Samtidigt så höll jag kontakt med andra utövare, deltog i deras gruppövningar och stöttade deras aktiviteter. Men jag förstod aldrig den djupare meningen bakom alla dessa händelser. Jag räknade alltid på om jag hade eller inte hade råd att resa till dem och om det verkligen var värt det. Underliggande så fanns alltid en rädsla för att jag inte skulle ha tillräckligt mycket tid till mina egna aktiviteter om jag stödde deras. Närhelst jag stöttade andra i deras aktiviteter så kom tanken ”har jag tillräckligt med tid till att kontakta politiker och media, jag vill inte försumma dem” upp, och en annan tanke att jag inte hade ägnat tillräckligt med tid för min egna regionala plats.
När problem uppkom så tänkte jag ofta att det var på grund av de andra utövarna som inte hade kultiverat tillräckligt bra; de skapade svårigheterna; det är därför deras omgivning inte är bra. På samma gång så var atmosfären på min allmänna plats harmonisk. Då tänkte jag att jag var mycket snabbare än dem, min omgivning var alltid harmonisk och jag var återigen tvungen at vänta på dem för att kunna fortsätta, de som inte kunde hålla takten med Fa-upprättandet. Det slog mig aldrig att jag behövdes precis på deras plats.
Å andra sidan så märkte jag allt mer att någonting i mitt tänkande inte var rätt och gång på gång så läste jag i Dafa-litteraturen att Mästaren pratar om att vi ska bli en helhet. Han började med att tala om för oss att ”Ni är Dafa-lärljungar i perioden av Fa-upprätande” och förklarade för oss att vi är som delar av den allomfattande Gong [Högenergi skapad under kultivering]. Under sin Fa-föreläsning på konferensen i Washington, D.C. sade han, “Ni är en helkropp, liksom Mästarens Gong."
Med den här insikten så försökte jag att upphöra med min arrogans och började allt mer att delta i gemensamma projekt och utbyta erfarenheter med andra. Jag tog det som en nödvändighet och en förutsättning för att komma närmare andra och bli en del av den Gong, för att hjälpa Mästaren med Fa-upprätandet. Men jag begrep det fortfarande bara på en mer förnimmande nivå och hade inte inte införlivat det. Som exempel, när stora krav på att korrigera texter kom till mig från medutövare så upplevde jag återigen en rädsla för att mina kontakter med politiker skulle ta skada, eller att jag inte hade tillräckligt med tid över för min familj. Hur ska jag kunna nå fullbordan i min egen värld, bli en stor upplyst, när andra konstant stör min process? Det var en cirkel som jag inte förmådde bryta.
Men jag var besluten att bryta det. Jag ville höja min nivå, ville kunna leva upp till Mästarens förväntningar, ville hålla jämn takt med Fa-upprätandet. Tillsammans med andra utövare så påbörjade jag en vykortskampanj för att rädda Xiong Wei. [Xiong Wei är en kinesisk Falun Gong-utövare som tidigare studerat i Tyskland, men nu sitter i ett kinesiskt arbetsläger /red.] Jag hade mycket koordinerande arbete att lösa, frågor kom till mig från alla håll; När läses kortet? Vad kostar det? Hur ser kortet ut? En massa förvirring!
Jag ägnade många dagar med att dela ut vykort och flygblad till utövare, många dagar under vilka jag inte kunde göra något annat Dafa-arbete. I början så trodde jag att det var de gamla krafterna som störde mig och saboterade mitt Dafa-arbete, sabotera för att göra det möjligt för mig att slösa bort så mycket tid på oviktiga saker och de viktiga sakerna var då tvungna att vänta. Men då förstod jag någonting – ingen uppgift är lättare eller högre än denna. Det tidigare tankesättet var någonting som hade insupits under de åratal då jag levt i det vanliga mänskliga samhället. Vanliga människor håller alltid fast vid åsikten att man måste gynna sina egna saker och förmågor. Det blir uppenbart även under barndomen, då de vuxna studerar ett barns färdigheter och stödjer dem.
Detta tankesätt var som ett fast skal som omgav mig och som hade hållit mig fången. Nu känner jag mig lätt och full av energi, som om jag hade kommit en bit närmare universums egenskap Sanning Godhet Tålamod. Sedan läste jag Mästarens Fa-undervisning vid 2002 års Fa-konferens i Philadelphia, USA, "Om du tänker, om jag har erhållit så och så mycket meriter då kommer det och det att hända mig, ja, det är så det fungerar för en vanlig människa och det skulle kunna vara det som man ser på när det gäller vissa specifika punkter av kosmos Fa-principer eller i en särskild miljö, men verklig höjning kommer av att släppa, inte av att få.”
Detta manade mig att mer se på mina medutövare som framtida upplysta varelser, alla upptagna med att styra en speciell del av universum och är för tillfället här med anledning av Fa-upprätandet och för att fullfölja sina högtidliga löften. Mästaren har sagt, ”I själva verket, visste ni att de Stora Upplysta har massor med saker i himlen som de också behöver samordna och diskutera med varandra?" (Philadelphia )
Jag förstod att mina idéer att sätta mina aktiviteter främst i allting hade varit ett stort fasthållande, att bara arbeta i min stad, i mitt område och att göra det bra. Den försetällningen var som en vägg som hade separerat mig ifrån andra, hindrat mig ifrån att bli en del av Gong. Jag hade endast ”mina politiker, min media, min övningsgrupp, min geografiska miljö” i sinnet, hade bara harmoniserat den och väntat på att de andra skulle hinna ikapp. Det föll mig slutligen in att andra hade väntat på att jag skule slå mig ihop med dem, bli en del av helheten och smälta samman med Gong. Vi måste göra det som behöver göras och inte plocka och välja hur någon ska bli räddad. Mästaren sa, i Philadelphia, "Hur skulle någon som skall räddas kunna välja hur han skall räddas? Det är som om han ramlar i vattnet och någon försöker rädda honom, men han säger: Du kan inte rädda mig direkt med dina händer, du måste rädda mig med en båt som jag gillar. Hur skulle det kunna gå an?”
Jag förstod vikten av att delta i storskaliga aktiviteter, såsom att sända upprätta tankar framför konsulat och ambassader. Det är inte längre någonting att diskutera. De onda elementen koncentrerar sig på de städer som har konsulat och ambassader och inte på min lilla stad. Jag behövdes där, i de större städerna. Det var där jag kunde göra min del i att eliminera ondskan. Det var därför som jag förra veckan körde till München och hjälpte till med att sända upprätta tankar framför konsulatet. Det var en underbar känsla, nästan som om alla upplysta varelser i München hade kallat på mig, ”Kom och hjälp oss; vi har ett stort arbete att göra och vi behöver förstärkning."
(Originaltext på tyska)
Översatt från: http://clearharmony.net/articles/200302/10210.html
Kinesisk version: http://www.yuanming.net/articles/200302/17036.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...