Jag är 60 år och arbetar som ingenjör. Jag upplever mig själv som ganska medelmåttig när det gäller förståelsen av vissa oförklarliga fenomen i min omgivning. Antingen finner jag en logisk lösning, accepterar den inom mig själv eller slår bort den, jag talar aldrig ut om det vitt och brett. Fenomen som jag inte riktigt förstår mig på, lämnar jag oförklarade och ser något värde i att gräva i dem, dessa fenomen kallar jag helt enkelt för mystiska.
För några år sedan började jag att få problem med min sömn och jag var alltid trött. Hjärncellerna förnekades vila och att bygga upp sig själva nattetid. Efter att ha konsulterat en läkare, rekommenderades jag sömntabletter och bronkvidgande sprayer till natten.
Efter ett års behandling utan resultat, gick jag igenom ett sömntest. En elektrod fästes till min vänstra hand och kopplades sedan till en apparat som registrerade en serie kroppsfunktioner under sömnen. Sömntestet visade att under 6 timmars sömn vaknade jag 92 gånger av syrebrist, ungefär var 4:e minut. Jag gavs diagnosen sömnapné, det centrala nervsystemets oförmåga att kontrollera vitala kroppsfunktioner under sömnen. Man befarade att jag skulle kunna få en hjärtattack av syrebristen nattetid och jag rekommenderades därför att bära en så kallad "life support machine”, en syrgasmask som täcker hela ansiktet. Maskinen skulle kompensera de förluster som uppkom när hjärnan ”glömde” att ge signaler till kroppen att andas. Masken var mycket obekväm att bära på natten, men efter ett tag vande jag mig vid den. Jag förstod att jag var tvungen att bära masken under den resterande delen av livet.
Min son berättade för mig om Falun Dafa för över ett år sedan. Han sände hel del material och böcker till mig, men jag ögnade bara igenom dem. Övningsvideon gav jag inte heller så mycket notis. Jag har alltid varit en stark ateist och har därför svårigheter att tro på vissa saker.
Nyligen har det ändå skett en del otroliga saker inom en ganska kort tidsperiod och det har gjort att min uppfattning om saker och ting har förändrats en hel del. Jag beslutade mig därför för att se på övningsvideon och göra övningarna så gott jag kunde.
En vanlig människa skulle antagligen inte tro på vad som hände. På natten efter att jag gjort övningarna för första gången kunde jag sova utan "life support machine". Jag kände att jag inte behövde den och att jag skulle kunna sova ändå. Det är svårt att beskriva med ord, men jag kände på något sätt som om medvetenheten om mig själv och verkligheten hade ökat. Jag behövde inte "life support machine" på några nätter och det kändes otroligt avslappnande.
Efter ett par dagar, hade jag för mycket att göra och hoppade över ett par övningar på kvällen. Den natten kunde jag inte sova utan syrgasmasken. När jag återigen gjorde övningarna fick jag en god natts sömn.
Dessutom har jag lidit av artrit i min vänstra axel i många år och ibland har smärtan varit så intensiv att jag tvingats till att döva den med smärttabletter. Efter övningarna har smärtan klingat av fullständigt.
En annan sak är att jag svettas floder när jag gör övningarna och att det känns som om något skall ut ur min kropp genom huden. Efter övningarna känner jag mig alltid avslappnad och lätt.
Det händer mirakulösa saker i mitt liv: Jag är mindre impulsiv och gör saker med större omsorg än tidigare, jag har mer förståelse för andra och har ett större tålamod i situationer där jag tidigare hade oroat mig en hel del. Kollegorna säger att jag helt plötsligt har blivit lättare att arbeta med och mer social.
Jag ångrar inte att jag tittade lite mer på den här övningsmetoden, att jag började att göra övningarna, läste boken och deltog i gruppaktiviteter. Vad jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.