Gyllene Buddha – Med Mästarens kommentar

Kommentar från Mästaren:

Jag föreslår att alla Dafa-lärjungar läser denna artikel.

Li Hongzhi

1 november 2003

---

För några dagar sedan läste jag en medutövares artikel, ”Vårda kultiveringen i perioden av Fa-upprätande med ett fullständigt rent hjärta” (Treat Fa-Rectification Period Cultivation with the Cleanest and Purest Mind), vilken innehöll en berättelse som diskuterar ”renheten i deras längtan att kultivera”.

Berättelsen är som följer:
En slaktare träffade två personer som kultiverade Buddhas lära. De sa att de var på väg till väst för att träffa Buddha. De försökte övertyga slaktaren att följa med dem. Slaktaren sa, ”Jag är för smutsig, jag är inte värdig, men snälla, ta mitt uppriktiga hjärta med er.” (Detta visade att även om hans arbete inte var bra, så hade han fortfarande ett uppriktigt hjärta som respekterade och längtade efter Buddha.) Så slaktaren tog ut sitt hjärta och gav det till kultiverarna. (Detta visade att slaktaren inte hade reservationer eller tveksamheter angående sin respekt för eller längtan till Buddha.) De två personerna som kultiverade Buddha tog med hans hjärta till väst. Då de träffade Buddha pekade Buddha mot en stor gryta som var fylld med kokande vatten. Buddha frågade dem om de vågade hoppa i. Båda kände stor tveksamhet så de tänkte, ”Det kanske vore bäst att kasta i hjärtat vi tog med och se vad som händer? (Detta visade att dessa två kultiverare inte hade fullständig tillit till Buddhas ord, utan fortfarande värderade dem utifrån ett mänskligt hjärta.) Så de kastade slaktarens hjärta i grytan, som då blev en gyllene Buddha. (En återspegling av den personens innersta väsens rike.) När de såg detta hoppade de båda omedelbart ner i grytan. (Detta visade att dessa personer hade mycket dålig upplysningsförmåga och hade fastnat i mentaliteten av ”att se är att tro.” De gjorde endast det Buddha sa åt dem att göra om de såg vad de skulle uppnå.) Detta ledde till att de blev två stycken friterade bröd, återspeglingen av deras innersta väsens riken.

I en annan artikel, ”Inte ha några mänskliga koncept i slutet” (Having No Human Notions In the End), återger en annan medutövare också en berättelse om två personer. En person hade ett fantastiskt yttre. (Han gjorde allting rätt och riktigt och fick lovord från alla.) Efter hans död öppnade man upp honom och fann att insidan var smutsig och rutten. Alla talade sedan om denna person som ”magnifikt skinande på utsidan men rutten på insidan.” (De dåliga sakerna inom honom var undangömda och blev inte i grunden rengjorda.) En annan person hade ett ordinärt yttre och hävdade sig inte inom något område. Han begick självmord då han inte lyckades lösa en alldaglig sak. Då man öppnade upp honom efter hans död så såg man att denna person lyste från ett strålande gyllene ljus inombords. Alla skakade på sina huvuden och var ledsna för den personens skull och sa att denne person var ”enkel och inget speciellt till det yttre men strålande inuti.” De tyckte alla att det var synd att denne person hade gett upp allt som han hade uppnått. I verkligheten hade personen kultiverat ganska bra, men han kunde bara inte se det. Eftersom han begick självmord för en trivial sak som han inte kunde komma över, var allt han tidigare uppnått inom kultivering helt förgäves.

Efter att ha läst dessa två berättelser tyckte jag att de var mycket bra påminnelser både för mig själv och andra. Påminnelser om att höja xinxing (hjärtats/sinnets natur, moral, karaktär) och att förstå Fa bättre. Från den första berättelsen förstod jag: Att göra Dafa-arbete under en lång tid utan att ha något annat i åtanke betyder inte nödvändigtvis att den personen konstant är i ett tillstånd av vad en Dafa-utövare skall vara. När det gäller hur man bör vandra sin egen väg väl och upprätt, så är det inte något som kan förstås klart och tydligt på en gång.

Tidigare under perioden för egen kultivering, var det många välkända ansvariga för assistentcentren, assistenter, veteranutövare, inkluderat utövare som ofta sågs med Mästaren – både i Kina och utomlands – vilka gjorde många saker för Dafa och var mycket kapabla, men några av dem hade tydliga problem med sitt xinxing. Till exempel så studerade de inte Fa så ofta, eller så studerade de inte Fa med en kultiverares sinnelag (betraktade Fa som en källa för information, eller studerade Fa med nyfikenhet, eller som en typ av forskning, m.m.), eller så hade de ingen medkänsla, hade en alldaglig persons byråkratiska attityd, höll fast vid hierarki, var egoistiska, avundsjuka, tävlingslystna, och alltför fokuserade på vinst och förlust, m.m.. Självklart så kultiverade de trots allt, de var inte ute efter vanliga människors saker. Men bland utövare och i kultiveringskretsar, när det kom till vad de förstod som ”vinster”, var det så påfallande att de strävade efter dem och ändå tänkte de inte över det. Dessa slags problem finns också bland de utövare som inte har någon ansvarsroll, till exempel att avundas eller blint beundra vissa "välkända personer". Detta i sin tur gav näring åt deras orena mentalitet, men eftersom de inte hade några ansvarspositioner upplevde de inte det som så viktigt. I verkligheten är detta en återspegling av deras mänskliga hierarkiska mentalitet. Eftersom kultivering inom Dafa endast ser till hjärtat och inte ytan, så spelar det ingen roll om du är någon ”välkänd” eller ej.

Direkt efter det att förföljelsen inleddes den 20 juli 1999, stod huvudassistenterna och de ”välkända” inför ett enormt tryck. En grupp föll mycket snabbt, en del gick helt över till andra sidan och en del fastnade under långa perioder i demoniska prövningar. Det uppstod då en hel del förvirring och störningar för en del utövare och det skakade också om mig en hel del. Jag tänkte, ”Troligen var det för att de hade alltför mycket att göra och inte fokuserade på att ta vara på tiden för att flitigt studera Fa, så de hade inte etablerat någon bra grund för xinxing och kultivering. Vi borde alla lära oss av denna läxa och studera Fa mer.”

Vid den tiden låg fokus vid Fa-studierna i huvudsak på att upprätthålla kvantitet, hellre än att medvetet fokusera på att tätare sammanföra studerandet av Fa och kultiverandet av xinxing. Många problem kunde inte lösas, förståelsen av Fa ökade inte stadigt och emellanåt var det mycket störningar under studerandet av Fa. När Mästaren senare alltmer föreläste om Fa-upprätandet, kom jag successivt till en djupare förståelse i frågan. För det första så blandade dessa människor troligen omedvetet ihop entusiasm inför mänskligt arbete, kunnighet, "uppoffrande" och sättet att utföra mänskligt arbete, med sin roll i kultiveringen av Falun Dafa. De tänkte inte på att de fortfarande hade grundläggande fasthållanden och kultiverade inte sig själva allvarligt nog då de mötte konflikter orsakade av deras egna xinxing-problem. Tvärtom kände de sig som vanligt ”speciella” eller ”privilegierade”, istället för att inse att de stred eller strävade efter något. För det andra hade de gamla krafterna arrangerat detta för en del av dessa personer, med målet att testa och förgöra utövare som hade starka mänskliga tankar. Några var placerade för att utöva en negativ påverkan under svåra tider och gjorde inte denna typ av arbete för att deras xinxing var bättre än alla andras. Men Mästaren vill rädda alla varelser så han gick med på många saker och vände på dem – förändrade sakernas grundläggande natur mitt i dessa arrangemang och förstörde de gamla krafternas arrangemang. För det tredje, när de gjorde några saker inom kultiveringskretsen blev de störda av sitt fasthållande till berömmelse och vinning. De var inte kapabla att uppföra sig väl med ett starkt huvudmedvetande. Istället ledde detta till ett uppträdande och en upptrappning av fasthållandet till berömmelse och vinning, tävlingsmentalitet och avundssjuka som ledde till nya problem i arbetet och i kultiveringen.

Så under fyra års kultivering i Fa-upprätandet har utövare i Kina tagit bekräftandet av Dafa och räddandet av kännande varelser i enlighet med ”en stor väg är formlös”. Varje person är själv ansvarig för sin kultivering och sitt arbete för Dafa, koordinerar bland dem själva och det kan sägas att i verkligheten har var och en av oss under kultiveringen i Fa-upprätandet blivit en ansvarsperson. Fastän det utomlands finns Falun Dafa-föreningar och Assistentcenter och många olika projektgrupper och människor med olika ansvarsområden, tar alla dessa saker en konkret form mest för att överensstämma med det vanliga samhällets form. När det kommer till genuin kultivering i Fa-upprätandet, är det upp till var och en att vara ansvarig inför sig själva, inför Mästaren, inför Fa och inför kännande varelser. I denna process tror jag att alla nya och mer erfarna ”ansvarspersoner” bör tänka igenom de tidigare lärdomarna/läxorna vi talat om ovan, så att de inte låter sig påverkas av fasthållandet till berömmelse och vinning eller vanliga människors koncept av ”berömda människor” eller hierarki och inte kommer till slutsatsen att bara för att de är upptagna av arbete så kultiverar de automatiskt. Bara när vi i varje stund kan hålla Fa i våra hjärtan, för att hela tiden mäta oss gentemot Fa och verkligen tänka på hur vi kan vara ansvariga inför Fa, inför kännande varelser och för vår egen kultivering, kan våra ”ansvarspersoner” ta varje steg väl och på ett upprätt sätt.

Den andra berättelsen påminde mig om något annat. När en vanlig människa begår självmord skapar det en ofantlig mängd karma och förödande konsekvenser. När emellertid en kultiverare begår självmord, har han begått synden att döda en Buddha och konsekvenserna kommer att bli än mer komplicerade och allvarliga. Det finns en berättelse om en episod under Buddha Milarepas kultivering. Efter att Milarepa utstått åtskilliga enorma fysiska och andliga lidanden under sitt sökande efter en upprätt Fa, trodde han antagligen att hans karma var för stor och att han aldrig skulle erhålla en upprätt Fa i denna sin livstid. Under stora våndor började han överväga självmord. Han sa, ”Eftersom både Marpa och hans hustru fått många bekymmer för mina synders skull och eftersom jag i denna kropp inte kommer att lyckas i kultivering, utan bara ådra mig mer skulder, tänker jag ta mitt liv”. Han tog fram sin kniv och var beredd att ta sitt liv, när en lama vid namn Ngokpa med tårar strömmande nedför kinderna plötsligt fick tag i honom, ”Gör det inte! Det vore samma sak som att döda en Buddha och det finns ingen större synd i världen än att göra slut på sitt eget liv. Till och med i Sutrornas exoteriska [tillgängliga och kända i den yttre världen] tradition, kan man läsa att det inte finns någon större synd. Eftersom du vet detta, ge upp tanken på att ta ditt liv.” Detta var bara situationen för en kultiverare under processen av självkultivering. Sett ur en annan synvinkel, så krävs det av oss under Fa-upprätandet att vi i alla situationer tar hänsyn till andra först och kultiverar med den upprätta Upplysningen att vara fullständigt osjälviska och sätter andra före oss själva. I perioden av Fa-upprätande har dessutom Dafa-lärjungar speciella historiska uppdrag, så när vi utstår eller lider av svårigheter, har vi eller har vi inte tänkt på vad Mästaren uthärdat, smärtorna som Mästaren tagit på sig och på kännande varelsers väntan och längtan?

Precis som den där utövaren skrev, “Under förföljelsen har många utövare tvingats gå från plats till plats och de har förlorat sina arbeten. Från en vanlig människas synvinkel har dessa människor ingenting i termer av karriär och de har ingenting som är anmärkningsvärt. Men sett ur kultiverares och Gudars ögon gör dessa människor det mest heliga, magnifika saker; bekräftar Fa och räddar kännande varelser. I den slutliga historiska perioden av kosmos Fa-upprätande, kan vi absolut inte hysa några vanliga människors fasthållanden, inte heller har vi råd att inte vara flitiga i vår kultivering därför att vi ännu inte kan se frukterna av den – eller än värre, ge upp kultiveringen och få allt förstört i slutet.”

Genom att studera Fa har jag förstått att det finns ett annat skikt av innebörd, nämligen att kultivering under Fa-upprätandet inte handlar om vad vi gett upp för Dafas skull eller vad vi är villiga att ge upp eller hur mycket vi har gjort – det handlar om vi kan eller inte kan, inse Fa-upprätandets verkliga enorma inre betydelse, och om vi kan eller inte kan sätta värde på och ödmjukt acceptera den framtid som Mästaren har skapat åt oss. Utan Mästaren finns det inget Fa-upprätande. Utan Mästarens Fa-upprätande skulle inga av det gamla kosmos varelser ha en framtid och Fa-upprätandet är gränslöst barmhärtigt samtidigt som det är ojämförbart heligt och allvarligt. Fa-upprätandet kan inte utnyttjas av någon varelse eller något mänskligt fasthållande.

Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2003/11/2/41918.html