Japan:Yoko Kaneko återger de 548 dagarna i Jiangregimens fångenskap (Foton)

Den 24 maj 2002 anlände jag och två andra Falun Dafa-utövare från Japan till Peking för att vädja på Himmelska Fridens Torg. Vi arresterades omkring klockan 11.00 på vägen dit, medan vi delade ut våra informationsmaterial om Falun Dafa. Poliserna förde iväg de andra japanska medborgarna på kvällen och låste in mig ensam i källaren, för att jag är en kinesisk medborgare. Tre poliser övervakade mig.

Efter sin ankomst till Japan välkomnades hon av sin man och Falun Dafa-utövare i Japan och intervjuades av media.		Bilden är tagen hemma i Niigata, tillsammans med sin japanska familj, från vänster: hennes svärmor, 90 åriga mormor/farmor och Yoko med sin man

Dagen då jag arresterades var temperaturen i Peking mycket hög, omkring 35-36ºC, men det blev väldigt kallt på natten. Jag hade på mig sommarkläder, en kortärmad skjorta och en sommarkjol. Jag fick inte ha på mig mina strumpor och de tvingade mig att vara barfota på det kalla cementgolvet. Poliserna hade på sig sina bommullströjor och klagade på kylan. De vägrade lyssna på mig när jag förklarade sanningen om Falun Gong och förolämpade och förbannade mig. Jag var inlåst i källaren tills eftermiddagen därpå. Då sände de mig till ett fångläger. De fann att mitt blodtryck var över 200, vilket är långt högre än deras regler för intagning. På grund av de rättsliga procedurerna i och med att jag var en Falun Gong utövare, samt att min man var en japan, begärde de tillstånd av en tjänsteman innan de kunde ta in mig.

De satte på mig hand- och fotbojor och skickade mig till deras fastställda sjukhus - Warm Spring-sjukhuset. På sjukhuset band de fast mig på en säng och tvångsinjicerade mig med någon okänd drog. Jag berättade för dem att Falun Dafa är förföljt i Kina. En handledare sa, "ta ut Falun Gong sängen och låt oss se om hon är så god som hon tror att hon är." Falun Gong-säng är en specialdesignad säng anordnad för tortyr. Det är en 60 cm bred och 180 cm lång bräda på fyra ben. Det finns många remmar som hänger från den och de band med våld fast mig på sängen med hjälp av remmarna, de band fast mina fötter, armar och axlar. De klev på sängen för att kontrollera att jag var fastspänd och sa medan de drog åt, "är du inte en Dafa-utövare? Är du inte kapabel att uthärda? Din Mästare är för snäll mot dig och jag ska låta dig njuta av att lida!" Sedan band de fast mina armar mot sängbenen, vilket var extremt smärtsamt. Jag var oförmögen att röra min kropp. Jag var fastbunden i denna ställning i tre dagar och blev nästan medvetslös på grund av smärtan. De satte även på mig en blodtrycksmätare för de var rädda för att jag skulle dö av tortyren. När de senare såg att jag nästan var död, lossade de mig från sängen och sa ironiskt, "vi kommer att skicka dig till ett fantastiskt ställe." De sände mig till Pekings polissjukhus, där de torterar Falun Dafa-utövare ännu mer brutalt.

Väl framme sa polisen till mig, "Vi ska hjälpa dig att uppskatta din vistelse!" Jag var under hungerstrejk hela den här perioden. De band fast mig vid en säng och tryckte in en grov sond genom min näsa ner till magen för att tvångsmata mig. Jag vägrade bli tvångsmatad. De sträckte då ut min kropp genom att handfängsla händer och sedan mina fötter till sängen. Min kropp sträcktes till en sådan grad att mina handleder blödde. Medan de torterade mig sa de, "denna behandling är inte för människor, utan för att döda en gris." Sonden satt fortfarande kvar, jag hade kateter och samtidigt min menstruation, de drog av mig mina kläder på underkroppen och tvingade mig ligga så på ett plastlakan. I Pekings varma juniväder var jag genomblöt av svett, blod och mat från matsonden. Jag kunde inte alls röra mig längre, för jag hade varit fastbunden i sängen i nästan 20 dagar utan omvårdnad och utan bad. Läkarna och sjuksköterskorna undvek mig på grund av den vidriga lukten. En övervakare sa till mig, "om du lovar att sluta utöva Falun Gong, så ska jag skicka dig tillbaka till Japan." Jag svarade, "vad är det för fel med Falun Gong? Du begår brott när du förföljer Falun Gong på detta sätt. Du måste låta mig återvända till Japan utan villkor! Det är omöjligt för mig att ge upp Falun Gong!" Jag var mycket svag. De visste att min man var en Japan så de vågade inte döda mig. När de slutligen släppte loss mig från sängen kunde jag inte resa mig själv. Min rygg var i en sådan kondition att jag inte kunde gå. De skickade mig åter till fånglägret och dömde mig till 18 månader i arbetsläger.

Fyra eller fem poliser höll i mina händer för att med våld ta mitt fingeravtryck, enligt arbetslägrets procedurer. Jag skrek, "jag är oskyldig! Ni kränker mina mänskliga rättigheter och trosfrihet! Falun Gong är bra!" Jag kämpade i en halvtimme, men de fick till slut mitt fingeravtryck. Jag sa till dem att jag skulle stämma dem. Jag accepterade ingenting av det de tvingade mig att göra. Senare knuffade de mig mot en vägg medan ett par polismän slog och sparkade mig, samtidigt som de klämde åt min nacke och tog en bild på mig.

Jag kunde inte gå själv och mitt blodtryck var så högt att arbetslägret vägrade ta emot mig. De nekade tre gånger att ta in mig och jag insisterade på att bli släppt enligt föreskrifterna.

Det var sent då jag kom till arbetslägret. De tvingade mig att stå i korridoren och tillät mig inte att få sova. Jag var för svag för att orka stå, så polisen sa till mig att huka. Jag kunde inte ens huka. Efter en lång period fick jag sova, men de väckte mig tidigare än de andra vaknade och sa åt mig att åter sitta ned i korridoren på huk. När de senare förstod att jag var i ett allvarligt tillstånd, skickade de mig till Tiantanghes sjukhus.

Nu när jag har kommit hem, har jag fortfarande skador från de sparkar jag fick för 18 månader sedan. Min högra arm är ännu inte helt återställd och jag kan inte röra den som normalt.