Slagen och utsatt för iskalla förhållanden i snöigt och blåsigt väder - en utövare berättar om sina erfarenheter (Del 1)

Jag är en Falun Gong-utövare. Jag åkte till Himmelska Fridens Torg för att försvara Dafa. När jag fällde upp min banderoll med fakta, sprang flera poliser fram till mig. De slog och sparkade mig en stund, sedan slog de våldsamt mot mitt huvud och gav mig elchocker med elbatonger. De drog sedan in mig i en polisbuss. En polis grabbade tag i min kappa och drog bak mina händer på ryggen medan en annan polis trampade med ena foten på mitt huvud, ansikte och nacke. Jag slogs ned. Mina näsa trycktes ned i marken och jag kunde knappt andas. Jag skrek, "Falun Dafa är bra! De gav mig elchocker åter mot huvudet. Jag förlorade medvetandet. När jag vaknade till igen var de i färd med att dra mig ur polisbussen och in i en fängelsecell i en byggnad nära Himmelska Fridens Torg, där flera dussin fängslade Dafa-utövare redan fanns samlade. En del var kvinnor som satt och höll i sina barn. Kvinnorna hade blod i ansiktet. En del var unga och deras armar var skadade. En del var i 80-års åldern, en del var knappast tonåringar. Även under sådana här omständigheter fortsatte de att förklara fakta om förföljelsen till polisen.

Senare fördes vi till ett fångläger där cellerna var väldigt små och vi hade inga filtar. Temperaturen ute var under minus 20 grader. Platsen vi skulle sova på var täckt av is och den kalla vinden fick oss att skaka av kyla. Vi hade inte ätit och sovit på flera dagar. Polisen såg att vi alla hungerstrejkade, de drog ut mig i det iskalla vädret. Detta var första gången jag utsattes för den isande kylan. Marken täcktes av is och det var flera decimeter snö. Det snöade och vinden var mycket kall. Polisen tvingade mig att stå ute en halv dag och sedan släpade de in mig. De fick mig att stå med ryggen mot en vägg. De sparkade mig våldsamt i magtrakten med sina läderboots, efter det hade jag blodig avföring i flera dagar. Såren på min mage kunde tydligt ses flera månader efteråt. Efter det började de med tvångsmatning. De knuffade ned mig på marken, lade ett hårt föremål under min rygg, trampade på min kropp och mina ben, tvingade upp armarna bak på ryggen och använde sedan en metallstång för att bryta upp min mun för att tvångsmata. Efter tvångsmatningen gav de mig elchocker i huvudet, ansiktet och på andra delar av min kropp med elbatonger. Efter all denna tortyr släpade de mig tillbaka till cellen då de såg att de inte kunde tvinga mig att ge upp.

Två dagar senare började en andra runda av t o m ännu brutalare tortyr, då de utsatte utövarna för det iskalla vädret. Genom att erbjuda mutor till några andra kvinnliga fångar, drogmissbrukare, uppviglade polisen dem att dra ut utövarna till en trång och lång passage, täckt av is och snö. Istapparna där var över 30 cm långa och hängde längs med taket. De iskalla vindarna gjorde utövarnas hud blå av kyla. En del kvinnor bland oss var i 70-års åldern, en del var unga flickor. En del flickor hade mens och det syntes utanpå deras kläder men drogmissbrukarna ignorerade det totalt. De tog av oss kläderna, skorna och strumporna och tvingade oss att stå barfota i snön medan vi samtidigt var tvungna att böja på våra ben och kroppar. De piskade oss med läderremmar om vi gjorde minsta tecken till att inte lyda dem. Under våra fötter var isen över cm tjock. Det snöade och den hårda vinden ven. De knuffade en gammal dam i 70-års åldern till kanten av en öppen kloak som var över en meter i diameter. De fortsatts slå och knuffa henne och fick henne nästan att ramla i kloaken.

Efter att ha torterat oss i över två timmar, kunde drogmissbrukarna inte stå ut med kylan själva längre, även om de bar skinnrockar, skor och mössor. Först då lät de oss gå in igen. Efter det började de ge oss elchocker med elbatonger, vilket följdes av tvångsmatning. Under tvångsmatningen tvingade de utövarna att ligga ned, sedan stack de ned en tjock plasttub, ned i magen genom halsen. Utövarnas halsar blödde och de led förskräckligt. Efter ytterligare två timmars tortyr, var vi alla utmattade. Våra kroppar skakade liksom våra käkar. Efter sju eller åtta dagars hungerstrejk, utan sömn och efter omänsklig, svår tortyr, hade jag ingen ork att tala. Min kropp var missformad och mitt hjärta slog våldsamt. Polisen var rädd att bli ansvariga för min död, så de släppte mig.

Jag är en gammal kvinna. För att försvara Dafas dignitet och rentvå Mästaren talade jag från djupet av mitt hjärta. På grund av det torterade de mig brutalt.

Detta är min personliga erfarenhet. Jag berättar för att låta alla goda människor få veta sanningen om denna onda förföljelse.

(Fortsättning följer)

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2003/8/15/39135.html
Kinesisk version: http://minghui.org/mh/articles/2003/8/1/54951.html