Min make kom för att besöka mig i augusti 2002. Hans besök föregicks av en period då ledningen för arbetslägret intensivt försökte hjärntvätta mig och vid tiden för besöket var min hälsa mycket dålig. Mitt blodtryck var mycket högt och jag hade problem med hjärtat. Blodtillförseln till hjärnan var dålig och jag befann mig ofta på gränsen till medvetslöshet. Ibland förlorade jag medvetandet och var i ett kritiskt tillstånd. Min hy var mörk, mina läppar var blåa och jag var utmärglad. Jag hade extrema vätskeansamlingar i fötter och ben. De var så svåra att jag inte ens kunde ha skor på mig. Mina armar och fötter blev svarta och purpurfärgade, då blodkärlen brustit efter att jag burit handbojor under långa perioder. Jag såg förskräcklig ut. De som såg mig blev bestörta och oroade sig för mitt liv.
Plötsligt en dag när jag var i ett kritiskt tillstånd, blev jag inte så brutalt torterad av polisen som jag brukade. De lät mig få sova på kvällen och jag fick stiga upp tillsammans med de andra fångarna. Det enda jag tänkte på vid det tillfället, var att jag måste överleva och att jag inte fick låta min kropp och mitt sinne brytas ner. Jag insisterade på att äta mer mat, men maten i arbetslägret var förskräcklig. Maten som serverades var inte ren och smakade illa. Det fanns också sand i den. Till sist skakade jag och kallsvettades så snart det var dags för mat. Jag fick kramp i magen och kunde inte äta. En Falun Gong-utövare från samma cell var läkare från universitetet i Peking. Hon sa: “Det ser ut som om du lider av aptitlöshet. Du måste försöka äta någonting; annars kommer du att brytas ner.” Några av Falun Gong-utövarna sparade undan lite bra mat åt mig och gav mig den i smyg (det var inte tillåtet att ge varandra mat och om polisen fick reda på det blev man bestraffad). En polis verkade vara mån om mig och försökte få mig att äta mer så att jag gick upp i vikt, vilket jag tyckte var mycket märkligt.
En dag ville polisen att jag skulle komma till deras kontor där de meddelade: “Din make ska komma och hälsa på dig. Du får inte berätta om förhållandena här och du får inte heller berätta om din hälsa. Du får bara säga att allting är bra och att du blir behandlad väl, etc. Du får inte prata japanska.” Under sträng bevakning av många poliser, träffade jag till sist min make. Vid den tiden var jag i mycket bättre skick och jag kunde gå själv, även om jag inte kunde gå så stadigt. När jag förstod hur bekymrad min make var för min hälsa, berättade jag inte allt för honom så att han inte skulle vara så orolig. Jag berättade bara att allting var bra och att han inte skulle oroa sig. För att lugna honom sa jag att jag ville studera japanska och bad honom att skicka mig några böcker. Min make tog det på allvar och skickade mig flera böcker. Böckerna beslagtogs dock av polisen och jag fick inte se dem förrän jag släpptes. Jag förstod efteråt varför de hade behandlat mig så omsorgsfullt under de där dagarna. De var rädda att någon skulle få reda på sanningen om hur de förföljde Falun Gong!
Därefter fick inte min make besöka mig mer. Han fick bara skriva ett brev i veckan till mig. I varje brev bad han mig att skriva till honom och han skrev att han var orolig eftersom han inte fick några brev. Vid det tillfället var mitt blodtryck fortfarande högt och jag kunde inte se, så jag kunde inte skriva några brev. Förra året (2003) i april blev mina ögon bättre och jag skrev ett brev till min make där jag även nämnde blodtrycket och ögonen. Brevet beslagtogs av polisen och återlämnades inte förrän jag släpptes.
När jag återvände till mitt hem i Japan, upptäckte jag att min make hade förberett ett fotografi av mig till min begravning och att han varit orolig för att han inte ens skulle kunna få askan av mig. Varje dag försökte han på alla sätt få reda på hur jag hade det. Det är inte svårt att föreställa sig att han lidit svårt under den ett och ett halvt år långa perioden. Dessutom blev oräkneliga goda människors hjärtan berörda av min situation. Den japanska regeringen, ämbetsmän från olika områden, tjänstemän från ambassader och konsulat, nyhetsmedia och alla godhjärtade människor i Japan och alla Falun Gong-utövare i olika länder genomförde en mängd räddningsaktiviteter för att jag skulle kunna återvända hem i säkerhet så snart som möjligt. Jag vill härmed tacka er alla.
För närvarande har Falun Gong spridits till många länder och områden runt om i världen och välkomnats av alla nationer (förutom Kina). De ondskefulla gärningar som genomförts av Jiang Zemin och hans regim har haft en mycket dålig inverkan i hela världen. Fall som mitt har inte bara inträffat i Japan utan även i andra länder, såsom Charles Li och Chen Gang från USA, Wang Yuzhi och Lin Shenli från Kanada, Zhang Cuiying från Australien, Zhao Ming från Irland, etc. Många regeringar liksom alla godhjärtade människor i de länderna har outtröttligt genomfört aktiviteter för att rädda kineser som bor i deras länder. Jiang Zemins gärningar har ställt till med stor skada för familjer och vänner till Falun Gong-utövare som bor i många länder. Jag hoppas att den kinesiska regeringen vaknar upp och behandlar Falun Gong vänligt och med förnuft. Jag hoppas också att alla godhjärtade människor i världen uppmärksammar den här tragiska, grymma och omänskliga förföljelsen som äger rum i Kina och att de hjälper den kinesiska regeringen att stoppa förföljelsen mot Falun Gong så snart som möjligt.
För del 1, se: http://se.clearharmony.net/articles/200312/9084.html
För del 2, se: http://se.clearharmony.net/articles/200401/9151.html
För del 3, se: http://se.clearharmony.net/articles/200401/9189.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...