Den 25 april 1999, när Falun Gong-utövare vädjade vid Zhongnanhai, skickade varje mediafilial i Peking ut reportrar för att bevaka händelserna. Många reportrar fanns på plats. På nyheterna den dagen fanns emellertid inget reportage om händelserna, vilket var mycket ovanligt i kinesisk medias historia.
Falun Gong-utövare berättade för reportrar att de hade samlats vid Zhongnanhai på grund av Tianjin-incidenten, då Falun Gong-utövare begav sig till en tidnings nyhetskontor för att klargöra fakta avseende en ärekränkande artikel men istället misshandlades och arresterades. De kom för att rapportera om den här situationen till de centrala myndigheterna i Zhongnanhai, med hopp om att skapa en miljö som tillät att de kunde utöva fritt. [Anmärkning: För ytterligare detaljer, se Vad hände vid Zhongnanhai den 25 april 1999?] Reportrarna fick veta att Falun Gong är en metod som lär folk att vara goda människor och att den har hjälpt människor att bota sina sjukdomar och hålla sig friska. Reportrarna såg att utövarna var lugna och fridfulla och att de stod tysta vid vägkanterna i god ordning. I själva verket ville många reportrar återvända på en gång till sina kontor för att skriva artikeln omedelbart, men de fick veta av sina chefer att det inte var tillåtet.
Inte förrän tre eller fyra dagar senare gav media ut en enkel historia. Berättelsen avvek från fakta och sade, "Falun Gong attackerade med gemensamma insatser den centrala myndigheten i Zhongnanhai; det här är en allvarlig politisk händelse". Samtliga mediareportrar blev tillsagda att inga nyhetsreportage om Falun Gong tilläts. Under den över två månader långa perioden mellan 25 april och 20 juli vidmakthöll media i Kina sålunda en märklig tystnad avseende appellen vid Zhongnanhai.
Nattens ridå faller
Den 20 juli 1999 fick media plötsligt meddelande från centrala propagandaenheten att presentera Falun Gong som en politisk organisation. Från och med den dagen gav media i Kina ut artikel efter artikel som förtalade Falun Gong.
Reportrar var tvungna att sluta med allt pågående arbete för att resa omkring i landet för att hitta "fall". De flesta "fallen" var bestämda av lokala styrande. Tonvikten i mediabevakningen var att samla fall för att sätta dit och förtala Falun Gong. Som exempel kan nämnas fall där det påstods att någon inte tillåtits ta sin medicin och dött; fall där inte heller familjemedlemmar tillåtits ta sin medicin; exempel där utövningen gått fel; fall med vansinne genom övning och så vidare. Under den perioden fick nästan varje reporter ett exemplar av Zhuan Falun [huvudboken inom Falun Gong] från sina chefer och de försågs med den falska propagandan som Jiangs regim gett ut. Det krävdes att reportrar omedelbart skrev kritiska artiklar och att de blev tillsagda att ingen i hemlighet fick intervjua Falun Gong-utövare. Alla berättelser, inklusive innehållet och de berörda personerna, måste godkännas av regeringen. Därför var det mycket svårt för reportrar att intervjua Falun Gong-utövare.
I de fall jag stötte på, såg jag inte på omständigheterna på samma vis som de ledande som hade framfört dem. Jag ansåg inte att det var något fel på att människor höll sig friska genom kultivering och att bli goda människor. Om en reporter kom tillbaka med en riktig historia, som den här, godkändes den inte för publicering.
Under en ganska lång tidsperiod visste allmänheten ingenting om förföljelsen mot Falun Gong. Allt de hade att tillgå var de falska rapporterna från media. I Kina har det aldrig varit pressfrihet; i Kina är media myndigheternas språkrör.
Att börja vakna upp från en mardröm
Under perioden mellan oktober och november 1999 började Falun Gong-utövare att vakna upp från mardrömmen. Med risk för sina egna liv, började de berätta sanningen för människor och myndigheter och de berättade för media och för allmänheten om förföljelsen. De kontaktade reportrar och hoppades att de skulle rapportera den verkliga situationen objektivt och rättvist. Vid det laget hade de redan fallit offer för förföljelsen, men ingen i hela landet visste om det.
Det fanns inte en enda mediafilial som vågade ta risken att rapportera sanningen. I Kina har reportrar aldrig utövat sina rättigheter att rapportera fritt. Dessutom var de på grund av den påtvingade hjärntvätten, pliktskyldiga att intervjua de så kallade exemplen på personer som blivit "transformerade" och som i själva verket tvingats att ge upp sin kultivering. När vi fick höra att Falun Gong var utsatt för en förföljelse, trodde ingen av oss att det var sant.
Under den perioden bjöds många kinesiska och utländska reportrar in av Falun Gong-utövare till deras presskonferenser som avslöjade förföljelsen som Falun Gong var utsatt för. På den tiden blev vi mycket chockade när vi fick reda på sanningen, då vi inte trodde att myndigheterna förföljde de som inte ville ge upp sin tro. Om någon tänkte rapportera detta skulle myndigheterna anse den personen vara positivt inställd till Falun Gong och de skulle bestraffa honom eller henne.
Under den tiden, över en tidsperiod på flera månader, höll Falun Gong-utövare hemliga presskonferenser, en efter en, på platser såsom Mentougou i Peking, på en fabrik i Tianjin, i Shijiazhuang i Hebeiprovinsen, Shenyang och Jinzhou etc. Myndigheterna attackerade inte bara Falun Gong, utan även dess sympatisörer. Reportrar som var positivt inställda och gav sitt stöd till Falun Gong och de som försökte rapportera om Falun Gong på ett objektivt sätt, utsattes också de öppet för förföljelse i olika omfattning.
En speciell upplevelse
Den 2 november 1999 var jag inbjuden till en presskonferens som hölls i hemlighet av Falun Gong-utövare i Mentougou i Peking. Konferensen hölls i en lägenhet. Två Falun Gong-utövare talade medan andra utövare stannade kvar på utsidan för att hålla utkik. Det här var en mycket speciell presskonferens.
De båda Falun Gong-utövarna visade över 30 fotografier för reportrarna. Fotografierna handlade om förföljelsen och de var fasansfulla att se på. En del hade skärsår och blåmärken över hela kroppen, några hade torterats tills de blev invalidiserade, andra var täckta av blod. Namnen på de som hade förföljts fanns i underkanten eller på baksidan av varje fotografi. De båda utövarna visade lugnt fotografierna och bad bara reportrarna att anteckna namn och adress på de som fanns på bilderna och därefter besöka offren eller deras familjer personligen, för att kunna rapportera objektivt och rättvist. Samtliga reportrar som fanns närvarande var chockade av offrens dåliga kondition och de övertygades av Falun Gong-utövarnas lugn, förnuft och av deras uppträdande.
Presskonferensen avslutades framgångsrikt och reportrarna antecknade all information. Några reportrar föll emellertid för det stora trycket och talade om allting för sina chefer, vilket orsakade problem för alla deltagarna. Somliga avskedades från sina arbeten, andra kastades illegalt i fängelse, några utsattes för undersökningar i isolering; en del reportrar är fortfarande försvunna. Själv undkom jag heller inte hotet om illegalt fängslande eller förhör. Utan val var jag tvungen att lämna min fru och mitt barn för att som flykting ge mig av från staden.
Idag, tre år senare, sitter jag och läser Zhuan Falun samvetsgrant. Igen och igen, det lättar mitt hjärta och får mig att känna ett lugn som jag aldrig känt förut. Fastän jag inte helt förstår vad kultivering är, tycker jag att Falun Dafa är fantastisk. "Sanning, Godhet, Tålamod" är fantastiskt!
Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200303/10993.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/2/28/45468.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...