Jiang Zemins Personliga Korståg, del 4

Anledningen till att den kinesiske kommunistpartiledaren tagit till våld mot Falun Gong och hur hans anti Falun Gong-kampanj har kommit att dominera hans agenda - Jiang mobiliserar Kinas säkerhetsapparat.

“Under intensiv press för att stoppa flödet av personer som var på väg mot Peking för att protestera, stationerade Weifangs ämbetsmän poliser i Peking, de drev sitt eget fängelse där och skickade människor till ’hjärntvättcentra’ på sina hemorter, där de misshandlades tills de gav upp sin övertygelse eller dog. Grymheterna från polisens sida ökade bara efter det att högre tjänstemän började bötfälla sina underlydande.”

- Wall Street Journal, 26 december, 2000

Hans namn kan inte avslöjas då det med all säkerhet skulle medföra att han kastades i fängelse och torterades av sina poliskollegor. Inte heller kan hans rank eller nummer på brickan uppges, men hans berättelse - som skildras i en artikel som skrevs av journalisten Ian Johnson på Wall Street Journal, som vann Pulitzerpriset i december 2000 - avslöjar ett chockerande system av mutor och utpressning bland poliser och säkerhetspersonal i Peking, vilket erbjuder ekonomiska incitament för att tortera Falun Gong-utövare som hålls inspärrade i huvudstaden.

Sedan 1999 har ledande människorättsorganisationer rapporterat om systematisk tortyr och dödande av Falun Gong-utövare i praktiskt taget varje region i Kina. Det är emellertid svårt att föreställa sig hur Jiang Zemin har fått polisen och säkerhetsstyrkorna i hela landet att ställa upp på en så omfattande kampanj.

Påtryckningar “uppifrån” medför fria händer att förhindra att Falun Gong-utövare vädjar om rättvisa och hjälp

För att kunna implementera förföljelsen uppifrån och neråt, har Jiang och hans medhjälpare använt påtryckningsmedel för att vinna stöd hos poliser och ämbetsmän på alla nivåer. Till följd av det här, har många samtyckt för att slippa bli förföljda själva, vilket skulle kunna innebära att förlora sitt arbete, trakasseras eller till och med bli inspärrad i arbetsläger.

Efter att Jiang Zemin gjorde förföljelsen mot Falun Gong-utövare till högsta prioritet år 1999, har den centrala ledningen hållit varje region direkt ansvarig för att kväva allmänna appeller för Falun Gong, från sina respektive regioner. Om en viss tröskel passeras, kommer lokala ämbetsmän att kritiseras av sina överordnade och tvingas att skriva ”självkritiska” uttalanden och ofta tvingas de betala bötesbelopp eller så bestraffas de på andra sätt, enligt ämbetsman Zhao.

Lokala ämbetsmän använder i sin tur samma metod för att vidarebefordra ansvaret ner till städer och stadsdelar och slutligen till polisstationer, polischefer och enskilda poliser som verkställer tortyren. Enligt Zhao är det här systemet med lokalt förtryck känt som “förstahandsprojektet” och det leds oftast av den lokala ledaren för Politik- och Rättskommittén.

I Ian Johnsons artikel i Wall Street Journal från den 12 december 2000, står det att det här systemet “sätter en enorm press på lokala ämbetsmän att gå med på centrala påbud – men att det ger dem absolut handlingsfrihet avseende genomförandet”, vilket ofta innebär brutal tortyr. Johnson rapporterade att den här policyn ledde till många “tragiska beslut” i Weifang, liksom i många andra städer och att polisens brutalitet “bara ökade efter att ämbetsmän på högre nivåer började bötfälla sina underlydande för varje person som kom till huvudstaden för att vädja om ett slut på förföljelsen.”

Ämbetsmän tar till mutor för att undvika bestraffning “från högre ort”

Så snart en utövare arresteras i Peking, är polisens första uppgift att ta reda på från vilken region personen kommit. Polisen rapporterar sedan till 610-Byrån hur många utövare som arresterats från respektive region.

“För att undvika att utövarnas protester noteras och därmed skadar imagen hos de som leder förföljelsen mot Falun Gong på lokal nivå, mutas polisen på Tiananmens polisstation av myndigheter på regional och lokal nivå, från patrullerande poliser till enhetschefen”, avslöjar Zhao. ”Kostnaden för att få tag i en utövares rapport, varierar mellan 200 och 500 Yuan och är ibland ännu högre.”

Enligt Zhao, rapporteras bara så få som kanske en av tio utövare som arresteras på Himmelska Fridens Torg. Det kan vara orsaken till det stora antalet saknade personer och till avvikelserna mellan redogörelserna från gatuförsäljare på Tiananmen, som vittnar om att det sker ett stort antal appeller för Falun Gong varje dag och poliserna som hävdar att de knappt inträffar alls.

Inte bara Tiananmens polisstation får en sådan bonus, enligt Zhao. Olika enheter i Peking som ställer samman namnlistor med Falun Gong-utövare – såsom Allmänna Säkerhetsbyrån, Nationella Säkerhetsbyrån, Järnvägsbyrån, Appellkontor, olika interneringsläger och 610-Byrån själv – deltar också i muthärvan.

Tortyr för att tjäna pengar

Att förfölja Falun Gong-utövare har verkligen blivit en lönande affär för många enheter. För att kunna få de här mutorna, måste ämbetsmännen snabbt få tag i adresserna till de som vädjar i Peking. Poliserna antingen lurar eller misshandlar utövarna, för att få dem att avslöja informationen. Om ingen av metoderna fungerar, skickar de utövarna till andra stationer och interneringsläger för att försöka få fram informationen genom ytterligare tortyr.

Möjligheten att få mutor i kombination med hotet om bestraffning från ledningen om de inte lyckas få tag i utövarnas adresser, har resulterat i tillämpningen av systematisk, hänsynslös tortyr. Det är helt enkelt så att vissa poliser inte skyr några medel för att få tag i den önskade informationen, inte på grund av att de samtycker med regeringens policy utan för att kunna tjäna några Yuan.

Zhao sammanfattar: “Förföljelsen mot Falun Gong-utövare har sålunda blivit ett effektivt sätt för en del enheter i Peking att tjäna pengar. Det är anledningen till att de gör allt för att identifiera en utövare. En polis från Fuyous polisstation har berättat att deras kontorsutrustning och luftkonditionerare har finansierats av mutorna från en av provinserna.”

Stödet minskar

I takt med att allt fler poliser har lärt känna Falun Gong, har många emellertid blivit tveksamma till att gå med på förföljelsens korruption. Scott Chinn från New York vittnar om att en polis, efter att han spärrats in i Peking på grund av att han vädjat för Falun Gong, visade honom ett meddelande som han skrivit in på sin mobiltelefon: “Jag vet att Falun Gong är bra. Jag är hemskt ledsen.” En utövare från Toronto, som brukar ringa upp polisstationer i Kina, berättar om en diskussion hon haft med en polischef på en enhet: “I slutet av vår diskussion sade han uppriktigt till mig att han inte längre skulle tortera Falun Gong-utövare.”

Många poliser har verkligen bestämt sig för att inte förfölja Falun Gong-utövare, som exempelvis den polis som lämnade information om systemet med ”tortyr för pengar”. Jiangs förföljelse har sålunda satt de här poliserna och ämbetsmännen i en position där de måste välja mellan pengar och frihet från bestraffning å ena sidan, eller om de å andra sidan ska leva enligt sina moraliska principer. Därför är de också offer för den här förföljelsen.

För del 1, se se.clearharmony.net/articles/200401/9279.html
För del 2, se se.clearharmony.net/articles/200401/9291.html
För del 3, se se.clearharmony.net/articles/200401/9303.html

Källa: http://www.faluninfo.net/specialreports/jiangspersonalcrusade/