Igår var jag och hälsade på min farmor som är 85 år. Hon har svårt att gå på egen hand och måste ta stöd av sin rullator. När jag var på väg att gå ville hon som vanligt ge mig lite fickpengar. Även om jag själv redan var pappa, så ville jag inte göra henne besviken. Eftersom hon vill behandla mig som ett barn så låter jag henne göra det.
Jag stod kvar och väntade medan hon, med hjälp av rullatorn, långsamt gick bort och hämtade sin plånbok. Medan hon sakta, steg för steg gick bort sa hon plötsligt något till mig. I början hörde jag inte vad hon sa, men sedan hörde jag: "Jag håller på att träna. Man måste träna, annars kan man inte nå perfektion."
Den här lilla upplevelsen kanske inte låter så märkvärdig i era öron, men den väckte mig på en gång.
Översatt från: http://www.yuanming.net/articles/200310/25443.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...