I kväll lyser stjärnorna

Det omfattande elavbrottet i New York - Människor hjälpte varandra, vilket rapporterades på www.epochtimes.com. Där finns även en rörande dialog. En sexårig flicka frågar sin far, "Varför kan vi se så många stjärnor på himlen i kväll i New York?" Hennes far svarade, "Det är ingenting ovanligt. Stjärnorna finns alltid där. Belysningen i New York är så stark att vi inte ser dem i vanliga fall."

När jag läste den här dialogen, väckte den en del av mitt minne som hade varit overksam sedan mycket länge tillbaka. Bilder från min barndom, när jag njöt av svala sommarnätter, blixtrade förbi som på film. Trots att tjugo eller trettio år hade gått, var minnena fortfarande djupt ingraverade i mitt sinne.

För tjugo eller trettio år sedan, ägde väldigt få familjer i Kina TV, kylskåp eller telefon. På sommarkvällarna bar alla våra grannar ut sina bambusängar och stolar på utsidan av sina hus. När de var klara med hushållsarbetet och tog en paus, var himlen full av stjärnor. Det var den bästa tiden på dagen. Alla slappnade av under himlavalvet. De berättade och diskuterade forntida och moderna historier, såsom den om gudinnan på månen som sprang mot månen, det sötdoftande osmanthusträdet, jadekaninen som gav medicin till månen, de åttioen prövningarna som munken Tang ställdes inför när han begav sig till Västra paradiset för att hämta Buddhas skrifter, persikoträden och frukterna i Kejsarinnan fruktträdgård som blommade och bar frukt vart tretusende år, Zhu Bajie, den före detta Marskalk Tianpeng, som förvisades till jorden, apkungen Sun Wukongs sjuttiotvå förändringar, den barmhärtiga Bodhisattva Guanyin, Sakyamuni Buddhas kraft, det årliga mötet mellan Cowboy och Vega och så vidare. Jag var liten och de lade mig på bambusängen, där jag låg och tittade på den djupa och avlägsna stjärnklara himlen och drömde att jag skulle bli en odödlig, som for omkring mellan strålande stjärnor och att jag fick delta på Kejsarinnan Wangmus persikoceremoni.

Nu har enplanshus ersatts av flervåningshus. Nästan varje stadsbo har en TV, luftkonditionering och fläktar i sitt hem. Att gå utomhus för att njuta av svalkan en sommarkväll, är endast ett minne blott. Stressade livsmönster gör att vi inte tar oss tid att betrakta naturen och vi hämtar inte inspiration från den. Ju mer vi njuter av och uppskattar den bekvämlighet som vetenskap och teknik erbjuder, desto mer beroende blir vi av den.

Ett bra exempel på hur beroende vi är och vilken tillit vi har till teknik och uppfinningar, är det omfattande elavbrottet som inträffade i New York och i andra områden för inte så länge sedan. Vad skulle hända om ett sådant elavbrott skulle fortsätta under en längre period? Ett annat exempel är vårt beroende av datorer och datorviruset som spreds över hela världen nyligen.

Människans obetydlighet och oförmåga avslöjas fullständigt så snart en sådan katastrof inträffar. Det verkar som om vetenskap och teknik alltid tär på roten till den mänskliga naturen. Det vi vinner framstår som mindre än det vi förlorar.

Vi kan inte gå tillbaka till våra gamla liv, men det som sker idag är inte alls tillfälligheter. I vår moderna nutid utgörs den grundläggande nyckeln till hur vi kan lösa våra problem, av hur vi kan återfinna våra sanna jag och komma tillbaka till naturen. Under den sittande övningen i Falun Gong, som nyligen har blivit populär i USA och i andra länder, dras uppmärksamheten till den egna kroppen och det egna hjärtat. Falun Gong-utövare över hela världen, som strävar efter att återvända till sina sanna jag, sänder ett budskap till människor om att de kan få en möjlighet att se stjärnornas strålande ljus än en gång.