Den 26 oktober 2000 åkte jag till Himmelska Fridens Torg för att vädja för Falun Dafa tillsammans med omkring hundra Dafa-utövarvänner. En del av oss vecklade ut banderoller, andra delade ut material som förklarade sanningen och vi alla ropade, ”Falun Dafa är bra”. Några minuter senare släpades vi in i bilar av civilklädda poliser och sändes till Himmelska Fridens Torgs polisstation. Vid polisstationen var det redan hundratals utövare i korridoren på byggnadens baksida. Mellan klockan fyra och fem på eftermiddagen anlände flera bussar för att förflytta alla utövare till Huairou Fångläger. Under åkturen lade jag märke till en ung kvinna som höll ett mycket tyst spädbarn i sina armar. Under åkturen varken grät eller gav barnet några ljud ifrån sig. Många av de andra märkte nog inte att det var en några månaders baby i bussen. Han förblev helt tyst under hela resan.
Vid ankomsten till fånglägret mörknade himlen, vinden blåste hårt och temperaturen blev lägre. Poliserna gav varje utövare ett identifikationsnummer. Utövare beordrades att forma två rader och sedan satt de på marken. Framför mig satt kvinnan som jag såg på bussen med babyn i sin famn. Bredvid henne satt två äldre utövare. En av dem liknade babyns mormor. Babyn hade stora glänsande ögon, ett runt ansikte, en ljus ansiktsfärg och han bar en ljusgul bomullsdress. På hans huvud fanns en gul keps och han var inlindad i en färgglad filt. Jag frågade försiktigt, ”Hur gammal är babyn”? En av morföräldrarna svarade, ”7 månader”. Av deras dialekt antog jag att de var från Shandongprovinsen. Genom att se en sådan gullig och älskvärd baby så visste jag att hon skulle fostra sitt barn till att bli en god, sanningsenlig person.
Snart började babyn bli hungrig och började gråta, så modern ammade honom. Efter ett tag började barnet gråta igen. Barnets moder ändrade sin ställning och fortsatte amningen. Babyn grät likväl igen på grund av att han inte fick tillräckligt med mjölk. Han fortsatte att gråta så till den grad att hans ansikte blev rött. Hans mormor tog honom ifrån sin mor, tog ut en brödbit och satte det i sin mun för att tugga. Hon försökte ge den tuggade maten till babyn för att äta, men babyn var för liten för att äta så hans mormor tog fram en flaska vatten och gav babyn några smuttar. Kort därefter började babyn återigen gråta.
Många av Dafa-utövarna i närheten började oroa sig. Vid den tiden hade inga av utövarna mycket mat; en del tog fram lite frukt, medan andra tog fram några kex. På grund av att babyn var för liten, försökte alla övertyga modern att äta mer så att hon kunde producera tillräckligt med mjölk för att ge näring åt babyn. De gav henne den enda maten de hade.
När det blev kväll blev förhållandena värre. Polisen skrek hela tiden åt Dafa-utövare, tvingade dem att skriva ner sina namn och adresser och de genomsökte utövarnas kroppar. Varje utövare som vägrade slogs eller sparkades brutalt och bestraffades med att ”flyga ett plan”. [Not: Den här tortyren innefattar att huvudet böjs nedåt tills det inte når längre ner, medan händerna dras upp och hålls upp till den högst punkten. Höfterna måste peka upp. Man tvingas vara i den här ställningen under en lång stund. Kroppen i den här ställningen påminner om ett flygplan.] De tvingades stå under en lång stund ute i kylan. Babyns gråtande irriterade poliserna och de skrek, ”Vad gråter du för!” Jag svarade, ”Babyn är hungrig. Han har inte ätit på hela dagen. Kan du hämta lite mjölk åt honom”? Polisen lade inte märke till mig och fortsatte svära. Utövarna skickades en efter en till sina celler. Sedan sade poliserna åt modern att skriva ner sitt namn och adress och de genomsökte hennes kropp. Hon vägrade bestämt att utföra alla deras önskemål och svarade inte och samarbetade inte med polisen. Följaktligen misshandlades hon brutalt. Hennes blus revs till och med sönder. Samtidigt började babyn gråta högre än tidigare. Hans skrik ljöd genom hela gården och genomträngde våra hjärtan, ändå misshandlade de hjärtlösa poliserna dem gång på gång.
Efter att ha hört babyns skrik kunde jag inte sova den natten. Jag var väldigt oroad för den familjen. Senare förflyttade jag till en annan cell och jag såg dem aldrig igen. Jag försökte hela tiden hitta dem, trots att jag tänkte att de troligtvis redan hade åkt till Peking till deras lokala område. Inte långt därefter hörde jag de förskräckliga nyheterna att både modern och babyn hade torterats till döds i Peking Tuanhe Tvångsarbetsläger och jag såg såg bilder på dem. Jag var förskräckt. Jag kunde inte tro att det var sant. Det var då jag fick veta att hennes namn var Wang Lixuan, från Xixia i Shandongprovinsen. Hela hennes familj fängsaldes på grund av att de är Dafa-utövare. Wang Lixuan hade åkt till Peking åtta gånger för att vädja för Falun Dafa.
Vilket brott begick modern och babyn? Är det för att de ville berätta sanningen? Då jag tänker på den här tragedin fylls mina ögon med tårar. Alla godhjärtade människor i världen, var inte tysta längre. Vänd inte dövörat till det här och tillåt inte en sådan tragedi att fortsätta längre! Många fler människor kan förlora sina liv och förlora sina rättigheter som mänskliga varelser. Jiangs regim för ut våldsamma tortyrmetoder för att handskas med fridfulla Dafa-utövare. Dessa ondskefulla dåd kommer inte att gå obemärkta förbi och de onda fruktar att dessa handlingar kommer att exponeras för allmänheten.
Vi ber alla godhjärtade människor i världen att ytterligare uppmärksamma den här tragedin som sker i Kina. Vi ber alla människor i världen att omedelbart agera tillsammans och stoppa den här ondskefulla förföljelsen av Falun Gong-utövare.
Översatt från: http://en.clearharmony.net/articles/200304/11495.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2003/3/24/46817.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...