Såsom före detta ledare för Kinas kommunistparti och den kinesiska nationen i ett land med över 1,3 miljarder invånare och såsom en person som fortfarande i bakgrunden håller hårt i tyglarna till Kinas kommunistparti i sin roll som militär överbefälhavare, är Jiang Zemin förmodligen en av världens mäktigaste personer. De flesta vet emellertid väldigt lite om Jiang, hans väg till makten och hans inriktning i rollen som ledare för kommunistregimen i Kina.
Från tekniker till borgmästare i Shanghai
Under de första fyra årtiondena efter att Kinas kommunistparti kom till makten, har Jiang Zemin stadigt stigit i graderna från starten när han var tekniker på lägre nivå. Personer som kände Jiang i unga år, säger att han inte drevs av någon filosofi eller ideologi, till skillnad från hans föregångare Mao Zedong och Deng Xiaoping. Jiang drevs i stället av sin instinkt att skickligt kunna landa på den vinnande sidan i de tumultartade politiska kampanjer som sköljde över kommunistpartiet under flera årtionden.
Under kulturrevolutionen i Kina degraderades eller avskedades de flesta tjänstemän som höll fast vid “traditionella” värderingar. Jiang lyckades dock undkomma helskinnad. På 70-talet blev Jiang borgmästare i Shanghai, Kinas mest industrialiserade stad.
Jiang Zemin och studentmassakern 1989
År 1989, efter tio år med ekonomiska reformer och större öppenhet, hade många i Kina börjat uppskatta de västerländska idealen med frihet och demokrati. En tidning i Shanghai, World Economic Daily, blev mycket populär för att den ofta publicerade innehåll som ansågs för kontroversiellt för de flesta statsstyrda tidningar. På våren 1989 uttryckte Jiang öppet sitt stöd för tidningen och meddelade redaktören, Qin Benli, att stadsledningen i Shanghai skulle verka för att minska trycket på World Economic Daily.
En månad senare höll World Economic Daily en minneshögtid för en avliden partimedlem som hade verkat för ekonomiska reformer. Sammankomsten lockade till sig många studenter. Kinesiska ledare som Deng Xiaoping trodde fortfarande på partiets absoluta makt, även om han inte var någon motståndare till ekonomiska reformer. Den 26 april utmålades den höga närvaron av studenter därför som ett ”upplopp” på förstasidan i den statsstyrda tidningen People’s Daily.
Jiang agerade snabbt
Han kallade genast till möte med tusentals regeringstjänstemän. Han meddelade att Qin Benli skulle fråntas sitt arbete och att World Economic Daily skulle läggas ner. Beslutet medförde stora protester men imponerade på de mer hårdföra medlemmarna i kommunistpartiet i Peking. På mindre än två veckors tid massakrerades tusentals studenter på Himmelska Fridens Torg. Jiang kan sägas vara den som tjänade mest på studentmassakern på Himmelska fridens Torg den 4 juni. Zhao Ziyang, som hade stöd hos studenterna, avlägsnades från sin post som generalsekreterare och Jiang övertog positionen.
Jiang stärker sin makt: Befordran, mutor och korruption
Även om Jiang Zemin tillträdde sin post som generalsekreterare efter massakern på Himmelska Fridens Torg 1989, höll Kinas dåvarande ledare Deng Xiaoping, som hade utnämnt Jiang, fortfarande fast vid makten. När Deng Xiaoping avled 1997 blev Jiang Zemin inte bara ledare för kommunistpartiet utan också Kinas president; han befann sig på den absoluta toppen av den politiska trappan. Till skillnad från Mao Zedong, som grundade Folkrepubliken Kina, eller Deng Xiaoping, som ledde Kina till välstånd och till att bli en stormakt, betraktades Jiang Zemin som en person som inte hade åstadkommit någonting särskilt som nationens ledare. Jiang visste att hans position var långt ifrån tryggad och vidtog omedelbart åtgärder för att stärka sin makt.
Det kinesiska folket ville absolut inte tillbaka till fattigdomen, efter att ha utstått 30 magra år och isolering från omvärlden under Maos tid och därefter smakat på ekonomiska reformer och en förbättrad levnadsstandard när Deng var vid makten. Jiang Zemin utnyttjade människors rädsla för att bli fattiga igen.
Eftersom Jiang inte fick partielitens respekt, ville han omgestalta eliten och göra den beroende av honom för att den skulle kunna behålla sitt välstånd och sina privilegier. Den 24 oktober 1997, sex månader efter Dengs död, utnämnde Jiang Zemin 152 nya generaler. Under de föregående 10 åren hade Deng Xiaoping bara utnämnt 16 nya generaler. Jiang favoriserade också vissa grupper, såsom partiveteraner, armén, lokala regeringstjänstemän, intellektuella och en del affärsmän och lät dem åtnjuta stora materiella fördelar genom sina kopplingar till staten. De här avsiktliga förmånerna och korruptionen orsakade kaos i de sociala och ekonomiska systemen genom att de allvarligt urholkade moralen hos den styrande klassen.
Redaktörer inom statsstyrd media framställde Jiangs kampanj av självgynnande som en nationell dygd: ”Vi ska alltid stödja ordförande Jiang och ta till oss hans synsätt.” Den senaste kampanjen som uppmanar det kinesiska folket att ”lära sig Jiangs Tre Påpekanden och tillämpa dem överallt”, är bara ytterligare en version på samma tema.
De som inte varit så villiga att ta till sig synsättet att Jiangs välfärd ska stå i centrum för Kinas politik, har råkat illa ut. Hongkongs tidning Zheng Ming rapporterade att 157 erfarna generaler tvingades pensionera sig i förtid 2001, på grund av att de ogillade Jiangs kampanj med självgynnande. Av dem, tvingades 50 att lämna armén helt.
För del 1, se http://se.clearharmony.net/articles/200401/9279.html
Fortsättning följer.
Källa: http://www.faluninfo.net/specialreports/jiangspersonalcrusade/
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...