Jag ha funnit att en av anledningarna till detta är att de som gör “arbetet” ibland har mycket lite tolerans för dem som inte gör det. I själva verket skapar detta bemötande stora hinder för ”en kropp”, inte endast den aktuella uppgiften. Personligen finner jag att det som sker är att en grupp har föreställningar om att vara upptagna, är upprätta, istället för att tänka som en utövare med enorm medkänsla.
Om jag var en överordnad eller en ledare på ett arbete och några inte gjorde sitt jobb, skulle det verkligt vänliga vara att att tala med den personen om jobbet och ta reda på vad som pågår och vad som hindrar dem att göra det. Vanligt är att man dömer personen och kallar dem för lata, dumma och slöfockar.
Vi borde fråga, “vad skulle hjälpa andra utövare att komma fram mer?" Har vi suttit ner och frågat dem vad det skulle vara? Om vi tänker att andra ska vara si eller så, vad skapar det i andra dimensioner? Brist på tillit till varandra. När en dömer en annan börjar splittring uppstå.
Jag själv har varit starkt dömande och intolerant mot många utövare. Jag vet att det nu är upp till mig att inte vara så här även om andra är det. Det är svårt att göra någonting med andra överhuvudtaget när dömande tankar finns i överflöd. Så min lösning var att inte göra någonting förutom på egen hand, vilket naturligtvis framkallade sina egna problem att hantera
Jag hoppas att dessa saker kommer att ändras i framtiden och att ”en kropp” kommer att bli det som namnet anger. För mig är det en pågående process.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...