Förfärlig tortyr i kinesiskt fångläger: Kinder, tunga och näshålan punkteras med nålar

Jag är en Dafa-utövare som började utöva Falun Gong 1998. Morgonen den 14 mars 2002 åkte jag till en affär i staden Songyuan i Jilinprovinsen för att söka efter en medutövare. På grund av att medutövaren hade arresterats och hans sökare (pager) hade tagits av polisen, greps jag i affären. Jag sa: ”Jag är en god människa. Varför för ni iväg mig?” Han sa: ”Ni är precis den som jag velat arrestera.” Han tryckte sedan en pistol mot min rygg och förde ut mig. Därefter kom fyra poliser ut från en taxi och tryckte in mig i en svart bil. Förutom andra saker tog de min mobiltelefon, sökare, flera hundra yuan i kontanter, min telefonbok, min Falun Dafa-bok och mitt körkort.

De förde mig till tredje våningen i polisstationen och tog mitt bälte och mina skor. Jag svarade inte när de ställde frågor. De misshandlade mig och min näsa började blöda. Jag frågade varför de arresterade mig och klargjorde sanningen om Falun Dafa för honom. Polisen blev helt plötslig fientlig. Sedan kom flera poliser in, de handfängslade mina händer bakom min rygg och förde mig till ett annat rum. De använde bojor för att låsa min händer bakom min rygg och hängde upp mig i händerna, vilket kallas ”hänger upp honom högt”. Denna tortyr var oerhört smärtsam. Jag förlorade medvetandet. De tog inte ner mig förrän jag hängt där i över tre timmar (det är vad de berättade för mig, jag visste inte hur länge jag hängt. Så fort jag återfått medvetandet bad de mig att erkänna. Jag sa ingenting. Sedan band de fast mig i en ”Tigerbänk” [en liten järnbänk som är omkring 20 cm hög] och misshandlade mig, slog mig på mina vader, ben, händer, huvud och fötter med pinnar. Mina vader var så svullna att de var lika tjocka som mina ben. De täckte också över mitt huvud med en plastsäck och band fast den för att hotade att kväva mig. De öppnade den inte förrän tills jag nästan kvävts till döds. Så fort jag återfått min andningen, band de fast den igen. De slog också mina fingrar med två träpinnar. Jag hade så mycket smärta att jag skakade hejdlöst. Efter att de tröttnat på att misshandla mig gick de ut för att ta en terast. När de kom tillbaka fortsatte de att misshandla mig. Så här fortsatte det från morgon till kväll. När de insåg att jag var orubblig och inte gav med mig, slutade de att misshandla mig och skickade mig till fånglägret. De fick bära mig. Jag kunde då inte gå själv på grund av tortyren.

Eftersom jag inte lämnade den information som de vill ha, skickade de mig till den mest förfärliga cellbyggnaden och sa till chefen att de måste lyckas att få mig att “erkänna”. Efter frukost nästa morgon, sa chefen för cellbyggnaden till interner att tortera mig. Internerna tog av alla mina kläder och misshandlade mig. Jag misshandlades tills jag flera gånger förlorade andningen och musklerna på mitt ben skadades. När jag fortfarande inte sa någonting, använde de en cigarettändare för att bränna mitt hår och pubishår och de slog mig på testiklarna. De brände mitt ansikte och händer med en cigarett och stack vid ett tillfälle in tandpetare in i mina finger- och tånaglar. Efter det frågade de om jag tänkte ”erkänna” eller inte. Jag skakade mitt huvud i ett nej. Jag hade då ingen styrka att kunna att tala. De blev till och med ännu argare. Så de stack in en väldigt lång nål genom min kind och genom min tunga. Sedan drog de ut den och stack in den igen, vilket gjorde att båda mina kinder blev blodiga och variga. Efter det stack de in nålen genom mitt näshål och lyfte upp den. Jag kallade på Mästaren högt under lidandet. De slutade på en gång.

Jag förstod att jag inte skulle genomlida det passivt. Det var inte en plats där Dafa-utövare borde stanna. Jag hungerstrejkade i protest. De band fast mig i en ”Död-mans-bädd” med mina fyra lemmar utsträckta och bundna i fyra riktningar med handfängsel och bojor [utövaren placeras på en iskall metallsäng och kan inte röra sig över huvud taget. Inte heller tillåts han gå upp för att äta, dricka eller gå till toaletten. Denna tortyr kan vara från flera timmar till ett dussin dygn. Denna metod orsakar allvarliga skador, både mentalt och fysiskt]. Jag var fastbunden i detta läge under elva dagar i sträck. Under tredje dagen på min hungerstrejk, stack de in en magslang i min mun för att tvångsmata mig och mata mig med stora mängder salt. Då var jag redan paralyserad och alltför svag för att kunna prata. Jag hade bara en tanke kvar i mitt sinne: ”Jag är kapabel att lämna det här stället. De måste frisläppa mig.” På elfte dagen av hungerstrejken, kom direktören för polisavdelningen och anställda från åklagarens kontor, för att träffa mig (för att de inte vill döma mig till arbetsläger, utan fängelse och de sa att jag var en ”ledare”, så mitt fall förflyttades till åklagaren). Fängelseläkaren sa att jag var nära döden. De bestämde att frisläppa mig och informera den lokala polisstationen att ta mig tillbaka.

Flera dagar efter jag kommit hem, blev jag medvetslös. Genom mina familjs ansträngningar och utgifter på över 2000 yuan, lyckades jag undkomma döden och återhämtade mig. Poliserna kom varje dag till mig och lejde också flera personer för att bevaka mig. Jag visste att de ville föra iväg mig igen så fort jag återhämtat mig lite. För att inte igem behöva gå igenom den grymma tortyren, lämnade jag den natten hemmet. Jag är fortfarande utblottad och hemlös, men kan undgå att bli olagligt arresterad hemma.

Jiangs regim torterar brutalt Dafa-utövare. De metoder de använder är mer ondskefulla än vad som någonsin beskådats i historien och kan inte accepteras av det moderna samhället. Vad jag emellertid har gått igenom är bara ett exempel på de många orättfärdiga handlingar som många utstår.

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2003/11/22/42479.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/11/10/60346.html