Lärare Li skriver i "Omskapande av mänskligheten":
"Alla sorters samhällsproblem och faror dyker upp i världen från alla håll, mänskligheten vet ej att söka orsakerna i sin ursprungliga natur. De kan inte se att det hemska mänskliga hjärtat efter moralens försämring är den giftiga roten till samhällsproblemen, men de är så dåraktiga att de hela tiden söker utvägar i samhällsförhållandena. På så sätt kommer människorna aldrig att inse att de innesluter sig själva genom att skapa alla dessa så kallade utvägar. På grund av detta blir det än mer omöjligt att finna en utväg och de efterföljande nya problemen kommer att bli ännu värre. På så sätt hittades med stor svårighet ett litet utrymme, nästa policy används, det lilla utrymmet som är kvar innestängs igen. Detta upprepas om och om igen, tills mättnad uppnås, det finns ingen utväg alls, och ingen sanning som ligger bortom det inneslutna utrymmet kan ses."
Ibland försöker vi undvika problem i vår kultivering. Vi försöker ofta att ta en omväg istället för att möta ett problem direkt och lösa det. På detta sätt så utökar vi omedvetet våra fasthållanden och tror därför att prövningar och tillbakagångar är ”naturliga”. När saker blir utmanande, säger vi till oss själva att vi borde släppa det. Det är korrekt att vi borde släppa våra fasthållanden och att släppa någonting är en indikation på förbättring i kultivering. Vi undviker emellertid ibland ansvar när vi säger att vi släpper saker, vilket är en negativ reaktion och en indikation på dålig upplysningsförmåga i kultiveringen.
Ovanstående har jag upplysts till i min kultivering och jag tar upp det här med förhoppningen att det kan gagna även andra utövare.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.