Under Tangdynastins Daliperiod hade Kejsare Daizong en levande dröm. I drömmen sade en gammal man till honom, "Det finns ett kejserligt altare beläget på berget Taihua. Om du kan finna det och genomföra en tillbedjningsceremoni där, så kommer du att få motta stora välsignelser." Kejsaren sände omedelbart en av hans tjänstemän med efternamnet Wei till berget Taihua för att leta efter altaret.
När Wei kom till bergets fot hade styresmannen arrangerat en mottagning för honom. Ett hotell hade reserverats och en stor festmåltid väntade. Styresmannen beordrade också alla hotellets gäster att lämna det. En gammal man sade till hotellmanagern, "Wei kommer att åka efter sin måltid. Jag är gammal och kan knappast gå. Kan jag få stanna på mitt rum? Jag lovar att jag inte kommer att lämna det." Hotellmanagern gick med på den gamle mannens önskan. Snart anlände Wei till hotellet. Senare samma natt hörde Wei hostningar som kom från ett av hotellets rum. Han frågade, "Vem är där?" Han skickade en av sina män för att ta en titt. Mannen återkom och sade, "Det är en gammal man." Han kallade på den gamle mannen och frågade honom om hans familjenamn. Den gamle mannen svarade, "Mitt efternamn är Wei".
Wei sade, "Vi har samma familjenamn. Kanske vi kan komma på hur våra familjer är relaterade." Han bjöd in den gamle mannen att äta tillsammans med honom. Den gamle mannen frågade Wei om hans farfars och farfarsfars namn. Wei berättade det för honom. Han berättade också för den gamle mannen att hans farfarsfar trodde på taoism och inte sökte efter världsliga intressen. Under Suidynastin hade hans farfarsfar gått till berget Taihua för att utöva kultivering men hans vistelseort var okänd. Den gamle mannen suckade känslosamt och sade, "Jag är din farfarsfar. Mitt namn är Wei Ji. Jag har två söner. Du är sonson till min andra son. Jag kunde aldrig föreställa mig att vi skulle mötas på detta sättet!" Wei föll i gråt och knäböjde på marken för att buga sig inför den gamle mannen. Den gamle mannen stoppade honom och sade, "Din farfarsmor lever också här och två av din farfars fastrar bor också i bergen. Eftersom Hanshifestivalen äger rum kom jag ner för att köpa lite skönhetsmedel till dem. Jag har en säck med torkad poria (en kinesisk ört). Jag kommer att sälja den och köpa hem lite skönhetsmedel till dem." Wei sade, "Kejsaren ville att jag skulle leta efter ett odödligt altare i bergen. Den lokale styresmannen och bergsborna känner inte till var det är. Vet du någonting om det?" Den gamle mannen sade, "Sydväst om den mittersta toppen av Lotusberget finns ett gammalt altare. Kanske är det platsen du söker. Det kan vara det odödliga altaret, men jag är inte säker." Den gamle mannen och Wei umgicks hela den natten. Den gamle mannen åt inte någonting. Han drack bara lite vin och soppa gjord på ginseng och poria.
Nästa dag åkte Wei för att leta efter altaret. Den gamle mannen sade till honom, "Jag kommer med dig." Wei erbjöd sin häst till den gamle mannen. Den gamle mannen sade, "Du kan rida på hästen. Jag har min käpp och går först." Även om Wei red på hästen, så lyckades alltid den gamle mannen vara trettio steg framför hästen. Vid bergets fot blev vägen mycket ojämn och brant och gjorde det omöjligt för hästen att gå längre. Wei steg av hästen och gick in i bergsdalen tillsammans med den gamle mannen. De gick ungefär en li ( ca 1,3 km) och kom till ett hus. Där fanns tre kvinnor. Den gamle mannen sade till Wei, "Dessa är din farfarsmor och dina fastrar till din farfar." Med tårar i ögonen böjde sig ner Wei ner för att buga inför dem. Hans farfarsmor var omkring sjuttio eller åttio. Hans farfars fastrar såg ut som om de vore fyrtio. Deras hår hängde löst ner. De var mycket glada över att få träffa Wei. De sade till honom, ”Så fort tiden går! Vi har nu en sonsonsson!" De var begeistrade över det en lång stund. Efteråt så klättrade Wei och den gamle mannen upp på berget för att söka efter altaret. Berget var brant och Wei började gå med stapplande steg mot toppen. Den gamle mannen å andra sidan klättrade mycket fort och han log mot Wei. De kom till den sydvästra delen av den mittersta toppen och fann ett altare där. Wei gjorde rent altaret och höll en tillbedjningsceremoni. Han placerade ett märke på altaret och återvände sedan till den gamle mannens stenhus. Wei berättade för sin farfarsfar att han måste återvända hem. Han sade, "Efter att jag rapporterat till kejsaren i huvudstaden, så kommer jag att fråga om jag får åka tillbaka för att besöka er." Den gamle mannen sade till honom, "Du borde göra alla ansträngningar för att assistera kejsaren."
Wei åkte tillbaka till huvudstaden och rapporterade i detalj vad som hänt i bergen. Kejsaren blev mycket överraskad. Han bad Wei om att åka tillbaka till bergen med kejsarens inbjudan till farfarsfaden om att hjälpa till vid det kejserliga hovet. När han återvände till bergen så kunde han inte finna sin ursprungliga väg. Efter ett par dagars letande så gav han upp. Wei frågade flera gamla människor som bodde vid foten av berget om den gamla berömda personen. De gamla människorna sade "När vi var unga så brukade vi se en gammal man som kom vartannat eller vart tredje år. Han såg alltid likadan ut. Men vi vet inte var han bor." Wei tittade mot bergstoppen och grät sorgset. Han återvände sedan till huvudstaden där han mötte den besvikne kejsaren. Han bad tjänstemännen med ansvar över den historiska avdelningen att i detalj skriva ner denna händelse.
Referenser:
Taiping Guangji
Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200305/12395.html
Kinesisk version: http://www.zhengjian.org/zj/articles/2003/4/6/21087.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...