Efter lite förfrågningar nådde vi fram till ett tempel som låg i en bergssluttning med utsikt över en vacker sjö och stad som låg ungefär 300 m längre ner. Det föll sig så att en svensk utövare bodde tillsammans med sin dotter i en närliggande stad. När vi ringde henne kom hon för att möta oss i bergen. Hon berättade för oss att hon personligen kände munkarna och att vi kunde äta lunch med dem.
Vi satt i trädgården utanför matsalen och köket medan munkarna hade sin bönestund. Vid middagstid öppnades dörren till templet och en ström av munkar och några nunnor klädda i mörkröda och oranga fotsida dräkter kom ut och passerade oss på vägen till matsalen. Några av munkarna och nunnorna var västerlänningar.
Snart hade ryktet spridit sig att vi var Falun Gong-utövare och att de förföljs i Kina. Under en kort stund stod vi i centrum för uppmärksamheten.
Detta verkade vara en speciell dag för oss alla. Vi talade med dem i köket, vid lunchbordet, på gården och framför deras tempel. Språket vi talade var ibland kinessiska, ibland engelska och ibland tyska och de verkade alla lyckliga över att tala med oss. Vi berättade för dem om Zhen-Shan-Ren (Sanning-Godhet-Tålamod) och de lyssnade alla med ett leende. Bland besökarna mötte vi en man från Kina och vi berättade för honom sanningen om Falun Gong. Han sade att han mycket väl kände till den grymma förföljelsen av Falun Gong-utövare i Kina och att han beundrade att vi kom till FN:s möte för de mänskliga rättigheterna och gjorde vår röst hörd i världen.
Efter lunchen besökte vi templet. Senare kom två äldre munkar för att tala med oss. De var mycket vänliga och gav oss specialtillstånd till att ta bilder och korta filmsnuttar. Innan vi reste därifrån överlämnade vi till dem lite information om Falun Dafa som de tog emot med glädje. De inbjöd oss till att åter komma och besöka dem.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.