Jag skickades till Zhengyangs fångläger nr3. Dagen därpå bars utövaren i den röda kjolen också in där. Utövare som var med henne rapporterade att ansvariga gjort en fysisk undersökning på 208 Sjukhuset innan de skickade henne till fånglägret. De fann att Zhi Guixiang hade fått en hjärtattack och hade både inre och yttre skador. Fånglägret borde ha vägrat att ta emot henne. Dock sände de styrande på Zhengyangs polisstation henne ändå Zhi Guixiang till fångläger nr.3.
I sitt rum i kvinnofängelset 307, startade hon en hungerstrejk. Hon skickades varje dag till Shelings sjukhus för tvångsmatning, men hon vägrade att samarbeta. På den andra dagen satte polisen bojor på hennes fötter. På den tredje dagen sattes hon i en tortyrapparat som kallas ”sittbrädan*”. Hon satt mot väggen och skakade. Jag bad ledar-fångvaktaren att meddela fångvaktarna. Men fångvaktare Yang Xue brydde sig inte över huvud taget och sa, ”det är inga problem!” Klockan tre på morgonen den andra dagen slogs Zhu Guixiang till marken och ville säga någonting. Jag såg att hon hade stora smärtor. En kriminell skrek av rädsla för någonting. Efter det ropade Zhi Guixiang, ”Dafa-utövare är oskyldiga! Vi borde inte sitta fängslade!” Genast kom vakterna in och beordrade de kriminella att täcka över hennes mun för att göra det svårt för henne att andas. Hon befann sig i ett litet rum med 40 personer, en het sommardag. Jag kan inte föreställa mig vad hon uthärdade, då några kriminella började slå henne. Jag stoppade deras agerande och de såg på mig.
På den andra dagen av ”sittbrädes-tortyr", beordrade vaktledaren återigen några kriminella att täcka över hennes mun. Därefter bar två personer ut henne och tvingade ner henne på ”sittbrädan”. Efteråt kom vakten, hon beordrade andra kriminella att bära Zhi till en liten cell. När de tog bort handduken från hennes ansikte, var den full av blod. I en sådan situation sattes Zhi vid en tortyrapparat som vanligtvis är reserverad för kriminella som väntar dödsstraff. Hennes handbojor sattes ihop med benkedjorna och låstes, för att förhindra flykt. Hon kunde endast böja ryggen och kunde inte ligga ner förutom i en smärtsam position. Hon var oförmögen att kunna äta själv eller gå till toaletten utan hjälp och behövde någon som såg efter henne hela tiden. Några dagar senare, när polisen såg att Zhi Guixiang höll på att dö, sa vakten att de skulle bära ut henne och skicka henne till sjukhuset. Andra personer sa dock att de inte sett Zhi på polissjukhuet. Några dagar senare när Luyuans polisstation förhörde mig igen, frågade jag om var Zhi Guixiang befann sig. Polisen sa att hon dött medan hon var på väg till ett externt förhör. Det är uppenbart att de döljer sanningen. De ansvariga vid Zhengyangs polisstation bär fullständigt ansvaret för Zhi Guixiangs död.
*Sittbrädan – En tortyrapparat. Utövare tvingas sätta sina händer på knäna och sitta raka i ryggen i 18 timmar per dag. Detta kan försiggå i mer 50 dagar. De ansvariga begränsar utövarnas tid för toalettbesök. På grund av den långa tid som de får sitta på hårda, trånga bänkar, blir utövarnas skinkor mycket ömma och får stora sår som gör mycket ont. Utövare kan oftast inte urinera normalt på grund av smärtan.
Eftersom arbetslägret var mycket fuktigt och polisen inte tillät utövare att ha ventilation eller möjlighet att få se lite solljus och eftersom utövare ofta var fastlåsta så länge, växte oräkneliga röda skabbsår överallt på utövarnas kroppar, de kliade och var mycket smärtsamma.
Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2003/3/25/33765.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...