Den stora rättegången (del ett)

[Domarna kommer fram. Bakom dem finns stolar med plakat som anger namnet på varje domare]

Exekutionsbetjänten – Får jag be att alla ställer sig upp för den Internationella Brottsdomstolens medlemmar – domaren vid den internationella krigsförbrytartribunalen mot Rwanda, domaren vid rättegången mot Pinochet och domaren vid Haagtribunalen mot Milosevic. Var vänliga slå er ner. Rättegångsförhandlingarna fortsätter nu.

Domaren – I fallet Kinas folk kontra Jiang Zemin så har Kinas folk anklagat den kinesiske diktatorn Jiang Zemin för, utöver andra anklagelser, att ha skapat en komplott med syfte att tillintetgöra den andliga utövningen Falun Dafa; för tortyr, maktmissbruk, folkmord och brott mot mänskligheten. Åklagare, gör er redo för ert öppningsanförande.

Åklagaren – Mina damer och herrar, ärade jurymedlemmar, pressrepresentanter. Jag står här idag å 100 miljoner kinesiska Dafa-utövares, deras familjers, affärspartners, skolkamraters, vänners och grannars vägnar och även å deras medutövares vägnar som befinner sig utomlands. Vi är här för att påbörja en av de viktigaste brottsprocesserna under det tjugonde århundradet.

Detta ärendes omfattning och vidd är omfattande – det spänner över hela Kina och alla andra länder och inbegriper även den skada det tillfogat miljoner människor. Detta är även en fråga om en personlig vendetta, en mans förvridna försök att på egen hand utplåna en fridsam andlig kultiveringsutövning genom sitt maktmissbruk. Någon som har övertagit statsmekanismen.

Låt oss för ett ögonblick tänka på, mina damer och herrar, vad som menas med att “utplåna” en andlig utövning som inte har några platser för tillbedjan eller dyrkan, inga formella inrättningar, ingen skattkista, ingen medlemsförteckning – bara miljoner människor i alla åldrar och från alla yrkeskategorier som studerar läran och som utövar några enkla övningar i parkerna. För att kunna tillintetgöra Falun Gong måste han bokstavligen talat förändra sinnena hos dem som tror på det och med våld rycka upp deras innersta tro med roten. Misslyckas han med detta måste han göra slut på utövarnas fysiska liv.

Som ni kommer att upptäcka från denna rättegång, damer och herrar, så har Jiangs metod att ta sig an detta varit lika beräknande och systematisk som brutal. Den 10 juni 1999 etablerade han det som kom att kallas för ”610-byrån”, en organisation som han gav makt till att sätta sig över Kinas grundlag och alla dess lagar och förordningar. Denna organisation, känd som 610-systemet, är ett system som sträcker sig hela vägen ner från den innersta kärnan i den kinesiska maktstrukturen till den minsta by. Detta system specialiserade sig på att förfölja Falun Gong och genomföra statsterrorns taktik. Ni kan även kalla det för Kinas ”Gestapo”.

Angående hur att handskas med Falun Gong-utövare så gav Jiang Zemin order till sitt Gestapo att införa en treuddig taktik: ”Smutskasta deras rykte, tillintetgör dem ekonomiskt och förinta dem fysiskt”.

Det är ingen lätt sak att förstöra människors rykten. Naturligtvis underlättar det när Jiang, eftersom han är diktator, kontrollerar media, säkerhets- och polisapparaten liksom det rättsliga systemet. Detta betyder att man får journalister till att sju dagar i veckan hitta på historier och smutskasta utövningen och allting som associeras med den i tidningar och via radio och TV. Detta betyder att man får utövare att framstå som brottslingar och till och med som mördare. Detta betyder att man kastar in dem på mentalsjukhus för att brännmärka dem som mentalt sjuka och vansinniga. Detta betyder all slags diskriminering.

Hyresvärdar vågar inte hyra ut sina lägenheter till utövares familjer längre. Vännerna försvinner då de är rädda för att få ”problem” eller för att bli vanärade. Äkta män tar ut skilsmässa från sina fruar på grund av pressen.

Frågan om att driva människor till ruinens brant är inte så komplicerad i en totalitär stat där löner och pensioner är i händerna på partiets tjänstemän, men resultatet är inte desto mindre förödande. Utövare avskedas från sina arbeten och skolelever regleras från sina skolor för att de står fast vid sin tro. Andra görs hemlösa då polisen väntar på dem på deras arbetsplatser eller vid deras bostäder. De har ingenstans att gå, inget att äta och inget att ha på sig i den bitande kylan. För att göra det ännu värre tvingas familjer ibland betala tusentals kronor till arbetsläger och hjärntvättscenter för ”kost och logi”.

Vad gäller frasen att ”förinta dem fysiskt” så har 610-byrån verkligen tagit denna order till sitt hjärta. Fler än 750 utövare har bekräftats blivit dödade på grund av denna förföljelse och den verkliga dödssiffran tros ligga närmare 1600. Det skamlösa användandet av våld kommer uppifrån – Jiang skickade personligen order om att ”Falun Gong-utövares död på grund av misshandel är ingenting och skall räknas som självmord och kroppen skall omedelbart kremeras utan undersökning eller identifiering”. Föreställ er den förtvivlan och ilska som en familj känner som ingenting känner till om vad som har hänt deras kära och som bokstavligen talat inte har någonstans att vända sig. Det är obegripligt, omoraliskt och den värsta form av handlande från myndigheternas sida att bara hävda att de inte har dödat en enda utövare – att det förmodligen bara handlar om självmord eller dödsfall på grund av naturliga orsaker.

Ibland kan döden nästan vara en befriare om alternativet är oupphörlig tortyr och pina. Polisvakter bränner utövares kroppar med elektriska batonger så det luktar bränt kött, bränner deras munnar, könsorgan, slår in metallspikar under naglarna, slår med träpåkar som är fulla med spikar, slår med metallrör, förnedrar dem sexuellt och våldtar dem … listan kan göras lång.

Som ni kommer att se, damer och herrar, så handlar detta ärende om en landsomfattande terrorkampanj; en systematisk och brutal ansträngning att bryta ner goda människors vilja, människor som söker efter att vara dygdiga, människor som tror på Sanning, Medkänsla och Tålamod.

Detta är ett fall som handlar om en mans intriger och ränker, en man som har missbrukat sin maktbefogenhet att vara ledare för landet, som har våldfört sig på det egna landets lagar, som har trampat på rättigheterna som så tydligt står nerskrivna i Folkrepublikens Kinas grundlag, en man som har använt sin position av att vara ledare för militären till att tvinga en ovillig regering, ett ovilligt parti, och ett ovilligt folk till att delta i ett av de värsta brotten under 1900- och 2000-talet. Det är ett fall som handlar om påtvingad hjärntvätt, om användandet av personlighetsförändrande droger, om användandet av tortyrredskap för att kontrollera människors sinnen. Det handlar om nedbrytandet av ett samhälles medborgerliga och moraliska aspekter och att bryta sönder familje- och vänskapsband och arbetskamratskap. Detta är ett fall som handlar om Jiang Zemins orättfärdighet, grymhet och avundsjuka och om en förföljelse av aldrig tidigare skådat slag som planlagts, skapats och genomförts av honom själv.

Detta rättsfall handlar också om alla Falun Gong-utövares anda och mod och speciellt de i Kina som vägrar ge upp sin andliga tro trots det fruktansvärda pris de vet de kommer att få betala – förlust av sin frihet och av sin värdighet, en smärtsam och outhärdlig tortyr och i många fall, döden.

I Kinas folk kontra Jiang, har den tilltalade Jiang formellt anklagats för att ha våldfört sig på ett civiliserat lands mest heliga normer, lagar, seder och bruk. Bevisen är verkligen omfattande och innefattar de många vittnesmålen från Jiangregimens många offer, de skrivna förklaringarna under ed från andra offer i Kina, USA, Europa och Asien och sådana påtagliga bevis som modeller och bilder av tortyrredskap som används i fångläger, arbetsläger och på mentalsjukhus.

Det är inte ofta vi finner oss själva stå i skuggan av verklig ondska förkroppsligad i en varelse. Det är ännu mer sällan som en sådan man ställs inför rätta av ett helt lands befolkning. Den tilltalade anklagas av Kinas folk för brott av sådan storleksordning att de ger anledning till eftertanke när vi försöker förstå hur sådana saker kan hända. Hur kan en enda man, med hjälp av kanske två eller tre sammansvurna, klara av att missbruka sin makt som statsöverhuvud till att våldföra sig på Kinas grundlag, strafflag, civilrätt, andra länders lagar, moral och allmänhetens bästa? Kanske har det att göra med att det är ett kommunistiskt system, att det är en diktatur som har använt sig av tankeförtryck som ett sätt att behålla makten på. Kanske har det att göra med dess propagandasystem, med ekonomiskt och socialt inflytande och den terror som har kontrollerat ett lands invånare genom en helt och hållen genomträngande rädsla, ett folk som har levt under tyrannits förtryck så länge så de tror att det är normalt.

De kanske också sedan länge har gett upp försöket att försvara dygd och vad som är rätt och riktigt. Naturligtvis kan vi bara börja besvara sådana frågor idag, men i sökandet efter svaren i detta historiska rättsfall så tror jag att det kommer att föra med sig lite visdom, en förståelse för principerna och för Falun Dafas utövare och naturligtvis, en fällande dom för den tilltalade.

Domarna – Herr försvarsadvokat, ni kan nu börja ert öppningsanförande.

Försvarsadvokaten – Försvaret avstår från att hålla något öppningsanförande herr Ordförande, men förbehåller sig rätten anföra ett sådant när åklagarsidan tar en paus.

Domarna – Åklagare, ni kan nu kalla in ert första vittne.

[#1 - Jiangs personliga vendetta – Förföljelsen är illegal och strider mot författningen]

Åklagaren – Vi kallar nu in General Zhao Zhonghua till vittnesbåset.

Exekutionsbetjänten – Lovar ni att säga sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen?

Zhao Zhonghua – Ja, jag lovar och försäkrar, på heder och samvete, att jag skall säga hela sanningen.

Åklagaren – God dag General Zhao. Kan ni berätta för oss vilken ställning ni hade i Kina omedelbart innan förföljelsen började av Falun Gong?

Zhao Zhonghua – Man kan säga att jag var på ministernivå och jag hade också befattningar inom det kinesiska kommunistpartiet och i militären.

Åklagaren – Vad skulle du säga var den allmänna attityden hos den kinesiska regeringen gentemot Falun Gong innan förföljelsen började?

Zhao Zhonghua – Först så stödde regeringen utövningen av Falun Gong. Den har en klar och tydlig moralisk och hälsoförbättrande effekt och har även psykologiska förtjänster. De mest framstående männen i Kina stödde utövningen. Vid den tidpunkten var det inte bara allmänheten som lärde sig Falun Gong utan även sju av politbyråns medlemmar läste Zhuan Falun och många av deras släktingar och vänner utövade också. Många tjänstemän med höga befattningar inom kommunistpartiet, regeringen och militären var antingen med på Li Hongzhis föreläsningar eller blev Falun Gong-utövare på andra sätt.

Åklagaren – Ursäkta mig, får jag fråga, vem är Li Hongzhi?

Zhao Zhonghua – Han är Falun Dafas grundare.

Åklagaren – Tack. Var snäll och fortsätt.

Zhao Zhonghua – Även jag stödde utövningen. Utövningen gjorde mig lugnare och lite mer stabil, men att sitta i dubbellotus var en aning svårt för mig! Den Nationella Qigongkommissionen gav Falun Gong olika priser och reportagen om den i tidningar, TV och radio var positiva.

Åklagaren – Vad hände den 25 april 1999?

Zhao Zhonghua – På eftermiddagen den 25 april fick jag ett telefonsamtal om att tusentals Falun Gong-utövare befann sig utanför Zhongnanhai – regeringens inhägnade område. När jag körde dit så måste jag säga att det var verkligen en syn att skåda. Tiotusen människor som med en sådan värdighet fridfullt satt eller stod upp, men inte så disciplinerat som i det militäriska. Jag tror aldrig jag sett något liknande. Dessa människor såg till så att de inte störde trafiken eller fotgängare och när de gått så fanns det inte det minsta skräp kvar. Jag vet att den internationella pressen rapporterade om sammankomsten på ett mycket fördelaktigt sätt.

Åklagaren – Vad handlade allt detta om? Varför befann sig dessa människor där?

Zhao Zhonghua – Jag tror det började med att några Falun Gong-utövare från Tianjin olagligt hade arresterats efter att ha använt sig av sin grundlagsenliga rätt att vädja, så andra utövare hade begett sig till Zhongnanhai för att fridfullt vädja om deras frisläppande. Det låter vettigt – huvudkontoret för vädjanden ligger på en av Zhongnanhais sidor och det är dit som invånare ska bege sig när de har ett problem med de styrande som inte kan lösas på lokal nivå. Den kvällen åkte premiärminister Zhu Rongji dit och talade med några av gruppens representanter. Det var mycket lugnt och deras krav var rimliga, så det var möjligt för Zhu att komma överens med dem och hela saken kunde ha lösts precis där och då.

Åklagaren – Så varför gjordes inte det? Vad hände som förändrade saker och ting?

Zhao Zhonghua – Personligen så tror jag att Jiang var avundsjuk på att Zhu klarade av att handskas med det hela på ett så bra sätt. Vem vet vad som försiggick i Jiangs lilla småsinta hjärna vid den tidpunkten?

Försvarsadvokaten – Protest!

Domaren – Bifalles.

Zhao Zhonghua – Några säger att Jiang kände sig hotad av att Falun Gong-utövarna kunde samla sig i sådana stora mängder. När allt kommer omkring så är han känd för att vara otroligt osäker. Några säger att han också var avundsjuk på Li Hongzhi på grund av utövarnas uppenbara tillit till Falun Gong och Li Hongzhi.

Försvarsadvokaten – Tas bort ur protokollet! Spekulation.

Åklagaren – Försök att påvisa motiv borde tillåtas, herr Ordförande.

Domaren – Begäran om borttagning ur protokollet avslås. Åklagarsidan kan fortsätta.

Åklagaren – General Zhao, var vänlig och fortsätt med att berätta vad du såg den 25 april 1999.

Zhao Zhonghua – En grupp topptjänstemän kallades den kvällen till ett möte med Jiang och det var då han delade med sig till oss sin önskan att fullständigt utrota, att fullständigt utplåna Falun Gong. Men på grund av det dåraktiga med den här idén så fick han i början inte mycket stöd från partiets ledning och han fick också motstånd från dem som var mer ärliga inom partiet. På kvällen den 25 april 1999 så försökte förresten premiärminister Zhu övertala Jiang på politbyråns brådskande möte, som Jiang var värd för, att ”låta dem (Falun Gong-utövarna) utöva”, men han blev kritiserad av Jiang inför alla och tystnade.

Jiang blev mycket arg och beslöt sig för att ta efter vad ordförande Mao hade gjort när han befallde att Kulturrevolutionen skulle börja – han skrev personliga brev till högt uppsatta tjänstemän inom politbyrån och till andra högt uppsatta tjänstemän och tvingade dem att vidarebefordra brevet till tjänstemän på en viss grad inom kommunistpartiet, från toppen till botten.

Så Jiang gick vidare och fick chefen för 610-byrån, Luo Gan, att arrestera många utövare mellan den 25 april och 20 juli 1999, under förhållanden som var helt i strid med statsförfattningen och lagarna. Det var inte förrän i oktober det året som Jiang Zemin åkte till Frankrike och för första gången personligen öppet förtalade Falun Gong under en intervju med den franska tidningen ”Figaro” och kallade Falun Gong för en ”ond sekt”. Det var bara så löjligt! Senare i oktober fick Jiang Zemin People’s Daily, den statsägda tidningen i Kina, till att beskriva Falun Gong som en sekt. Ni vet, det var ett rätt smart drag av en som vanligtvis inte är så kompetent. Han visste att en sådan stämpel är svår att bli av med. Så, flera månader efter att han redan olagligt hade arresterat utövare tvingade han folkkongressen till att retroaktivt legitimera arresteringarna genom att få dem att anta en ”antisekt-lag”.

Åklagaren – Jag är inte säker på att jag förstår. Ni säger att Jiang var den som påbörjade förföljelsen, sedan började han kalla Falun Gong för en sekt och sedan fick han en antisekt-lag antagen som ett sätt att rättfärdiga sina handlingar?

Zhao Zhonghua - Ja. Ni vet, det är som det där skämtet där någon är på en skjutbana och skjuter med sitt gevär mot en måltavla, sedan springer han fram till tavlan och ritar cirklarna omkring hans skotthål för att visa att han träffade mitt i prick. Jiang visste redan från början att det var olagligt att förfölja Falun Gong och i strid med grundlagen. Jiang visste också att han aldrig kunde få igenom en lag som bannlyste Falun Gong och inte heller kunde han övertyga folk om att Falun Gong var någonting dåligt, så han gjorde då vad som var näst bäst. Han fick en antisekt-lag antagen som var vag och som inte hade några parametrar och som inte heller förklarade vad som menas med sekt. Oavsett vad, vi vet alla att Falun Gong inte är någon sekt. De flesta regeringstjänstemän ville inte delta i förföljelsen men få kände sig fria nog att kunna tala öppet. Jag försökte föreslå att vi återigen skulle ta kampanjen under övervägande, men jag sattes då i husarrest. Men det fanns många högt rankade tjänstemän som i det tysta på många sätt försökte förändra situationen till det bättre.

Åklagaren – Människor som kommer från fria länder kanske frågar sig: ”Eftersom detta bara är någonting som Jiang personligen vill få igenom och som är fel, varför motsätter sig då inte hela regeringen och statsmaskineriet detta? Varför går de systematiskt vidare med det hela och genomför det?”

Zhao Zhonghua – Det handlar egentligen om makt. Sanningen är den att den kinesiska regeringen aldrig haft en stabil, förnuftig och bestående politik. Alla dess förfaringssätt är nära länkat med den personliga viljan hos den som har den högsta makten. Inom det kinesiska kommunistpartiets styre har det alltid hetat ”Makten kommer från en gevärspipa”. Jiang Zemin använde sig av denna sjuka som har skadat det kinesiska samhället under så många årtionden och gav det fritt spelrum för att uppnå sitt mål.

Den kinesiska regeringens ledande princip antas vara ”att tjäna folket”. Men naturligtvis tjänar Jiang bara sig själv genom att använda sig av sitt enorma parti och av den administrativa och militära makten för att i själva verket ta över den kinesiska regeringen. I en situation där ingen vågar säga nej, när en diktator som har den militära makten hänsynslöst kan våldta folkets vilja och våldföra sig på lagen så vet jag inte om jag skulle kunna kalla det för en ”nationell politik”. Det är antagligen riktigare att bara säga att förföljelsen mot Falun Gong var ”en diktators individuella vilja”.

Åklagaren – Tack så mycket General Zhou. Jag har inga fler frågor att ställa.

Försvarsadvokaten – Jag har inga frågor att ställa till detta vittne.