Att lära sig uppskatta varje riskorn och varje vattendroppe

På eftermiddagen den 20 juli, hade jag och en annan utövare lite vatten och bröd över från vår lunch. När vi skulle gå in på konferensen, påpekade dörrvakterna att vi inte fick ta med oss mat eller dryck in i konferenssalen, så vi hade inget annat val än att lämna det vid ingången till konferenssalen. Efter konferensen skyndade vi oss dit för att hämta vår mat, men på den platsen hittade vi en skräpkorg. Inuti korgen fanns det en massa tomma flaskor och ovanpå dem låg det tre smörgåspaket och ett stekt ägg. Maten verkade vara i bra skick, men den såg ut att ha slängts och inte bara lagts där tillfälligt. Jag plockade ut de tre smörgåsarna och det stekta ägget och delade det med en annan utövare. Med undantag av några torra grönsaker, luktade köttet och brödet bra.

Jag kommer ihåg en berättelse som en utövare berättat för mig: Under Fa-konferensen i Singapore i augusti 1998, gick några utövare på en restaurang för att äta lunch. Strax innan de var klara med sin lunch och när de tänkte gå därifrån, kom Läraren fram från ett annat bord. Han frågade om alla hade ätit upp och alla svarade att de var färdiga och mätta. Läraren satte sig då ner utan att säga ett ord och han började äta upp maten som var lämnad kvar. Några utövare insåg plötsligt vad som försiggick och åt upp resterna.

Under Fa-konferensen i Washington DC, inträffade några händelser som upprepade gånger fick mig att se in i mig själv. Efter paraden den 21 juli svettades alla och utövare från Washington DC hade förberett massor av källvatten i närheten av området vid kongresshuset så att alla skulle kunna dricka. Det hjälpte för stunden. När jag tillsammans med andra utövare städade området, upptäckte vi att massor av flaskor fortfarande var fulla till hälften eller en fjärdedel.

Vi hoppas att varje utövare "vårdar en hög strävan och är noga med småsaker" (Ett helgon, Det essentiella för flitiga framsteg). Tänk på att uppskatta varje riskorn och varje vattendroppe.