara eller medverka på detta som pågick och att vi hade rätt till att kontakta ambassaden. Jag blev eskorterad ut ur rummet. Jag fick sitta ner på en stol i korridoren igen. Någon annan polis kom förbi. Dom bara slet tag i mig, höll hårt i armarna, andra tog tag framifrån från sidan i min tröja. Dom försökte göra en visitering av mig. Jag medverkade inte och dom blev mer våldsamma. Så fort man inte gick med på deras skrikandes och gapandes order så blev dom mer fysiskt aggressiva.
Jag fördes därefter till annat förhörsrum där det fanns en som tolkade och ställde frågor, en som tog anteckningar och en annan som vaktade dörren. Dom ställde olika frågor och jag medverkade på det som jag ansåg vara relevant. Jag svarade inte på dom frågor som jag inte ansåg vara relevanta och försökte förklara mina rättigheter. Jag blev därefter eskorterad tillbaka till det samlingsrum där dom övriga utövarna fanns. Enligt min uppfattning så blev någon av utövarna separerande från gruppen igen och på ett mera våldsamt sett förda i riktningen ner i en källare. Vi blev igen under samma gapande, skrikande order forcerade ner i riktning till källaren. Vi gjorde inget fysiskt eller våldsamt motstånd men vi försökte håll tag i varandra genom att hålla tag i varandras armar. Jag såg en yngre kvinna som poliserna slet hårt tag i på vägen ner i mot källaren. Det hela resulterade i att hon mer eller mindre kastades ner för trapporna med hjälp av starka på tryckningar och knuffar från polisen.
Nere i källaren så gjorde dom en visitering igen. Dom ville ha alla våra telefoner, kameror och pass mm. Vi, dom trettiofem utövarna blev inburande i en cell som var cirka två och en halv meter gånger fyra eller fem meter. Dom försökte hela tiden att ta nya foton och filma oss fastän vi inte ville det. Dom sa att vi inte var anhållna och att vi inte heller var ansedda som några kriminella personer men ändå så fördes vi in i en gallerförsedd cell utan att vi ville det eller gavs en förklaring till det. Vi nekades igen all kontakt med någon ambassad.
Efter ett tag så blev vi ut släppta ur cellen och inkörda i det större samlingsrummet igen. Vi satt i det rummet ett tag och därefter så blev vi flyttade till en annan plats igen. Vi fick aldrig veta var och varför vi flyttades runt så här hela tiden. Vi blev snabbt och på samma våldsforcerande sätt, ihopsamlade till polisbussarna som stod utanför polishuset.Vi filmades och foton togs igen av oss. I bussarna satt poliserna närmast fönsterna, utövarna satt på sätet närmast gången. En del poliser satt på en del stolar mitt i gången. Det fanns även mer poliser längre fram och bak i bussen.
Dom körde oss till ett hotell i närheten av flygplatsen. Hotellet hade antingen inga gäster eller så var dom tvungna att lämna plats åt oss. Vi blev utförda ut ur polisbussarna på samma forcerande sett som innan. Vi blev hela tiden filmade och man fortsatte att ta foton på oss. Vi blev därefter införda i två olika samlingsrum på den tredje våningen tror jag att det var. Vi nekades igen rätten att kontakta någon ambassad. Vi delades upp i två grupper med cirka hälften av utövarna i varje grupp i dom båda rummen. Vi fick sitta i en del av dom stolar eller soffor som fanns på plats. Resterande delen av möblerna och platsen gick till poliserna som var cirka två eller tre gånger fler än oss i rummet. Det gavs många negativa kommentarer till oss. Dom fortsatte att försöka filma och ta foton av oss. Om man fick tillstånd att gå till toaletten så var det alltid tre till fem personer med en i tät övervakning.
Poliserna försökte därefter att samla ihop våra pass och vårt bagage utan att tala om direkt varför. Vi sa då att vi ville packa ihop våra grejor själva. Dom körde oss i smågrupper tillbaks till våra egna hotell. Jag befann mig med två andra utövare och cirka ett tiotal poliser i en och samma buss. Jag visade dom vägen till hotellet utan att ställa till några problem för dom. Dom var sju poliser som gick med mig till hotell rummet. Väl inne i rummet så började dom leta runt i mina privata saker och papper. Jag sa att det var mina privata ägodelar men några poliser höll mig, knuffade bort mig medan dom letade igenom en del av mitt baggage. En del böcker och andra viktiga papper bland mitt baggage återfann jag inte när jag väl kom hem till Sverige. Jag packade snabbt ihop mina grejor. Dom stressade hela tiden på mig och dom hade en polis som hela tiden försökte filma mig och mina privata saker. Jag sa till dom att han kunde vänta utanför men det ignorerades bara medan han fortsatte att filma. Därefter så blev jag väldigt snabbt uteskorterad från hotellet för att undvika den publik som hade samlats. Vi körde sen och hämtade dom andra utövarnas baggage. Dom blev också behandlade på ett liknande sätt. Därefter körde dom oss tillbaka till hotellet och vi återfördes till dom andra utövarna i samlingsrummet.
En hel del av utövarna blev enskilt nedförda längre bort i hotellet, bort ifrån samlingsrummet en och en för förhör. Jag blev också nedförd i ett rum med två andra kvinnor. Först sa dom att vi fick gå tillsammans men väl där nere i bland dom enskilda rummen på bottenvåningen i hotellet separerade dom på oss. Under hela tiden från gripandets början ljög dom ideligen och försökte lurar oss, separera oss från gruppen för sina egna motiv.
Jag blev enskilt införd i ett separat hotellrum. Inne i rummet fanns det en polis som tolkade och ställde frågor, en fortsatte att försöka ta foton av mig, tre satt ner i rummet på sängen och två stod utanför dörren. Dom ställde många frågor. Dom verkade också försöka utbilda mig med deras propagandafyllda med lögner och rent ut sagt struntprat. Jag lyssnade inte på deras lögner. Jag gjorde inget motstånd, jag betedde mig inte heller aggressivt på något vis. Jag samarbetade på alla frågor som jag tyckte var relevanta. När jag inte svarade på en del frågor så blev dom genast irriterade. Jag förklarade mina rättigheter inom internationell lag men dom vände sig bara då bort och sa i ett negativt uttryck, ungefärligt, "du har inga rättigheter, vi bestämmer här" - detta är ungefärligt vad dom sa.
Efter ett tag under förhöret ville dom att jag skulle skriva på ett papper med Kinesisk text på. Jag frågade vad det stod på pappret eftersom jag inte kunde läsa någon Kinesiska och han sa att jag inte behövde veta vad det stod, "skriv på", "det är rutin". Många av Falun Gong utövarna i Kina tvingas att skriva på papper som nedvärderar och sprider falsk propaganda mot Falun Gong som sen används inom regeringens egen lögnaktiga påhittade eller våldsforcerade omänskliga propaganda för att så säga "utbilda" folket. Jag sa det till dom och jag sa att västvärlden vet vad ni sysslar med, hur ni förföljer Falun Gong utövare, hur ni torterar, våldtar och dödar utövare. Stämningen blev genast aggressiv. Jag vägrade att skriva på pappret eftersom han aldrig förklarade vad som stod på det. Poliserna blev mer irriterade.
Dom sa då till mig att dom behöver ett särskilt foto av mig för att dom skulle ge mig ett nytt visum så att jag kunde lämna Kina. Jag svarade lugnt att jag redan hade skickat mitt pass, foton och pengar för att helt lagligt kunna erhålla ett visum och att kunna resa in i Kina. Jag påpekade också att det dessutom inte behövdes ett visum för att resa ut ur landet. Dom försökte hela tiden testa mig med deras propaganda och lögner. Jag sa att jag inte ville medverka på foto och att jag inte behövde göra det heller om dom inte anger ett sanningsenligt skäl varför. Dom blev väldigt irriterade.
Två av dom yngre poliserna lämnade rummet och två äldre poliser, förmodligen av högre befäl tog deras plats. Dörren stängdes. Två poliser stod inne i rummet och vakade vid dörren, en polis tolkade och ställde frågor, fyra andra poliser stod upp i rummet, en av dom hade en kamera i handen. En av poliserna som verkade vara något slags högre befäl frågade mig "vill du lämna Kina"? Jag tog det som ett allvarligt hot eftersom dom stod i en ställning runt mig precis som om dom var beredda att angripa mig. Jag sa att jag inte kommer att skriva på något papper eller medverka på några foton. Polismannen sa då till mig "vi måste göra vad vi måste göra", "vi måste göra vårat jobb". Två av poliserna tog då tag i varsin av mina armar och försökte bryta dom bakom min rygg för att kunna ta mitt foto med stort våld. Jag lyckades vända mig bort ifrån kameran. Efter ett par misslyckade försök så gick dom till angrepp igen.
Den här gången tog den tredje polisen tag i mitt huvud snett bakifrån och tog ett hårt grepp i håret och slet uppåt för att dom återigen skulle försöka ta ett foto av mig. Jag lyckades igen utan våld vrida mig åt sidan, ur deras grepp så att dom inte lyckades ta något foto. Dom försökte två gånger på detta sätt innan dom släppte taget i mig igen. Dom klagade och hotade mig. Den tredje och sista omgången som dom gick till angrepp i deras anfallsvågor så gick dom tillväga på samma sätt som dom gjorde den andra gången bara det att denna gång så tog en fjärde polis ett stryp grepp runt min hals. Dom försökte igen att låsa och bryta bak mina armar bakom min rygg, dom slet i mitt huvud och hår samt den fjärde polisen tog ett strypgrepp runt halsen och försökte pinna ner mig mot sängen för att ta fotot. Jag lyckades att vrida mig snett framåt och åt sidan och skyddade ansiktet från kameran. Dom lyckades inte ta något foto av mig och gav till slut upp. Slag, knuffstötar mot kroppen användes också under denna tid. Jag sa att de betedde sig omänskligt och dom sa på ett mycket irriterat sätt att jag hade orsakat Kina och polisen mycket problem. Dom brukade aggressivt och stort våld mot mig. Det hela på gick i cirka en timme. Jag återfördes senare till det samlingsrum där jag hade befunnit mig tidigare.
Dom lät oss inte sova eller vila. Dom försökte hela tiden filma och ta foto av oss. När man satt upp jackan, en tidning eller armarna framför händerna framför ansiktet så kom det någon och försökte slå väck eller slita väck det för att dom skulle få en bra bild eller foto av oss. Det här pågick i flera olika omgångar som varade i flera timmar. Jag fick till slut lite sömn in en hörna av rummet på golvet.
2001-11-21
Nästa dag på morgonen så samlade dom ihop oss igen på samma otrevliga sätt. Vi packades in i Polisbussarna och sen körde dom oss till en avlägsen del av flygplatsen. Vi fick sitta och vänta där i ett par timmar. Vi fick fortfarande inte kontakta ambassaden. En kvinna försökte göra ett samtal och polisen gick direkt till angrepp för att ta telefonen från henne. Många poliser hade väldigt dålig attityd till oss, en annan polis sa till oss "ni Falun Gong utövare har inga rättigheter, ni är inga människor". Dom ville hela tiden styra och ställa. Strax innan det var dags att gå till flyget blev vi informerade om vad som skulle ske.
Vi blev upp splittrande i mindre grupper. Vi sattes på olika plan beroende på den slutdestination som vi hade. Vi blev eskorterade av många poliser hela vägen fram till flygplanets dörr. På vägen igenom flygplatsen så gick vi igenom olika korridorer där inga andra människor kunde se oss. Väl framme vid flygplanets dörr så gav dom oss våra pass och biljetter tillbaks. Dom fortsatte hela tiden att filma och försöka att ta foton på oss. Dom behandlade oss dock lite mer humanitärt i och med att det fanns andra civila människor och flygpersonal närvarande.
Poliserna filmade speciellt mycket och länge i dom sambanden som dom betedde sig mer mänskligt mot oss och filmade betydligt mindre eller ingenting alls i dom situationerna som dom behandlade oss illa. Detta gjordes med största sannolikhet pga. av att dom samlade material för deras egen propagandafilm som dom ytterligare skulle försöka föra andra människor i Kina och i omvärlden bakom ljuset med, med deras lögner. Det var med allsannolikhet också för att dra bort fokuseringen i från dom många mord och andra brott som dom har begått som omvärlden redan vet om. Detta har gjorts med annat material som dom har lyckats publicera i Kina och i omvärlden.
Vid ingången stod en kvinna från den Svenska ambassaden i Kina och tog i mot oss. Hon berättade hur hon hade försökt och få tag i oss utan att kunna finna oss eller hade fått rättigheten att träffa oss. Vi tackar henne och hennes modiga insatts att hon trots allt begav sig ut att leta efter oss och att hon inte gav upp. Vi vill också tack Anna Lind för hennes skarpa och rättsliga uttalande under vårat gripande. Vi skulle även vilja tack statsministern, utrikesdepartementet, andra delar av regeringen och andra nationell och internationella organisationer för deras stöd.
Med Vänliga Hälsningar: Martin Larsson Falun Dafa utövare
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...