Ett barns ord om medkänsla

Min son är nästan åtta år. Han tycker mycket om att spela spel och spenderar därmed väldigt lite tid till att lära sig kinesiska. Av denna orsak avsätter jag tid varje dag för att studera Fa med honom. Han har en begränsad förståelse av de djupa principerna i Dafa-böckerna, men försöker höja sin förståelse.

En dag frågade han mig, "Vad menas med medkänsla?" Jag funderade en stund och svarade, "Du känner till uttrycket 'Mamma är kärleksfull och pappa är sträng' eller hur? Kärleksfull liknar medkänsla, men är inte riktigt samma sak. T ex, när du gjort något fel, reagerar mamma likadant som pappa?"

Han svarade, "Pappa ger mig alltid en sträng blick och skäller ut mig. Ibland slår han mig också! Men du är inte som han. Du ler alltid och talar vänligt med mig. När jag gör något fel, är det egentligen inte för att jag inte vet om att det är fel. Jag kan bara inte hjälpa det. Jag älskar mamma mer." Sedan gjorde han en paus och sa, "Betyder medkänsla att om en annan person gör fel, ska man fortfarande behandla honom vänligt utan att kritisera och gräla?"

Min sons ord fick mig omedelbart att inse något. När jag hörde talas om att en medutövare hade åkt in till ett sjukhus, tänkte jag, "Uppför han sig som en Dafa-utövare? Oavsett hur enorm sjukdomskänslan är bör vi motarbeta det! Om han var i Kina skulle han kanske blivit hjärntvättad och t o m gett upp kultivering!" Även om jag förstår att vi kultiverar som en kropp och att vi bör hjälpa varandra när det behövs genom att sända upprätta tankar, önskade jag ändå i mitt hjärta att han inte hade gjort det. Nu påminde min son mig om att utövare kanske har olika förståelser av Fa och att min förståelse av den här frågan har varit fel.

Vad bör vi göra när en medutövare gör ett misstag? De gamla krafterna besvarar det genom att ta steget att eliminera dig när du gör ett misstag. När de ser ett fasthållande i dig skäller de ut dig, eller straffar dig fysiskt. Om de anser att du inte längre är kvalificerad för att vara en Dafa-lärjunge, försöker de t o m fördärva dig. Angående denna fråga relaterar jag till en berättelse om hur Lu Dongbin (en av de åtta gudomliga Taoisterna) gav upp en människa så fort han fann ett litet fel, fastän han en gång hade gett ett löfte om att rädda alla varelser. I kontrast till detta är vår barmhärtiga och storslagna Lärare helt olik de andra upplysta varelserna i historien som kom för att rädda människor. Läraren fortsätter att lära oss Fa, tålmodigt ger han oss vägledning vid upprepade tillfällen. Läraren kritiserar oss aldrig när vi gör något misstag. Snarare uppmuntrar han oss på ett positivt sätt att vi ska förbättra oss. Vid eftertanken, insåg jag att jag hade kritiserat den andre utövaren på samma sätt som de gamla krafterna skulle gjort.

Oavsett om medutövarna gör väl eller inte, oavsett om vanliga människor har ett medkännande hjärta eller inte, oavsett om människor är för ignoranta i att förstå Fa eller inte, eller oavsett om den sociala omgivningen stödjer oss eller inte, bör vi ändå behandla andra med medkänsla i alla situationer. Dett bör vara uppförandet hos en kultiverare. Att eliminera de hopplöst illvilliga varelserna i andra rum är givetvis medkänsla och en barmhärtig handling mot alla varelser. Men denna princip är emellertid för hög för en åtta-årig pojke att förstå. Han kan fortfarande inte förstå det ur ett dialektiskt perspektiv. Jag lämnar ämnet nu och pratar med honom om det en annan gång.