En utländsk reporter undersöker förhållandena i Masanjias arbetsläger

Jag arbetar som reporter på en kinesisk TV-station utanför Kina. Idag läste jag en rapport på Internet som berättade om hur brutaliteten i Masanjias tvångsarbetsläger ledde till att flera Falun Gong-utövare dog. Masanjia förnekade alla anklagelser och bjöd in reportrar att besöka platsen för att själva se förhållandena i lägret. Som utomstående, ville jag ta reda på fler fakta. Jag använde telefonnumret som var publicerat på Internet och ringde flera gånger till Masanjias tvångsarbetsläger.

Först försökte jag kontakta Su Jing, direktören för kvinnodivision nummer 2 vid Masanjias tvångsarbetsläger på 86-24-89210074 (anknytning 305). Jag lät många signaler gå fram, men ingen svarade så jag provade några andra nummer i stället. När jag förklarade att jag var en utländsk reporter och att jag hade frågor beträffande tortyrfallen i Masanjia som nyligen rapporterats via Internet, svarade alla receptionisterna artigt och till min förvåning bjöd de in mig att se själv. Min intuition sa åt mig att vara misstänksam eftersom andra institutioner oftast lade på luren varje gång vi ringde för att kunna bekräfta fakta om förföljelsen. Jag bestämde mig för att ta reda på mer genom att använda mig av min intervjuteknik per telefon.

Båda tjänstemännen jag talade med under mina två första telefonsamtal, svarade med att skratta. ”Tror du verkligen på det?” (Avseende tortyren). De svarade precis samma sak – “Vi har dem i lägret för att omskola dem och förändra deras tänkesätt. Varför skulle vi behandla dem dåligt?”

“De här människorna strävar efter sanning, godhet och tålamod. Betyder det att ni vänder dem bort från sanning, godhet och tålamod när ni förändrar dem?” frågade jag.

Det blev alldeles tyst, sedan svarade kvinnan, ”Vi behandlar inte människor dåligt här.”

Är det möjligt att du inte känner till allting som händer i lägret?" frågade jag igen, ”Jag har samlat information om ett antal fall via internet, som avslöjar detaljer och namnen på de som är inblandade.”

“Jag har arbetat här länge och jag vet allt som sker här,” svarade hon.

“Då måste du ha hört talas om Su Juzhen och Gao Yanqiu – de båda Falun Gong-utövarna som torterades så svårt att de nu är helt förstörda och hjälplösa?”

Det hördes mummel från telefonen, uppenbarligen visste hon inte vad hon skulle svara.

Jag läste sedan upp detaljer om tortyren från rapporten.

Sedan svarade hon, ”Jag kände till Gao Yanqiu, hon kan inte ha...”

Jag frågade: “Vet du var hon befinner sig nu?”

Det hördes mer mummel... “...att hon kanske skulle... (ohörbart) måste ha åkt härifrån.” Jag kunde höra oron i hennes röst.

“Tack så mycket för informationen”, fortsatte jag, “Jag vill även berätta lite om situationen där vi bor.”

Därefter berättade jag om det stora antalet människor som utövar Falun Gong utanför Kina, inklusive västerlänningar.

“De är alla godhjärtade och normala människor. Många av dem är välutbildade. Regeringar ger oss sitt stöd eftersom det handlar om deras övertygelse och det är viktigt att rättigheterna respekteras. Vi anser alla att det som har hänt i Kina inte borde få ha skett.”

Jag berättade också om självbränningen...

Efter att ha lyssnat på mig, sa hon: “Jag har arbetat här i 12 år, men jag vet egentligen inte så mycket om det som sker i lägret.”

Det som hon uppgav tidigare: “… jag vet allt som sker här… ” verkade inte vara sant.

Jag lyckades komma fram när jag försökte ringa för andra gången och en ung man svarade. Jag berättade att jag var en utländsk reporter och att jag inte kunde hitta Su Jing. Jag frågade om jag kunde få ställa några frågor. Han svarade snabbt: “Jag bara svarar i telefon, jag vet ingenting.” Då frågade jag: “Jag undersöker fall av tortyr mot Falun Gong-utövare.” Han svarade: “Det existerar ingenting sådant. Du borde komma hit och titta själv.” Den unge mannen gav samma standardsvar som alla de andra.

En man besvarade mitt sista telefonsamtal. ”Jag vet faktiskt inte vad som sker”, sa han. De lät som papegojor, som hade tränats att hantera situationen på det här sättet.

Masanjia hävdar att lägret är öppet för insyn. De kan inte behandla reportrar på samma sätt som de andra lägren och bara lägga på luren. I så fall skulle allmänheten bli misstänksam. Därför gissade jag att den här mannen försökte undvika att ljuga. Jag berättade för honom hur väl Falun Gong togs emot i länder utanför Kina.

“Varför arresterades de här människorna?”, frågade jag.

“Det handlar om politik, du vet”

”Finns det manliga fångar?”

“Ja.”

“Finns de i männens team nummer 6?”

“Ja, det finns ungefär 60 personer i det teamet.”

Jag ställde de frågorna på grund av händelsen i oktober 2000, då en tjänsteman vid Masanjias tvångsarbetsläger tvingade in 18 nakna kvinnliga Falun Gong-utövare i en cell för män. Efter att fallet hade avslöjats för omvärlden, bjöd de in reportrar från olika länder och iscensatte en förställning för att visa dem att inga manliga fångar hölls inspärrade i Masanjia.

Efter att jag lagt på luren tänkte jag att jag lätt skulle kunna få fram fler detaljerade bevis för förföljelsen och fallen som hade beskrivits på Internet, om jag ringde några fler samtal. Förföljelsen mot Falun Gong-utövare i Masanjias tvångsarbetsläger kan inte förnekas.

Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2003/12/24/43448.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/12/9/62108.html